Skellefteborna är inte alltid så sprudlande positiva till förändringar. Därav är det många i Skellefteå som är lätt skeptiska till CHL. Det märktes inte minst på torsdagens publiksiffra på 3 020 personer. Trots att fansen borde vara svältfödda på hockey och chansen fanns att se många av nyförvärven live för första gången så var de något svårflörtade. Känslan är att man väntar in SHL. Där vet man vad man får.
Det vi fick under inledningen under matchen mellan Skellefteå AIK och Sönderjyske var inte heller direkt propaganda för CHL. Visst, Skellefteå höll i spelet, men nån briljant reklam för sporten var det inte.
Det som fick den här matchen att tända till, det var en trio som inte går och väntar på SHL-premiären. Det var en trio som spelar för att få chansen att få spela i SHL.
Alla tre spelare fjärdekedjan; Elias Edström, Axel Holmström och Anton Karlsson, kämpar för att försöka etablera sig i a-laget. Och alla tre spelare gjorde allt de kunde för att göra ett intryck.
Kedjan utgjorde en frisk fläkt i ett lag som periodvis kändes ganska lojt. De gnuggade på bra i offensiv zon och skapade en hel del chanser. Danskarna fick stundtals problem i egen zon.
I slutet av den andra perioden blev det dock tydligt att det är en tunn linje mellan att vilja mycket och att vilja lite för mycket.
Först blev Axel Holmström utvisad efter att ha drivit in på mål lite väl ivrigt och åkt in i målvakten.
38 sekunder senare var det Anton Karlsson som körde något av ett chicken race mot pucken med danskarnas målvakt Jeff Frazee. Ingen av dem vek sig, men vis av den erfarenhet som ynglingen borde ha samlat på sig vid det här laget, så borde nog unge herr Karlsson ha gjort det. Ett matchstraff gynnar sällan laget.
Dessa två incidenter blev dock, fastän de unga gossarna nog inte direkt hade tänkt att det skulle bli så, något av en väckarklocka för Skellefteå AIK. Laget fick bekänna färg i boxplay i fem minuter och där och då fick de i alla fall ett publikt erkännande i form av jubel från publiken.
Om spelet blev bättre efter det? Det tog sig en aning. Men i en turnering där det i dagsläget mest handlar om att gnugga ett grundspel och göra reklam för en nykläckt turnering, så får man som åskådare glädja sig åt det lilla.