”Jag var jätte- jättedålig, men det var så kul så jag fortsatte”, berättar Matilda Saalo om sina första tävlingar.
I somras tog hon studenten efter fyra år på skidgymnasiet. Men Matilda Saalo har blivit kvar i Tärnaby, och den senaste säsongen i backen blev en lång succé.
– Jag är så nöjd att jag hade tålamodet att vänta, att jag trodde på att det kommer att komma. När det släppte kändes allting värt det på något sätt, berättar hon.
I en soffa på solaltanen ute i Furuögrund, där familjens nybyggda stuga, tar Matilda Saalo emot Norran.
– Här trivs jag bra, säger hon och skrattar.
Vattnet är ett kort stenkast bort, och fåglarna gör sig påminda medan solen håller sig från molnen. I kustlandet har alla tankar på alpin skidåkning inte varit mer än just tankar.
Går det att åka skidor i Tärnaby fortfarande?
– Man hade kunnat göra det, men jag tror inte riktigt att man hade velat, skrattar hon och fortsätter:
– Vi hade ett läger två veckor in i maj, så det var ganska nyss vi hade sista passet.
De fem senaste åren har Skellefteås alpinttalang spenderat i Tärnaby, men det var i Klutmarksbacken som allt började.
– Många som börjar med alpint gör det för att föräldrarna har varit aktiva, och min mamma höll väl på när hon var liten. Men det var egentligen inte därför jag började, utan jag skulle lära mig åka skidor, berättar hon.
Skidskolan blev till träningsgrupper, som blev till tävlingsgrupper. Rätt som det var hade den då 10 år gamla Matilda gjort sin första start.
– Jag var jätte- jättedålig, men det var så kul så jag fortsatte, säger hon med ett skratt.
– Pappa fick lägga ned många timmar på att lära sig hur man skulle fixa skidorna, vad jag skulle ha för skidor, vi kunde egentligen inte något när jag började. Allt det som många kanske tänker att man måste kunna, det löser sig alltid.
2019 gick flyttlasset in i de västerbottniska fjällen för en fyraårig gymnasieutbildning. Efter det har Matilda Saalo valt att bo kvar, och via folkhögskolan fortsätta sin alpina satsning.
Hur kommer det sig att det blev Tärnaby?
– Jag har känt att om jag vill fortsätta satsa och bli så bra jag kan, så är Tärnaby egentligen det bästa stället jag kan vara på just nu. Alla lokaler jag behöver finns, det är nära till backen – jag bor i princip mitt i den. Jag har också nära till familjen, som ofta är uppe i Hemavan. Det har känts som ett andra hem för mig egentligen sedan när jag var liten.
I september fyllde Matilda Saalo 20 år, en ålder som markerade att detta var hennes sista säsong som junior. Därför var också förhoppningarna höga, åtminstone från henne själv.
– Jag hade satt ganska höga mål för mig själv, det var mitt sista år som junior och jag kände att jag ville ta nästa kliv. Sedan blev det ganska tufft i början. Jag har bytt skidmärke, så det tog lite tid innan jag kom igång, och så fick jag en hjärnskakning i december. Det var inte i närheten av de förväntningar jag hade, berättar hon.
När säsongen startade låg Matilda Saalo på den 320:e placering på FIS ranking. Nu, inför nästa säsong, står hon på plats 141.
En månads frånvaro på grund av rehabiliteringen från hjärnskakningen blev lite av en vändpunkt. Men det stora riktmärket ser Saalo är ett besök i Italien.
– Åkningsmässigt började det släppa efter hjärnskakningen, men jag hade fortfarande väldigt svårt att ta mig ned på tävlingarna. Jag fick nästan inga resultat. Men jag åkte ned till Italien för några tävlingar där, och när jag slappnade av lite gick det helt plötsligt bättre. Jag började få självförtroende, jag började komma ned och fick jämna resultat. När jag kom hem åkte jag visserligen ur på senior-SM, men tog en fjärdeplats i junior-SM. Nu är jag nästan där att jag kan hota landslagsåkarna, jag är precis under.
Skulle du säga att du är nöjd med din säsong?
– Slalomsäsongen är jag jättenöjd med, det kunde egentligen inte ha slutat bättre. Storslalom är en annan femma, men det får komma sedan, säger Saalo och skrattar.
Trots att Matilda Saalo skulle kunna bo inne i Skellefteå på somrarna väljer hon att ladda batterierna i stugan i Furuögrund.
Sommarvärmen slog till samtidigt som Matilda Saalo packade väskorna för en sommar på hemmaplan. Stugan i Furuögrund är favoritplatsen, och hon försöker spendera så mycket tid som möjligt där.
– Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt med familj, föräldrar och sådana man inte kan träffa så mycket på säsongen. Sedan tränar och jobbar jag, och försöker vara lite ledig däremellan, berättar hon om planen för sommaren.
När jag ser barmarksträning för alpinister tänker jag på att gå på slak lina?
– Ja, nog är det en hel del balans. Jag har själv ingen ”slackline”, men det är mycket onormala övningar som vi håller på med. Sedan är det mycket vanligt också, som benböj och marklyft. Som skidåkare ska man vara bra på allt, är man dålig på en del i träningen kommer det visa sig på skidorna.
I garaget vid stugan i Furuögrund har Matilda Saalo fått ett eget litet gym.
Efter den starka säsongsavslutningen har Matilda Saalo klättrat ordentligt på världsrankingen. 20-åringen har gått från 320:e plats till 141 nu när säsongen summerats, och förhoppningen är att kurvan ska fortsätta uppåt.
Vad hoppas du på nästa säsong?
– Jag hoppas verkligen på att få starta i europacupen, det känns som att det är nästa steg för mig. Jag har alltid sagt att jag vill bli så bra jag kan, och vi får se hur långt det tar mig, men jag vill jättegärna få åka på europacupen.
Samtidigt fortsätter hon representera AK Skellefteå.
– Det känns inte som att det finns några andra alternativ eller några andra anledningar för mig. Jag bryr mig väldigt mycket om den här klubben, så det är bara kul att få åka för dem.