– Gruvorna går ju inte att flytta så det gäller att hitta folk som är beredda att bo bortom allfartsvägarna,säger Bo Krogvig, LKAB.
Elisabeth Sinclair, projektledare för Norrbotniabanegruppen, konstaterar att genom att knyta ihop städerna med Norrbotniabanan får man en större arbetsmarknad, ökad jämställdhet och ett mer varierat kultur- och fritidsutbud. Hon lyfter också fram förbättrad kompetensförsörjning och minskade utsläpp av koldioxid från transporter som viktiga vinster med banan.
Kring detta fick hon medhåll från panelen, som bestod av Bolidens vd Mikael Staffas, LKAB:s informationschef Bo Krogvig, Maria Stenberg, regionråd i Norrbotten och Staffan Forssell, generaldirektör för Kulturrådet.
– Det är viktigt att man håller hög kvalitet i de i de utbildningar som berör vår bransch och de får gärna finnas i vår närhet, säger Mikael Staffas.
Bo Krogvig berättar att LKAB främst söker efter seniora hemvändare.
– Det är sådana som efter 5-10 år på annat håll ”lekt rommen av sig” och är beredda att flytta tillbaka till sin hembygd.
I Boliden arbetar människor från 20 nationer.
– Det har visat sig vara lättare att rekrytera folk utomlands än från Stockholm. Konsten är att hitta jobb för två personer när vi rekryterar, berättar Mikael Staffas.
– Gruvorna går ju inte att flytta så det gäller att hitta folk som är beredda att bo bortom allfartsvägarna, inflikar Bo Krogvig.
Maria Stenberg konstaterar att ungdomar vill kunna förkovra sig där de bor.
– Därför är det viktigt att Luleå tekniska universitet kan erbjuda utbildningar runt om i Norrbotten och inte bara på Campus i Luleå, säger hon.
Hos LKAB har man satt målet att 25 procent av cheferna och en lika stor andel av medarbetarna ska vara kvinnor innan 2021.
– Vi ligger nu på 21 procent så det är nog dags att skruva upp dessa mål, berättar han.
Panelen på kompetensförsörjningsseminariet. Från vänster: Bo Krogvig, LKAB, Mikael Staffas, Boliden, Staffan Forssell, Statens kulturråd och Maria Stenberg, Region Västerbotten.
På varumärkesseminariet började Bo Krogvig sitt anförande med ett konstaterande att man inom LKAB trodde att ”110 procent” av svenskarna kände till företaget.
– Men det visade sig att så inte var fallet. När det gäller ungdomar och kvinnor var vi nästan helt okända, säger han.
Bo menar att det finns en vrångbild av norra Sverige som ”tiggare”.
– Mer fel kan det inte vara. Häruppe är vi ju välfärdsbyggare som driver högteknologiska industrier och metaller måste finnas om vi ska kunna bygga en hållbar värld. När vi berättar vår story måste vi istället för att tala om att vi bryter sten berätta att vi är en del i bygget av en hållbar värld. Vi är ju Europas ”kornbod” när det gäller råvaror och förädling av råvaror, säger Bo Krogvig.
Som exempel på hur LKAB, tillsammans med andra partners, arbetar med utvecklingen av industrin tar han projekten Sum och Hybrit.
– Sum är en testbädd för utveckling av världsunik teknik för hållbar gruvdrift på stora djup utan koldioxidutsläpp och Hybrit är en pilotanläggning där vätgas ska användas för att skilja järnet från syret, utan att använda kol. Slutprodukten blir då järn och vatten, berättar han.
Ett annat projekt som LKAB är involverade i, tillsammans med miljöföretaget Ragn-Sells, är att investera i en pilotanläggning för utvinning av fosfor ur avfallet från järnmalmsproduktionen. Detta kan leda till att LKAB producerar fosfor och sällsynta jordartsmetaller, klassade av EU som strategiska mineraler med särskild vikt för industrin.
– Fosfor är en produkt som jordbruket behöver. Om det tar slut skulle jordbruksproduktionen minska med 50 procent, säger Bo Krogvig.