Jans Heinerud och Olof Östlund jobbar med att flytta sten från röset som grävdes ut.
Det finns fler än 300 gravrösen från bronsåldern i Skellefteå kommun. Från kusten i Gästrikland till Piteå finns det över 2 000 stycken och i hela landet 15 000.
Bronsåldersrösena finns på var och varannan tidigare kobbe vid dåtida Västerbottenskusten. Landhöjningen gör att de nu finns en bit inåt i landet.
Norran besöker tillsammans med Olof Östlund ett stort gravfält, Rösbacken, på en höjd nära E 4 vid Yttervik.
De 14 rösena som finns där beskrevs första gången cirka 1830. Sedan dess har lokalbefolkningen nallat sten i rösena och de har även genomgått en mindre lyckad restaurering på 1960-talet som ledde till nya gravar och underliga former.
Till skillnad från i många andra rösen finns där inte så kallade plundringsgropar i mitten av rösena. Förutom att gravarna kan ha plundrats finns även en teori om att groparna skapats då träkonstruktioner under röset ruttnat bort. Här på Rösbacken har groparna förmodligen restaurerats bort.
Arkeologen Olof Östlund visar runt på det lättillgängliga området. Storleken på rösena varierar, både inom området och mellan områden med rösen.
– Storleken på röset beror nog på hur många människor du kände och därmed ville bygga ditt röse. Det kanske rör sig om din klan eller dina vänner.
Ett röse här grävdes ut 2001. Olof Östlund var med då. De var sju personer och en traktor.
– Vi var där i två veckor och plockade sten och då tog vi bort halva röset. Det var ansträngande. Man kan tänka sig att de hade ganska sjåigt att bygga de här rösena. De behövde ju även frakta hit stenen.
Norran gjorde reportage när arkeologerna grävde ut ett röse för att nya E 4 skulle gå vid platsen.
I graven fanns ett utrymme som var tomt på sten där den döde troligtvis placerats. De som begravdes från 1800-talet till 1100-talet före vår tideräkning brändes inte. Efter det och fram till järnåldern på 500-talet före vår tideräkning kremerades personerna. De flesta rösena i Västerbotten är från 1200 till 700 före vår tideräkning. På efterföljande järnåldern var det vanligare med stensättningar, som är mindre och flackare.
Här syns antydan till en liten kista i sten på botten av ett röse på en annan plats i kommunen.
Det finns flera frågetecken kring gravrösena.
– Tidigare har man funderat över var personerna som byggde rösena bodde. Det här var i yttersta kustbandet då och det var inte så trevligt att bo där. Men det finns en boplats i Östra Falmark exempelvis, som har samma ålder som rösena, säger Olof Östlund.
Vattenvägen var det inte så långt att föra sin vän eller anhörig till vilan vid kusten. Att rösena byggdes kustnära och var monumentala i storlek kan också ha en förklaring. En teori är att rösena var revirmarkeringar som visade ankommande att området var upptaget.
Det är svårt att veta om rösena från början såg ut exakt som i dag då de genomgick en restaurering på 1960-talet. Byborna har också använt dem som stentäkter tidigare.
Men den stora gåtan är varför gravarna bara finns i kustbandet. Gravskicket har spridits söderifrån. Antingen har jägar- och samlarbefolkningen i området hämtat inspiration söderifrån eller så har människor spridit sig norrut längs kusten på bronsåldern.
Men om den lokala befolkningen anammade gravskicket, är det då verkligen rimligt att tro att man fraktade en avliden från exempelvis Malå till kusten för begravning? Eller borde det finnas andra typer av gravar inåt landet som inte hittats?
Om det inte var lokala jägare och samlare som begravde sina döda i rösena – var bodde i så fall sörlänningarna, förmodligen jordbrukare, som letat sig norrut?
Enligt Olof Östlund skulle det kunna finnas oupptäckta boplatser från jordbrukare från denna tid. I Umeå har ett par bronsåldersgårdar hittats på senare tid, där man odlat korn. Problemet är att lämningarna efter dem syns dåligt under matjorden.
Det har gjorts analyser av pollen i sjöar och myrar för att ta reda på när odlingen kom igång. De äldsta spåren av jordbruk i Skellefteå kommun är från Burträsk 600 före vår tideräkning – och det är vaga spår. Då hade redan bronsåldern passerat.
– Kan det finnas ännu äldre spår av jordbruk som inte upptäckts än? säger Olof Östlund.
Ett annat alternativ är också möjligt.
– Nu spekulerar jag, men de kan ha haft betesdjur enbart, eller så fanns det en hybridkultur mellan jordbrukare, jägare och samlare här vid kusten.
Kan folket från söder ha haft med sig boskap när de slog sig ned vid kusten.
Olof Östlund påpekar att det gjorts fynd av getben i ett bronsåldersröse i Jävre.
Först 500 år efter vår tideräknings början slår odling igenom ordentligt här, vilket också sammanfaller med ett sydligt namnbruk som gett avtryck i bygden.
Enligt Olof Östlund behövs mer ingående inventeringar för att hitta fler bronsåldersboplatser. Sedimentprover ur sjöar och myrar kan visa när landskapet började påverkas av tamdjursboskap.
– Exemplet från bronsåldersgården i Umeå visar att sådana kan ligga under dagens åkermark, och då måste matjorden grävas bort för vi ska kunna hitta rester av bostäder och annat, under den.
Han tillägger:
– När det gäller gravar i inlandet behövs också mera fältinventeringar för att hitta dem, om de ens är möjliga att hitta. Det kan ju vara gravar som inte lämnat några synliga spår efter sig.