Byalängtan i söder förde målaren till en annan slags skog

I en tvårummare i Solna bodde en gång en konstnär som längtade efter att finna en plats som åtminstone liknande barndomens Västerbotten. Nu bor hon i eget hus i en liten by utanför Norrtälje. Börjar så sakteliga förstå att åldrande ekar och vitsippsbackar kan kännas lika hemtama som höga furor och blommande rallarrosor.

16 januari 2018 13:41

Julen har kommit och gått sin väg igen. Kommit och gått har också Elisabeth Biström gjort. Besöket hemma hos föräldrarna Sissel och Janne i Uttersjöbäcken varade bara några dagar. Nu är hon tillbaka i huset i Sättralund och är i full gång med vardagslivet som konstnär på heltid.

När Norran kommer på besök i mellandagarna täcks föräldrarnas köksbord av Elisabeths bilder: Där är det egna Roslagshuset vars äldsta del är från 1600-talet. Där är höstbilden på Spånhyvelbäcken och där är den jazziga kon som lyfter på benet i hagen.

- Just den bilden är ett foto som jag har målat av. Jag hittade det i farmors album.

Under besöket i Uttersjöbäcken återvänder Elisabeth till Spånhyvelbäcken för att se om det är läge att skissa fram ett vintermotiv också. Sedan pulsar hon vidare till badplatsen vid Abborrtjärn för att se om det finns något bra motiv där. I närheten har skogen bildat en naturlig portal mitt i allt det vita.

Där stannar hon till, plockar fram tuschpennan ur jackfickan och drar upp skissblocket ur plastkassen. Skissandet måste gå undan, vantar gör händerna valhänta och klumpiga.

- Jag målar mycket landskap, förklarar Elisabeth vars fingrar snabbt stelnar till.

Hemma i Sättralund, en by med elva hus som ligger mitt i skogen, där gör hon likadant numera. Vandrar omkring med skissblock och penna ständigt tillreds. Samtidigt som hon finner nya motiv så målar hon också fram sin egen hemkänsla.

Denna plats, som blev hennes så sent som i april i fjol, blir nu en del av henne själv tack vare de egna bilderna. En gammal allé och en pampig herrgård förvandlas till hembygd tack vare papper, vatten och tuber med gråblått och rå sienna.

- Jag hade sån byalängtan, särskilt efter den gemenskap man har i en by. Min sambo har sin mamma i Stockholm så vi kunde inte flytta norrut. Istället satte vi oss i bilen och körde runt och letade efter ett ställe som liknade det som finns här.

Att hon lämnade Uttersjöbäcken kan enbart skyllas på politiken. Elisabeth - som är utbildad bildlärare men aldrig arbetat som det - fick ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till.

- Som 19-åring gick jag med i Vänsterpartiets ungdomsförbund. Det kändes helt naturligt, min mamma jobbar i hemtjänsten och pappa på Rönnskär. Inför valet 2010 blev jag tillfrågad om att flytta till Stockholm och jobba med partiets information. Där arbetade jag mycket med bilder.

Därefter följde några år som politisk sekreterare i Huddinge och Botkyrka kommuner. Ett arbete som sköttes på halvtid för Elisabeth har aldrig släppt målandet. Och så, när det äntligen var dags att lämna den lilla hyrestvåan för något mycket större och friare, då sa hon upp sig.

- Har man drömmar så måste man se till att förverkliga dem.

Att måla på heltid är inget problem rent praktiskt, men att försörja sig på den egna konsten är en tuff utmaning.

- Enligt Konstnärsnämnden är snittlönen för en konstnär 15000 kronor i månaden.

För att nå upp till en någorlunda acceptabel lönenivå så gäller det att vara om sig och kring sig.

- Jag har lett några akvarellkurser och så målar jag på beställning en dag i veckan.

Beställarna är folk som vill få en målning gjord, ofta med ett foto som förlaga. För det mesta rör det sig om presenter som ska ges bort. Detta brödmålande är nödvändigt för att få till en visserligen liten, men ändå någorlunda säker, inkomst.

Sedan gäller det att sälja de egna verken, med eller utan ram. Under den gångna julen har tre av hennes tavlor visats på en samlingsutställning på Norrtälje Konsthall.

Det är viktigt att synas och visst är utställningar bra, men ännu bättre är ändå nätet. Detta fantastiska nät som ger så mycket frihet till den som skapar. Ta bara en sådan sak som att hon själv kan sälja direkt till kund och slipper mellanhänder som behåller en stor del av intäkterna. Det är frihet det.

Frihet är också att lägga upp planer för framtiden.

- Mina föräldrar har en stuga nära Bjuröklubb och jag funderar på att ha en målarkurs där i sommar. Och så vill jag bygga ett litet hus på tomten hemma i Sättralund där jag kan jobba. Tänk - ett helt eget rum – det har jag inte haft sedan jag blev vuxen.

Vad politiken och partiet anbelangar så finns engagemanget kvar, även om det praktiska arbetet är ett avslutat kapitel.

- Om jag skulle engagera mig igen, då skulle det vara på grund av BB-situationen. Jag är emot att BB-avdelningar läggs ner i inlandet.

Just den bilden är ett foto som jag har målat av. Jag hittade det i farmors album.

ELISABETH BISTRÖM

Ålder:34 år.

1984:Flyttade hon med familjen från Bureå till Uttersjöbäcken. Gick på högstadiet i Lövånger.

Bor numera i:Sättralund, Roslagen.

Familj:Sambo och son, föräldrar och tre syskon.

Yrke:Konstnär på heltid.

Målar i:Akvarell.

Utbildning:Bland annat bild- och formprogrammet på Anderstorpsskolan i Skellefteå och femårig bildlärarutbildning i Umeå.

Elisabeth på nätet:Blogg: elisabethbistrom.se, Instagram: @elisabethbistrom, Facebook: facebook.com/elisabethbistrom

Överväger att skaffa:Höns.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Inger Ödebrink

Ämnen du kan följa