Hildur Karlsson är tillbaka i backen igen efter att hon ådrog sig en korsbandsskada i mitten av mars.
Det var i mitten av mars och Hildur Carlsson, en av de största talangerna som Bygdsiljums SK har fostrat, var i Funäsdalen och åkte storslalom, när det som kom att förändra hela hennes tillvaro för en lång period framöver inträffade.
– Underlaget var inte så jättebra och banan var lite annorlunda. Det var lite längre avstånd och den var väldigt rund. Jag blev lite sen och försökte rätta till det och kom jättelångt bak samtidigt som jag fick ett kast och landade väldigt snett.
Smärtan var omedelbar.
– Jag hade jätteont, men trodde inte att det var ett korsband eller så. Tänkte mer i stil med att "nu gör det jätteont, men det jag gråter lite och sen går det nog över”.
Men det gick inte över.
– Jag var och kollade på vårdcentralen i Funäsdalen och de trodde inte att det var så farligt, att det som mest var menisken. Men senare var jag till Sports Medicine i Umeå och de såg direkt att det var korsbandet.
Beskedet var givetvis tungt för någon som lever på att knän och ben fungerar så bra som möjligt.
– Jag blev så klart jätte, jätteledsen. Men det är som det är, det är inte så mycket man kan göra. Man får göra det bästa av det.
Hildur har flera skidåkande vänner som har åkt dit på liknande skador.
– Både Magdalena Fjällström och Lisa Blomqvist. Så vi är några stycken. Men nu är ju vi alla tillbaka igen.
Det blev operation i Umeå den 1 april. Nu, åtta månader senare, har hon tagit sina första svängar på skidorna.
– Vi har varit iväg till en inomhusbacke i Litauen med skolan och så har jag varit till Tändådalen. Så jag börjar komma igång igen.
Hur var det att ta de där första svängarna?
– Först var jag väldigt nervös, men så snart jag hade åkt några åk, så kändes det bra. Jag vågade lita på knät. Och det var skönt – det var jag hade oroat mig för. Man kan inte vara rädd för att det ska hända igen, man kan inte tänka så.
Just nu är det friåkning som gäller för Hildur.
– Jag ska ta det steg för steg. Snart ska jag börja köra i bana, men jag får ta det försiktigt.
Hildur, som går fjärde året på alpina skidgymnasiet i Malung, blev uttagen i juniorlandslaget innan hon skadade knät. Och trots skadan så är hon fortfarande kvar i laget.
– Men jag kommer att träna med skolan och de tränare som vet hur jag åker till en början. Det är ingen idé att åka på ett landslagsläger när de är tävlingsredo och jag friåker. Det skulle inte kännas så bra.
Det är det värsta som kan hända
