AIK spelade uppoffrande framför Mantas Armalis och vann med 3–2. Samma typ av insats krävs på tisdag – på hemmaplan där mönstret behöver brytas, annars tar säsongen slut.
Lät det konstigt och var det svårt att förstå? Ja, kanske det. Men som den här säsongen utvecklat sig går det nästan inte räkna ut vilket Skellefteå AIK vi får se när det är dags för match.
Det har börjat ske så ofta att det börjat bli förutsägbart. För mönstret har blivit tydligt – extra mycket i denna kvartsfinal – då AIK till stora delar spelar perfekt på bortaplan men inte hemma i en kokande Skellefteå Kraft Arena.
I den femte kvartsfinalen talade det mesta för att Djurgården skulle stänga serien. Men istället för en kanonad av hemmalaget fick vi se ett disciplinerat AIK, som spelade enkelt, höll Djurgården på utsidan och allt eftersom växte in i matchen.
Klev fram efter kritiken
Det skulle visa sig ge resultat. Ett vinnande mönster då matcher allt som oftast vinns genom ett starkt försvars- och målvaktsspel.
Dessutom behövs en krydda i form av offensiv spets. I det avseendet har storstjärnan Joakim Lindström fått en hel del kritik efter de fyra första matcherna. Det var nu som han behövde kliva fram. Jocke svarade med att skjuta två mål i powerplay och ikläda sig rollen som matchvinnare.
Det förutsägbara
På tal om det förutsägbara så talar väl allt för att säsongen tar slut på tisdag. Åtminstone om vi ska lita på det tidigare AIK-mönstret.
Men för AIK, som fortfarande står med ryggen mot stupet, så finns inget annat än att göra det oförutsägbara och bryta det dystra hemmamönstret.
Men med tanke på lagets hemmafacit är det väl inget som talar för det. Eller så är det just det som talar för det oförutsägbara.
Nä, dags att sluta tjorva nu. På tisdag får vi ändå svaret om det blir en match sju på Hovet eller inte.
Blir det så är väl det förutsägbara att AIK vinner...
AIK fortsätter på sitt fina bortamönster. Nu krävs dock en förändring i mönstret på hemmaplan. Om inte är det tack och godnatt.
Det var väldigt många som levererade stort i det uppoffrande spelet. Lagkaptenen Oscar Möller var en, Jonathan Pudas en annan.
Det kändes lite som det Jocke Lindström sa efter matchen, att det läget AIK är i lett till något positivt.
För det finns inget att fundera över längre. Skulle man åka ut behöver man veta att man gjort allt. Inte bara nästan.
Jimmie Ericsson stod för andra matchen i rad i AIK:s bås. Det betyder nog mer än vad man kan tror då Ericsson, men sin rutin och sina slutspelstricks, kan bidra med oerhört mycket.
Fredrik Lindgren skadade sig och fick åka till sjukhuset efter matchen och blev kvar i Stockholm. Illa för AIK då mycket pekar på att han inte kan spela i match sex även om det fortfarande inte är skrivet i sten.
Med Patrik Norén skadad "dag-till-dag" så skulle det vara tufft läge om både Linkan och Norén missar kommande match.
Däremot ska vi passa på att hylla Adam Wilsby insats i söndagens tuffa match på Hovet. Den unge backen fick sju-åtta byten och gjorde det prickfritt. Men Wilsby är ingen Linkan. Inte än i alla fall.