Utanför stallet går hästen Ronja runt och frustar, besviken över att inte vara en av hästarna som får vara med på förmiddagspasset.
I stallet håller deltagarna på Lövångers Ryttarsällskaps ridläger på att sadla på några andra hästar. Julia Ceder är ledare för tredje året och går runt och ser till att allt spänns fast på rätt sätt.
– Jaha, ska den vara så, säger Tekla Eriksson-Finnholm när Julia visar var en lös rem ska dras.
– Det är jättekul att få vara ledare och jobba med både hästar och barn samtidigt, säger Julia.
När de leder ut hästarna reagerar skadade hästen Nellie, som får stanna inne, på samma sätt som Ronja och börjar gnägga högljutt. Tillsammans med de bräkande fåren ute på lägdan och fågelkvitter blir det en passande ljudkuliss runt ridbanan i Fjälbyn.
– Nu kan ni komma fram i skritt, säger Julia och den första dagens första ridpass är igång.
Åttaåriga Frida Sörlin från Luleå har varit med förut. Från ryggen på Viper berättar hon att hela familjen bor i Bjuröklubb under lägret.
– Det roligaste är att rida och pyssla med hästarna, säger Frida.
Hon har ridit i "ganska många år" och ser bekväm ut i sadeln.
– Viper är nog min favorithäst, säger hon innan det är dags att skritta vidare.
Det är första veckan av ridläger för den här sommaren i Fjälbyn. Under de sex veckorna som det arrangeras läger kommer närmare 45 barn och ungdomar få chansen att rida och ta hand om hästarna.
Men med planerad byggstart för det nya ridhuset i slutet av september kan det bli fler läger kommande år.
– Framförallt kommer vi att kunna anordna läger även under vinterloven, säger klubbens kassör Ingegerd Fagerman, innan hon kommer till den viktigaste fördelen.
– Vi kommer att kunna genomföra det vi planerat utan att riskera att behöva ställa in för att vädret är för dåligt.
Ute på ridbanan verkar det inte spela någon roll vilken häst som tjejerna blivit tilldelade. De blir snabbt favorithästar.
– Det är första gången jag har ridit på Giorgio. Han är jättesnäll men lite knepig ibland, säger Jannika Lahti, som hunnit med att prova de flesta hästarna i stallet.
Men två varv senare har han växt i hennes ögon.
– Det är den bästa hästen jag någonsin ridit, ropar Jannika.
Det är den bästa hästen jag någonsin ridit