”Alla personer med autism är unika individer, men har några gemensamma svårigheter som även skiljer sig åt utifrån ålder och kön”, säger Heléne Stern.
Hon är inte ensam.
– Jag har haft kontakt med många kvinnor som haft kusligt lika erfarenheter som jag. Det är sorgligt och frustrerande för det innebär mycket lidande för individen och anhöriga.
Enligt psykologen Heléne Stern är det inte ovanligt att flickors autism förbises eftersom det kan uttryckas på ett annat sätt än hos pojkar. Dessutom utgår man från en manlig norm, även inom professionen som gör diagnoserna.
På fredagen föreläste de tillsammans under psykeveckan i Västerbotten.
De klargör först att autism är ett spektrum av symtom. Vanligt är problem med ömsesidig interaktion, känslighet för ljud, mat och beröring, problem med förändring, repetitivt mönster i beteende, intressen och aktiviteter.
Hos tjejer märks det annorlunda än hos killar. En sak är att de inte beter sig så ”udda” utan anpassar sig. En annan att stressen de upplever vänds inåt, inte utåt. Stimming – stereotypa, repetitiva rörelser – är inte lika uppenbara och om tjejer snöar in på ett intresse är det ofta djur, läsning, filmer och musik.
Det finns även fördomar om autism.
– Man tror kanske att alla kvinnor med autism är som Saga Norén i tv-serien Bron eller att alla män är som Rainman. Men så är det inte, säger Heléne Stern.
Lina Limans journal beskrev en deprimerad, tillbakadragen, känslomässigt svårtillgänglig patient med tvång, kontaktsvårigheter, ätstörning, ångest och bristande förmåga till mentalisering. Men inte att hon hade autism.
Lina Liman hade själv en ”pinsamt stereotyp” bild.
– Få med autism passar in i schablonbilden. Själv har jag fått höra att jag verkar så normal.
Men hon har känt sig annorlunda hela livet. På förskolan lekte hon helst själv, men eftersom hon inte verkade må dåligt så gjordes inget. Det upprepades i skolan. Hon hade vänner men kände sig ändå utanför, som att de hade en naturlig samhörighet som inte var åtkomlig för henne. Rasterna innebar en otrygghet och hon gick varv efter varv runt skolan.
– De hade ett självklart samspel som jag inte nådde. Jag förstod att det var förenat med risker socialt. Då började operation anpassning.
Hon blev högpresterande och kompenserade för det som fungerade sämre. Hon såg till att smälta in på ytan och dolde sina sociala svårigheter. Personer med autism har en bristande förmåga till ickeverbal kommunikation, ögonkontakt, mimik och gester. I tioårsåldern började Lina intressera sig för det. För att förstå hur det fungerade lånade hon böcker om kroppspråk.
– Men jag blev bara mer förvirrad. Det är svårt att lära sig i teorin då det är situationsbundet.
Lina beskriver det som att hon saknar en social autopilot, att hon navigerar manuellt, vilket tar mycket energi. Ju äldre hon blev desto svårare blev det. I skolan ökade förväntningarna på att sortera och prioritera, sammanfattat, återge helheter, välja och välja bort. Det är svårt för personer med autism som hellre inriktar sig på detaljer än helhet, har svårt att göra val, med förändringar och att filtrera intryck. I tonåren började kontakterna med psykiatrin.
När hennes upparbetade strategier inte längre fungerade rasade allt. De sista sju åren före diagnosen var hon bland annat inlagd för vård, tvångsvård och fick anorexia.
– Jag orkade inte längre kämpa för att passa in.
Hon har genom åren behandlats med mediciner, ECT och olika terapier och blev inte bättre. Hon fick olika diagnoser men inte autism även om det fanns misstankar om det. Först när hon fick diagnosen och såg mönstret själv började vägen tillbaka.