Det blev en mycket hektisk vår i rampljuset för tillförordnade smittskyddsläkaren Gunilla Persson. Skötseln av familjens häst i Röbäck ger en stunds avkoppling.
VK har träffat Gunilla Persson för en lång intervju. Hon läste nyheten om det nya coronaviruset när hon var på en semesterresa i Thailand kring nyår. Den första tanken var att det nog inte var någon större fara.
– Det finns ju så många coronavirus, vi har ju det bland våra vanliga förkylningar. Men sedan började man förstå att det här verkade vara rätt allvarligt i Kina, i Wuhan, säger hon till VK.
Gunilla Persson arbetade halvtid som specialistläkare på infektionskliniken på Norrlands universitetssjukhus, där hon varit med och byggt upp sprutbytesprogrammet för narkotikamissbrukare med start hösten 2018. Det andra halvtiden var hon biträdande smittskyddsläkare på smittskyddsenheten i Västerbotten.
I slutet av januari gick Folkhälsomyndigheten ut med uppmaningen till landets regioner om att börja provta människor som återvänt till Sverige från det virusdrabbade området i Kina.
– Vi fick några som hörde av sig till infektionskliniken, sådana som hade varit i Wuhan och hade haft symtom. Vi ombesörjde provtagning av dem och skickade prover för analys till Folkhälsomyndigheten, men vi hittade ingen positiv där, berättar Gunilla Persson.
Sedan hände saker slag i slag. Länet fick sina första bekräftade smittfall och ungefär samtidigt fick Gunilla Persson plötsligt en mer framträdande roll.
– Det blev hastigt eftersom vi fick sjukskrivningar här på smittskyddsenheten. Jag blev tillfrågad att bli tillförordnad smittskyddsläkare, tog det och gick därmed också upp till heltid tills vidare, tills vi får tillbaka vår ordinarie smittskyddsläkare.
Månaderna som följde syntes Gunilla Persson flera gånger i veckan i nyhetsmedia i Västerbotten.
Du har ju fått stå rätt mycket i centrum. Vad tycker du om det?
– Det är ju inte riktigt min grej, men samtidigt är det ju viktigt att informationen går ut till allmänheten och i samhället. Mycket av den informationen utgår från smittskyddsenheten i de flesta av regionerna och då är det ju mitt ansvar att ta på mig det.
Det mesta av det andra som hon tänkt ägna sig åt under våren har fått stå tillbaka.
– Det här är en omställning som många andra har fått gjort på olika sätt, jag är bara en liten del av hela den här omställningen. Alla hittar ju sin plats och nu är det som det är, säger Gunilla Persson.
Smittspridningen i Sverige började ta fart i samband med sportloven. Region Västerbotten hade nu börjat bygga upp en beredskap och rutiner för hur patienter smittade med covid-19 skulle tas in i vården på ett säkert sätt.
– Där har vi tur. Eftersom andra delar av Europa drabbades före oss hade vi tid på oss att förbereda oss. Inom landet var ju Stockholm mycket mer drabbat tidigt, vilket också gjorde att vi fick mer tid på oss att förbereda både sjukvårdsrutiner och analyskapacitet och omställningar.
Vad beror det på att Västerbotten klarat sig förhållandevis bra. Är det tur eller skicklighet – eller både och?
– Jag tror att det är en blandning. Vi har en fördel av att vi bor på en väldigt stor yta med en befolkning på 265 000 på en yta som till exempel är tio gånger större än Västmanland som har samma folkmängd. Det tror jag måste vara en fördel för att minska smittspridningen. Vi ser också skillnader inom regionen. Smittspridningen i inlandet är mycket lägre än den är i städerna.
– Och att vi har haft relativt få dödsfall jämfört med regioner i samma storlek har också säkert flera förklaringar. En av förklaringarna är att när smittan väl har kommit in på äldreboenden har vi fått stopp på den ganska snabbt.
Gunilla Persson säger att det är tack vare ett gediget arbete i kommunerna tillsammans med vårdhygien i Region Västerbotten. Kanske är västerbottningarna bättre än många andra på att följa rekommendationerna, funderar hon.
De första smittade i Västerbotten hade varit i Italien, men Gunilla Persson menar att det inte var från dem som smittan spreds vidare i länet. Italienresenärerna blev snabbt medvetna om risken för att de blivit smittade, så de kontaktade vården, blev provtagna och isolerade sig tills de blev friska.
– Vi smittspårade väldigt intensivt i deras familjer och deras närhet, så jag tror inte att det startade med dem, utan det startade nog med dem som kom från ställen där man inte visste att det även där var hög smittspridning i samhället, andra länder och områden. Sedan var det säkert så att det blev en smittspridning från Stockholm.
Gunilla Persson har jobbat på infektionskliniken på NUS sedan 1996 och har jobbat på smittskyddsenheten sedan 2013. Ursprungligen kommer hon från Järpen i Jämtland
– Jag har alltid varit jätteintresserad av vård och människor, men även av naturvetenskap. Jag läste Natur på gymnasiet. Mina första jobb jag hade, både under gymnasiet och efter gymnasiet, var inom vården på ett eller annat vis. Där fortsatte det här intresset som ledde fram till att jag sökte in på utbildningen.
Gunilla Persson är intresserad av djur och natur. Familjen har en häst, men även en katt, kaniner och sköldpaddor.
Hon läste läkarprogrammet i Umeå, gjorde sin AT-tjänstgöring i Östersund, men flyttade direkt tillbaka till Umeå när hon hade fått sin läkarlegitimation.
– När jag skulle söka jobb valde jag infektion just för att jag mindes det som en väldigt intressant och bra kurs. Jag fick också en snabb respons när jag sökte jobb. Jag sökte på flera ställen, men fick svar direkt från infektion, tog jobbet och sedan blev jag kvar och det har jag inte ångrat. Att jag sedan fick möjlighet att kombinera infektionsspecialiteten med smittskydd har känts väldigt positivt. Jag har ett varierande och stimulerande arbete.
Vad gör du när du är ledig?
– Just nu är det lite dåligt med ledigheten, men det jag gör är att jag umgås med familjen. Jag har tre barn: två utflugna och ett hemmavarande. Jag och yngsta barnet har en häst som vi sköter om. Så vi har mycket stalltid. Sedan är jag ute och rör på mig. Jag går långt. Speciellt nu när det är så mycket jobb, man sitter mycket på jobbet, så är jag mån om att komma ut i skogen eller på promenader varje dag.
– Sedan försöker jag hålla kontakten med min släkt på telefon. Jag har inte träffat mamma på jättelänge. Hon bor i Östersund.
Vad ska du göra på semestern?
– Det är väldigt oklart om jag kommer att åka någonstans. Åker jag någon annanstans blir det nog Jämtland, avslutar Gunilla Persson.