Nina Jakobsson skadade knäet i april. Foto: Ulf Johansson
Stockholm (TT)
Bättre medicinsk stöttning och mer individanpassad träning kan kanske få stopp på ökningen.
– Jag tror på hagelskottsprincipen, säger ortopeden Markus Waldén.
Landslagets Charlotte Rohlin och Therese Sjögran fick fjolårssäsongen förstörd av korsbandsskador. I år är det Linda Sembrants och Emma Berglunds tur att missa ett mästerskap på grund av den svåra – men alltför vanliga – knäskadan inom damfotbollen. För det är just där, i lagidrotter för damer, som korsbandsskador är mest frekvent. Och dessutom ökar.
Till i fjol hade antalet skador fördubblats, 1,5 skador per lag i damallsvenskan, 18 stycken totalt. Och trenden ser ut att fortsätta med tanke på att det efter bara en fjärdedel av säsongen blivit nio korsbandsskador.
LDB Malmö ingår i ett forskningsprojekt som den danske forskaren Jens Bangsbo driver och som har som syfte att förebygga skador. Projektet innebär att laget tränar kortare arbetspass men med högre intensitet. Varje pass är planerat utifrån när laget spelar match, när spelare varit på landslagsläger, och det är individanpassat.
– Min upplevelse är att det varit mindre skador sedan vi började med det här, säger tränaren Jonas Eidevall.
Eidevall tror väldigt mycket på modellen med den högintensiva träningen och kommer att fortsätta med den även sedan projektet är avslutat. Han efterfrågar även mer forskning på området och jämförande studier med andra damligor i Europa.
– Det är också oerhört viktigt att man för in i förbundets tränarutbildningar hur man kan undvika korsbandsskador på damsidan, säger han.
Ortopeden och fotbollsforskaren Markus Waldén tror att det är flera faktorer som samverkar och som gör att antalet skador ökar.
– Det kan vara psykologiska faktorer, det kan vara underlaget, det kan vara bristande återhämtning, det kan vara dålig träning eller att träningsmängden ökat, menar Waldén.
Även konstgräset har fått skulden för skadorna.
Det finns också flera teorier varför kvinnor drabbas mer än män.
– De flesta tror på en anatomisk förklaring, att kvinnor drabbas lättare för att deras bäcken är bredare och benen därför blir mer inåtvinklade, kobenta. En annan är den neuromuskulära, att baksidan av låret är svagare än framsidan, säger Waldén.
TT: Vad är viktigast att göra nu?
– Jag tror på hagelskottsprincipen, att det kommer ett kraftfullt åtgärdspaket från Elitfotboll Dam och förbundet. Man måste sätta krav på klubbarna att arbeta skadeförebyggande, det borde finnas med som ett licenskriterium.
Waldén önskar att klubbarna anställer sjukgymnaster.
– Inom norsk damhandboll fick man bukt med korsbandsskadorna när man tillsatte sjukgymnaster. Men så fort sjukgymnasterna försvann ökade antalet skador igen.
Waldén har varit med att ta fram ett träningsprogram för knän, Knäkontroll, som används inom svensk fotboll, handboll, basket och innebandy. Waldén anser att alla kvinnliga fotbollsspelare borde följa det programmet, men säger att det inte räcker för elitspelarna.
– Där måste man även se till helheten, att spelarna får en balans mellan vila, träning, kost och återhämtning. Det är svårt på damsidan där de flesta fortfarande inte är heltidsproffs.
