Niclas Burström var på AIK:s träning på fredagsen.
Den spelskicklige backen hade varit på gång utomlands under flera säsonger inför förra säsongen. Valet för 27-åringen föll på Vityaz Podolsk, en bit utanför Moskva.
– De hade varit i slutspel året innan och var en klubb som kändes riktigt bra.
Valet blev på många sätt en fullträff för Burström.
– Jag trivdes oerhört bra direkt. Vi åkte på försäsongsresa till Italien och allt var riktigt bra.
Det sägs att när man har klarat försäsongen i ett KHL-lag har man klarat halva säsongen?
– Jag har ju varit i a-laget i Skellefteå i sju år och det är inte heller lätt. Det var annorlunda. Vi tränade på ett annat sätt. Vi körde hela dagar och kunde ha 4-5 pass per dag. Men det gick bra.
Fungerade bra
Burström fick stort förtroende av coacherna och spelade i alla spelformer.
– Hockeymässigt gick det helt otroligt bra. Jag var delaktig i spelet och skapade väldigt många chanser.
Däremot ville spelet inte omsätta sig i poäng.
– Jag trodde det skulle lossna, för det kändes så med alla chanser jag hade. Men utdelningen kom inte. Och laget fick inte till det så jag började höra att det var på gång att jag skulle få lämna.
Men trots det hade han fortsatt stort förtroende.
– Jag trivdes väldigt bra med tränarna. Och jag tror de ville att jag skulle stanna. Jag spelade till och med en match efter att det var klart att jag skulle lämna laget.
På 29 matcher blev det bara en poäng, ett mål framåt för den offensive backen och –13 i plus/minus.
Sibirien nästa
Flytten gick till laget Yugra i Sibirien. Där fanns svenskt sällskap i den förre Skelleftebacken, Tobias Viklund. Viklund var samtidigt inne på sin femte säsong i KHL.
– Fantastiskt roligt att träffa honom. Han hjälpte till väldigt mycket. Ingen av oss hade ju våran respektive med oss, så vi umgicks rätt mycket.
Hur var det att vara i Sibirien?
– Det var ganska kallt. Sedan fanns det inte så mycket att göra. Vi alternerade mellan tre restauranger.
Sportsligt var det också ganska kallt för Yugra.
– Första tiden förlorade vi åtta raka matcher tror jag. Och vi gjorde fyra mål framåt. Det var riktigt jobbigt. Sedan kom landslagsupphållet och då började det fungera bättre.
Den spelskicklige backen blev kallade till Tre Kronors trupp i Channel One cup, där han fick spela två matcher.
– Jag stod över mot Ryssland. Sedan var det lite annorlunda att spela mot Korea. Sedan spelade vi även mot Tjeckien och där tyckte jag att det fungerade bra. Det var lite synd att det inte blev något spel i OS.
Burström fick mycket förtroende även Yugra, där han bildade backpar med Viklund.
Tar beslut längre fram
Säsongen är slut sedan några veckor tillbaka och Niclas Burström är hemma i Skellefteå igen.
– Skönt att komma hem och få träffa familjen igen, säger backen som inte har bråttom att fundera över framtiden.
Enligt säkra uppgifter är det många SHL-lag, däribland AIK, som har anmält intresse. Burström avslöjar dock att SHL inte ligger högst på önskelistan.
– Spelmässigt gick det så bra att jag gärna skulle vilja ge det en chans till att spela utomlands. Jag levde inte upp till den statistik som jag hade hoppats och vill testa igen.
Är det fler ligor än KHL, som Schweiziska högstaligan NLA, intressant?
– Det är främst KHL. Sedan handlar det också om att det ska vara rätt bud och rätt lag också.
Hur ser du på SHL och anbud därifrån?
– Jag har faktiskt inte koll på anbuden. Men Skellefteå är hemma. Vi bygger hus här. Men det handlar ju också om att AIK måste vara intresserade också. AIK är mitt nummer ett, men man ska ju komma överens också när det är aktuellt.
Förhandlingar och övergångar brukar inte bli offentliga eller göras klart innan säsongerna är slut. Med tanke på Burströms prioriteringar lär hans framtid inte säkras upp förrän längre fram.
– Det kan nog dröja ett tag, säger den spelskicklige backen.