– Om man hade haft en bra bemanning innan pandemin, om det hade fungerat med semestrarna och personalen hade haft en bra arbetsmiljö så hade de haft mer ork nu i den andra vågen, säger Jenny Olsson, ordförande för Vårdförbundet Västerbotten, till VK.
Vi börjar med sjuksköterskestudenternas fest som mött skarp kritik ända upp på ministernivå. Vad är er kommentar?
– Vi ser mycket allvarligt på deras agerande som är väldigt icke-kollegialt. Vi vet alla att vårdpersonalen och de biomedicinska analytikerna jobbar stenhårt och att då agera som de har gjort är inte alls okej. Jag förväntar mig att de är i början av sin utbildning och inte ännu har sett helheten av vad yrket innebär. Om inte är det skandalöst.
Fackförbunden har kontinuerliga samverkansmöten med regionen och MBL-förhandling förs där det inte finns samverkansavtal. Hur fungerar det?
– Inom regionen försöker vi få tätare träffar, och vill se ett större helhetsgrepp kring covid-19. I dag är det för spretigt. Till exempel är det just nu särskilt tufft för chefsmedlemmarna i Skellefteå där det inte finns någon samverkan alls mellan enheterna. Sjukhuset där har egentligen inte resurser att vårda covidpatienter utan de borde skickas till Nus.
I våras anpassades verksamheten på Nus med bland annat en särskild covidavdelning på IVA. Då omstationerades viss personal, och nu kan samma sak hända igen om så krävs. Hur påverkar det era medlemmar?
– Personal flyttades omkring hit och dit i våras, och vi är oroliga att det ska dra i gång igen.
– Omflyttningen innehåller många delar och vi anser att den ska bygga på frivillighet och att personalen ska få extra ersättning eftersom de tar på sig ett stort ansvar samtidigt som de riskerar liv och hälsa. Det krävs också en gedigen inskolning och introduktion så att det blir tydlig vad bytet innebär för den enskildas arbetsinsats, säger hon till VK.
Är det inte begripligt att personal flyttas till de vårdenheter där de behövs. Ingen kunde ju veta att det skulle komma en pandemi?
– Visst är det så och våra medlemmar ställde upp men många blev slutkörda och om samma personer ska in igen blir det tufft. Det låter lättare att byta arbetsuppgifter än det är. I mindre kommuner föreslås att exempelvis skolsköterskor ska gå in och hjälpa till inom äldreomsorgen men det är stor skillnad på de arbetsuppgifterna.
Vård- och omsorgsboendet Tranan i Storuman är det mest smittdrabbade äldreboendet i Sverige. Hur tänker du att kommunen ska lösa problemet när även många av personalen är smittade?
– Vi sitter i förhandlingar om det just nu och anser att krislägesavtalet, som tecknades i mars mellan SKR och Vårdförbundet, ska aktiveras. Det innebär att arbetsgivaren får möjlighet att utöka arbetstiden samtidigt som personalen får 220 procent mer i lön per timme. De pengarna drabbar inte kommunen utan det finns statliga medel som kommunen kommer att få tillbaka.
Storumans kommun har i kontakt med SKR kommit fram till att kriterierna som behövs för att aktivera avtalet inte är uppfyllda, men att det kan bli aktuellt framöver. Vad är er kommentar till det?
– Vi håller inte med, vi anser att det är kris i Storuman nu när så många av både personalen och de boende är smittade.
Om drygt fyra veckor är det jul och många har sökt ledigt, men än har många inte fått besked om de ska få ledigt. Hur ser ni på det?
– Är det någon yrkesgrupp som behöver ledigt så är det våra medlemmar. Vi vet att vissa enheter inte kommer att bevilja någon ledighet alls och vissa enheter håller på beskedet. Många medlemmar behöver återhämtning och vila och är väldigt oroliga över hur det blir med ledighet nu när det är så mycket personal som har smittats.
Vad ser du för lösning på vårdens utmaning med pandemin och senare den vårdskuld som ska betas av när pandemin är över?
– Om man hade haft en bra bemanning innan pandemin, om det hade fungerat med semestrarna och personalen hade haft en bra arbetsmiljö så hade de haft mer ork.
– Under pandemin har det varit oerhört tufft både fysiskt, psykiskt och socialt. Personalen som har blivit flyttade runt på ett dåligt sätt har varit jättefrustrerade. Dessutom har de fått oförskämt lite pengar.
Vad önskar du att arbetsgivarna gör nu?
– Jag hoppas att de gör allt så bra som möjligt för både personal och patienter. Vi vill genom tätare samverkansmöten få veta vad som planeras innan det genomförs och att det görs risk- och konsekvensanalyser vid förändringar.