Robert Dahlgren berättade och visade egna bilder från sitt händelserika år i V8 Supercar i Australien, som gav häftiga minnen både på och utanför banan.
Vintern är betydligt tuffare i år än ifjol. Men vid den här tiden i fjol satt Robert Dahlgren i skuggan och längtade efter minusgrader. Det är vid den här tiden det är som varmast i Australien och det innebär temperaturer över 40 grader.
– Jag minns att jag skulle ut och springa. Jag skulle springa en mil, men efter fyra kilometer gick det inte längre. Jag höll på att få värmeslag, minns Robert och skrattar.
Han har ett leende på läpparna efter att ha varit ute och kört snöslungan vid familjens villa på Morö Backe. För ett par veckor sedan flyttade familjen in i sitt hus, som under året varit utlånat till Roberts lillasyster Emma.
– Det är skönt att vara hemma igen. Hemma är hemma, det går inte att komma ifrån.
När Dahlgren fick chansen att vara med i Volvos satsning i Australien tvekade han inte. Tidigt bestämde han sig för att flytta med hela familjen med frun Nina och sina två barn, Tim, 7 år, och Molly, 4 år.
– Det var naturligtvis tufft att riva upp något som funkar bra för att göra något nytt. Det var tufft att få allt att fungera på nytt och min dotter hade det jobbigt i flera månader innan hon började trivas på dagis. Samtidigt har båda barnen lärt sig engelska. Tim pratar flytande.
Pappersexercis
Det är ett stort projekt bara att förflytta sig över halva klotet till Australien. Lägg därtill allt jobb för att ordna boende och alla handlingar för att kunna bo.
– Från början trodde jag att jag hade skrivit på för att hyra ett hus. Men när vi väl kom fram visade det sig att det bara var en ansökan om att hyra ett hus. Formalian är inte alltid så lätt.
Till slut ordnade det sig. Istället flyttade familjen Dahlgren in i en av de mest centrala delarna i Melbourne, Docklands.
– Det blev riktigt bra. Vi hade både gym och pool i huset och nära till nästan allt. Sedan hade vi bara fem minuter till en ishall dit vi åkte med jämna mellanrum. Folk tyckte att det var lite udda att vi hade packat med oss hockeyutrustning, säger Dahlgren och skrattar.
Bildextra: Kolla in Dahlgrens egna bilder från äventyret
Klimatet var en av de stora skillnaderna för familjen och även något som var positivt.
– Värmen och vädret var riktigt härligt, men även människorna. Alla var så otroligt trevliga, öppna och hjälpsamma. Vi har lärt känna otroligt många under året.
Vad var största upplevelsen?
– Det är svårt att peka på något enskilt. Allting var ett annat liv än här hemma. Vi bodde i en stad med mer än fyra miljoner invånare och med mycket att göra hela tiden. Vi hann med att prova på en hel del. Sedan hann vi även med lite semester i Sydney och på Guldkusten.
Australien är känt för alla farliga djur. Stötte du på någon av dessa?
– Var det högt gräs, gick du aldrig där. En av de första testdagarna hittade jag en spindel och undrade om jag kunde peta på den? Då berättade en mekare att jag skulle låta bli, för det var en redback-spindel som ska vara en av de farligaste. Sedan berättade mekaren att när jag skulle gå på toaletten skulle jag sparka till den innan jag skulle använda för att skrämma i väg spindlar som hade kunnat vara där. I övrigt var det väl ganska lugnt.
En del svenskar
Robert Dahlgren och hans familj träffade en del svenskar under året.
– Prinsen och andra förare från Polestar kom och hälsade på under ett race. I teamet fanns ju också mekaren Daniel Bäck, som även bodde i samma hus som oss i Melbourne. Sedan åt jag lunch med svenske F1-föraren Marcus Ercisson i samband med att vi tävlade samma helg i Melbourne.
Hur var det?
– Det var förstås häftigt att få köra på Australiens F1-bana och vara på plats. Jag har ju alltid följt F1 och har ju sett så många lopp att det förstås var riktigt häftigt att få chansen att äntligen få vara på plats.
Vad saknade du mest hemifrån?
– Vänner och familj förstås. Sedan saknade jag personligen en riktigt bra uppkoppling till internet. Den var riktigt dålig generellt. Hemma är allt så tillgängligt och fin närhet till Vitberget. Sedan saknade jag också avsaknaden av bilköer. I Melbourne kunde en tur på 25 minuter många gånger ta två timmar.
Tävlingsmässigt blev det en mindre rolig säsong. Dahlgren slutade 25:a och sist i V8 supercarligan, men resultaten var inte allt.
– Klart att det inte är roligt när det inte går bra, men mitt uppdrag handlade i första hand om att vara med och testa. Och prestandan har ju förbättrats mycket under året. Det har blivit många lärdomar. Att komma till ett stort stall utomlands är lite av en kulturkrock. Öppenheten som finns gäller åt alla håll. Kommunikationen är rak och väldigt rå emellanåt. Det är inte alltid lätt att hantera.
Roberts fru, Nina, hade sabbatsår förra året. Hon är glad över att ha kommit tillbaka till Skellefteå.
– Det var en riktigt kul upplevelse, men under maj till oktober, när det var vinter, var det inte så kul.
Hur kommande säsong ser ut är ännu högst oklar för Dahlgren, som har ett år kvar på sitt kontrakt med Polestar och Volvo.
– Fast om han ska tävla utomlands igen kommer han att få åka i väg själv. Vi kommer att stanna hemma, poängterar Roberts fru Nina.
– Vi får se vad som händer, säger Robert, som ser glad över att vara hemma igen.
Bildextra: Kolla in Dahlgrens egna bilder från äventyret
Dahlgren om 2014. Robert Dahlgren berättade och visade egna bilder från sitt händelserika år i V8 Supercar i Australien, som gav häftiga minnen både på och utanför banan.
Tufft. Dahlgren hade jobbigt att nå resultat, men kan ändå minnas året som gick med mycket glädje.
Äventyr. Dahlgren åkte på en rekordsnabb resa till Sverige med teamkamraten, Scott McLauglin, för nästan exakt ett år sedan.