Det var inte så mycket segervrål som det var stor lättnad i Skellefteå FF-lägret när domaren efter några tilläggsminuter blåste av söndagens match mot Midgårdsfältet i utkanten av Märsta, Stockholm.
Flera av spelarna segnade ner på gräset och lättnaden över att ha tagit hem den där måstematchen lyste i ansiktet på dem alla. Visst, de drog på smilbanden, men leendet blandades med något annat.
Det här var matchen som de bara var tvungna att vinna och den höll på att glida dem ur händerna fullständigt. Och sällan uppskattar man något så mycket som när man just har hållit på att förlora det.
Matchen var till en början ganska jämn, men skillnaden att Skellefteå FF kändes lite vassare framåt. När sedan Chika Francis Ezeh satte 1–0, såg det ännu bättre ut. För att inte tala om när Radek Erlich efter en hands på en Valsta-spelare i straffområdet satte en straff och det var det sista som hände inför halvtidsvilan. Ännu stabilare såg det ut efter att Olov Bergkvist nickat in ett mål vid en hörna. Det såg ut som att FF skulle ta hem den här matchen.
Just den tanken var nog också det som slog spelarna i Skellefteå FF. Inte minst när en spelare i Valsta Syrianska drog på sig sitt andra gula kort för matchen och fick lämna planen. Helt plötsligt var vinsten så nära. Och plötsligt såg det ut som att laget blev taget av stundens allvar.
En livsfarlig kombination av lättnad av rädsla såg ut i det närmaste att göra hela laget lamslaget.
Helt plötsligt fick Valsta Syrianska göra lite som de ville på offensiv planhalva, samtidigt som FF, när de väl fick bollen, allt som oftast stod för ett felbeslut och tappade den.
Allt gick sedan så fort. Först kom 1–3, rätt var det var 2–3 och hemmalaget, i lika stort behov av poäng även de, hade fått vittring.
Med minuter kvar lyckades dock FF ta sig samman och rida ut stormen. Men under de där sista minuterna blottade de strupen och visade hur det egentligen har sett ut inom de här spelarna den senaste tiden.
Att vara ett förlorande lag där tränarna försvinner från en dag till en annan och se nedflyttningen som en hägring i horisonten, det gör även den kaxigaste och hårdaste fotbollsspelaren till en lätt orolig själ.
I och med de nu inspelade tre poängen så finns där lite arbetsro. Precis vad som behövs rehabilitera den där lilla, rädda killen som finns där inne.
