Motorsport är inte som alla andra sporter. STCC, kungaklassen i svensk racing, är designad för att vara jämn. Säsongen 2020 lyckades det fullt ut. Inför det sista racet hade inte mindre än tre förare chansen att vinna titeln. Rob Huff slog till och vann, följt av Dahlgren och Tobias Brink.
Årets säsong blev något diametralt annorlunda.
Däremot präglades årets säsong också av pandemin, något undertecknad också blev smärtsamt påmind om.
På plats för att följa årets första tävling, kom besked att min son hade fått covid-19. Så första tävlingen fick följas från hotellrummet i Helsingborg i karantän.
Lyckligtvis var jag inte smittad. Inte då och så här långt har jag klarat mig undan den ondskefulla sjukdomen. Peppar, peppar, ta i trä.
För Robert Dahlgren blev det början på ett segertåg av nya mått. Förare har sett överlägsna ut förr, men att racehelg efter racehelg alltid få fullträff i racen är nära nog omöjligt.
Den här säsongen krossade Dahlgren och PWR-teamet alla odds.
Dahlgren öste på och konkurrenterna klarade inte av att hänga med oavsett vad de gjorde.
Skellefteföraren tog elva av tolv pole positions i kvalet och vann elva av tolv race utan omvänd startordning.
Därmed slog han rekord i antal vinster på en säsong och har nu även rekord i antal vinster genom tiderna.
Totalt har Dahlgren vunnit 46 racevinster i STCC genom tiderna.
Skellefteföraren säkrade titeln redan på Mantorp, en veckan innan den stora finalen. En ”missräkning”, då allt firande alltid sker efter den sista tävlingshelgen.
Överlägsenheten kommer med all säkerhet att få konsekvenser för reglementet. Det innebär att Dahlgren blir andra västerbottning att få en organisation att ändra reglerna på grund av överlägsenhet.
Ingemar Stenmark var ju på en helt egen nivå i slalom och storslalom i slutet på 70-talet. Hans totala överlägsenhet tvingade ledningen att göra om reglerna så inte världscupen skulle vara avgjord med hälften kvar.
***
Få idrottsmän har varit så otursförföljda under karriären som Andreas ”Real Steel” Ståhl. Samtidigt är det få som är så komplett fysiskt, som MMA-fightern från Skelleftehamn.
Han gjorde bejublad comeback på Superior Challenge i Stockholm, efter två års ofrivilligt uppehåll.
Matchen gick tiden ut, men Ståhl hann visa upp hela sitt register under de tre ronderna mot den tuffe polacken Alan Langer.
Han har varit proffs i tolv år och fyller 34 år nästa år, men uppvisningen i Fryshuset skvallrar om att peaken ännu inte är passerad.
När det gäller förmågan att träna har Ståhl presterat på en nivå jag aldrig har sett någon annan göra.
***
En av årets mest spännande intervjuer var med Björn Hällgren, sjukgymnast, idrottslärare och hälsolobbyist. Han strävar efter att få politikerna att klubba igenom mer idrott i skolan. Egentligen är det en ”no-brainer”, men ändå är uppdraget långt mer komplicerat, trots att det handlar om självklarheter. Det är inte konstigt att det pratas om syltryggar i politiken.
***
Att träna regelbundet, gärna med hög puls minst fyra gånger i veckan, finns även på mitt schema. Som 46-åring nådde jag två drömgränser. Passerade 100 kilo i bänk (102,5 kg numera i pers) och 200 kg i marklyft. Så i mitt fall handlar det mer om råg i ryggen.