Många förbereder sig i månader, ja kanske också år, för att köra klassiska Vasaloppet. Det gjorde inte Burebon Kristoffer Hedenström, som i söndags genomförde Öppet spår mellan Sälen och Mora.
– Jag hade aldrig stått på skidor sedan grundskolan. Jag hade inte ens ett par skidor, så jag köpte skidorna i måndags, lämnade in dem för vallning och fick dem i näven i fredags, just innan vi skulle åka mot Sälen. Vid starten fick jag hjälp med att spänna fast skidorna, berättar Kristoffer, som alltså inte hade en timme på skidor inför loppet.
– Jag tänkte som så, att varför börja tokträna? Jag skulle liks aldrig komma i tillräckligt bra form. Jag säger som min morfar brukade säga: ”he lönsch int att fö grisen på slaktbänken”. Det skulle bara ha blivit tungt psykiskt om jag hade tränat och ändå varit för dåligt tränad.
Tillsammans med vännen Patrik ”Palle” Löfroth tog sig Kristoffer sig an de nio milen med jämnmod.
– Utan honom hade jag brutit, han följde med mig hela tiden och gick i mål några meter före mig. Men utan mig hade han säkert åkt på sex-sju timmar, säger Kristoffer, som åkte på en liten motgång i Mångsbodarna.
– Där var det dags att dricka blåbärssoppa och där var jag fortfarande lite kaxig, så jag tänkte att jag skulle skoja till det och shotta soppan. Jag slängde huvudet bakåt och lutade bakåt. Problemet var bara att jag hade glömt bort skidorna, så jag ramlade rakt bak på ryggen och alla hörde hur det knäckte till när stavarna blev formade som ett v. Jag bara låg på snön och asgarvade.
Som tur var kunde han köpa sig ett par nya stavar på plats och färden gick vidare. Att han låg sist av alla de åkare som åkte Öppet spår den dagen, det började han förstå när han i alla fall närmade sig Mora.
– Då kom de som kommer och samlar upp alla åkare och frågade om jag visste att jag var sist. Jag svarade väl att ”jag kunde ha gissat det”, säger Kristoffer och skrattar.
Just mot upploppet var det dock inte fullt lika roligt.
– Jag tror att man kunde gå med en rullator lika fort som jag då åkte.
Någon fantastisk känsla infann sig inte efter målgång, då det hade gått 12 timmar, 36 minuter och 17 sekunder.
– Det var inte så mycket ”jag har gjort det!” utan mer ”äntligen är det slut!”.
På Vasaloppets instagramkonto uppmärksammades Kristoffer när han gick i mål, och fick många glada tillrop.
Och när han kom in på jobbet vid lunch på måndagen, efter en lång bilresa hem och några timmars sömn, så bjöds han på tårta.
– Det kom just nån förbi och undrade om jag fyller år, säger Kristoffer och skrattar.
Hans kropp är dock ganska sliten.
– Känslan i kroppen i dag är inget jag tidigare varit med om. Det är en obeskrivlig känsla.
Just nu finns det inte ens uns längtan i kroppen att genomföra Vasaloppet ännu en gång framöver.
Fast det var där det med Klassikern då…
– Man kanske skulle genomföra Vätternrunda oförberedd, funderar Kristoffer.
Jag köpte skidorna i måndags, lämnade in dem för vallning och fick dem i näven i fredags.