Malmstråket såg dagens ljus för 50 år sedan i år. Det namngavs av Astrid Berggren, Skellefteå, som vann namntävlingen och för det fick hon en 100-lapp. I det första loppet var 600 anmälda – 400 åkare kom till start.
Gunnar Åberg var loppets första tävlingsledare. Och han minns hur allt började.
– Vi hade ju en klubb som hette Skidklubben Kometen och vi tyckte om att köra tävlingar. Året innan hade vi en tävling som hette Guldsnurren – men sedan blev det då Malmstråket då vi ville uppmärksamma Boliden, säger Åberg.
Då gick starten vid Strandudden och sträckningen var på norra sidan av väg 95.
– Men det blev så många passager av landsvägar så vi ändrade starten till Boliden och körde på södra sidan.
Det var han, Halvard Nilsson, Gösta Lundqvist, Ernfrid Eriksson, Bengt Strömsten, Gösta Roslund, och Holger Klingstedt som startade loppet.
De första åren fanns det problem. Bland annat mättes temperaturen -56 grader på Varuträsket – men vindstyrka inräknat. Det var andra året.
– Det var vidrigt kallt – men jag tog emot anmälningar då folk ringde och ringde. Uppemot 600 anmälde sig och då gick det inte att ställa in. Men hade det varit idag så hade det ju varit laglöst och då hade man väl suttit inne i fängelse om man gjort som vi gjorde, säger han med ett skratt.
Tredje året var det så töväder.
– Då stod folk och skottade in snö i spåret för att det skulle kunna genomföras. Så det har varit olika genom åren.
Tjuvstarter fick man också hantera.
– Det var trångt i starten och få spår. Vi hade två skotrar och ett rep emellan – men det var ju folk som försökte ändå och trasslade in sig i repet. Det var kaos – vilket palaver, säger han och skrattar igen.
Han följer fortfarande loppet – men...
– Jag har aldrig åkt det.
Du har ju chansen än?
– Du, jag fyller 83 år – så det blir inget med det, säger han med ett nytt skratt.
Åberg klev av som tävlingsledare tidigt 80-tal, sedan var det Sixten Johansson och Gösta Roslund som tog över i många år. Numera är det Per-Ivar Marklund som är tävlingsledare.
Han berättar att det inte blir något stort jippo trots jubileet.
– Nä, vi firar inte så hårt, säger han och skrattar.
Istället fortsätter arrangörerna att göra det man kan för att loppet ska vara så attraktivt som möjligt för deltagarna.
– Vi har en ny sträckning. Det ska bli ännu trevligare åkning. Vi har flyttat tre kilometer efter kraftledningen i Myckle så att sträckningen går efter stigar och traktorvägar istället. Det är ju inte så roligt att se en sträcka tre kilometer framför sig. I fjol var det dessutom motvind och snöglop och det tyckte åkarna inte var så trevligt. Så nu har vi ändrat det.
Trots 50 år på nacken så jobbar man varje år för att göra loppet bättre. Och varför det drivet finns är enkelt.
– Det är för att göra en tävling som får åkare komma tillbaka året efter.
Men man kommer inte upp till de 400 som startade första året.
– Nä. I fjol hade vi totalt drygt 200 föranmälda och det ser ut att landa där någonstans i år också. Man kan alltid hoppas på fler – men det är väder och vind som styr för många på lördagsmorgonen.
Frågan är om loppet finns kvar om 50 år till.
– Om vi har snö då så kanske, säger Per-Ivar med ett nytt skratt.
"Uppemot 600 anmälde sig och då gick det inte att ställa in."