Militären behöver rimliga löner och villkor

Statistiken visar att den militära personalen, kärnkompetensen i Försvarsmakten, ligger i botten av myndighetens lönestruktur.

Det är inte bara i Arvidsjaur som Försvarsmakten utökar sin verksamhet. Tillväxten sker runt om i landet, skriver Lars Fresker, förbundsordförande i Officersförbundet.

Det är inte bara i Arvidsjaur som Försvarsmakten utökar sin verksamhet. Tillväxten sker runt om i landet, skriver Lars Fresker, förbundsordförande i Officersförbundet.

Foto: Christoffer Markström

Debatt2021-09-24 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I dag återinvigs Norrlands dragonregemente K 4 i Arvidsjaur. Det är välkommet. Försvaret av Sverige behöver stärkas.

Beslutet togs av riksdagen så sent som i december 2020. Det har alltså gått undan. Det hade inte varit möjligt utan den personal som Officersförbundet organiserar. Det är också våra medlemmar som ska utbilda de värnpliktiga och leda de krigsförband som nu sätts upp.

Behovet av våra medlemmar – gruppchefer, soldater, sjömän, specialistofficerare och officerare – är större än på mycket länge. För det är inte bara i Arvidsjaur som Försvarsmakten utökar sin verksamhet. Tillväxten sker runt om i landet.

För att säkerställa att rätt kompetenser finns på plats under uppbyggnadsfasen kommenderas nu många av våra medlemmar att under längre eller kortare perioder arbeta på de nya förbandsorterna. Inte sällan utan möjlighet att ta med familjen, som därmed i veckorna får klara sig utan mamma eller pappa.

Även om vi är glada över att Försvarsmaktens verksamhet utökas sliter det på våra medlemmar. Och märkligt nog är belöningen från arbetsgivaren väldigt låg. Statistiken visar att den militära personalen, kärnkompetensen i Försvarsmakten, ligger i den absoluta botten av myndighetens lönestruktur.

Inför försvarsbeslutet förra året krävde Officersförbundet att 325 miljoner kronor skulle tillföras för att höja lönerna för den militära personalen. Men varken Försvarsmakten eller politiken var intresserade av det.

Så nu tjänar en plutonchef, med personalansvar för uppemot 40 personer – ungefär lika många medarbetare som i en halvstor livsmedelsbutik – 30 000 kronor i månaden.

Skillnaden mellan butikschefen och plutonchefen är att den sistnämnde ska kunna leda sina medarbetare i strid, i Sverige eller utomlands.

Krig kan förstås kännas avlägset, så låt mig ta ett annat mer aktuellt exempel: lönen för personalen ombord på de Herculesplan som var med och evakuerade över 1 100 personer från Afghanistan. Vi vet att ett av de svenska planen var på väg att lyfta samtidigt som en kraftig bomb exploderade bara några 100 meter bort. Grundlönen för en lastmästare ombord på ett sådant flygplan är 34 000 kronor.

För oss i Officersförbundet känns inte det rimligt. Givet det ansvar våra medlemmar har, de risker de utsätts för och de uppoffringar de gör.

Välkomna våra kollegor till Arvidsjaur denna invigningsdag och stå gärna upp för deras rätt till rimliga löner och villkor i arbetet med att försvara den svenska demokratin.