VK har gått igenom de anmälningar om hundattacker i Västerbotten som kommit in till länsstyrelsen i Västerbotten under 2022. Det anmälningar som gåtts igenom är de som anmälts mellan den 1 januari till den 23 oktober 2022, det vill säga de anmälningar som kommit in framtill den dödliga hundattacken inträffade i Robertsfors den 23 oktober i år.
Tidningen har gått igenom samtliga anmälningar, vissa undantag har dock gjorts i urvalet.
VK:s genomgång visar att 58 hundattacker har hanterats av länsstyrelsen i Västerbotten, fram tills i slutet på oktober i år. De har kommit in som anmälan enligt tillsyn av hund.
Av de 58 hundattackerna har länsstyrelsen endast vidtagit någon åtgärd i fyra av fallen.
De fyra fall man vidtagit någon åtgärd i handlar i det första fallet om en hundattack mot en familj i en pulkabacke, som inträffade i februari. Hunden ska ha rest ragg, hoppat, skällt och sett ut att vilja bita barnen. Något bett skedde dock inte. Där beslutade länsstyrelsen om att den aktuella hunden måste hållas kopplad.
Det andra fallet gällde en attack som skedde i mars. Då blev en kvinna svårt biten i armen av en hund. Den hunden omhändertogs av länsstyrelsen för utredning av dess mentala status.
Det tredje fallet skedde i april och gällde en hund som bitit loss en del av en cyklists ben. För den hunden beslutade länsstyrelsen om ett föreläggande om munkorg och koppel.
Det fjärde fallet, där länsstyrelsen beslutat om åtgärd, gäller en hund som i maj i år bet och skadade barn som var på väg hem från skolan. Den hunden omhändertogs för mental utredning.
De övriga 54 anmälningar som VK har gått igenom, har inte lett till någon åtgärd från länsstyrelsen. I flera av fallen står att fallet avslutas utan åtgärd, i andra står att ärendet avskrivs medan det i vissa fall står inget beslut denna gång. I vissa anmälningar är utfallet oklart, det beror på att det inte finns några handlingar som visar utgången, vilket kan handla om att fallet ännu inte är avslutat.
Trots att flera av dessa 54 anmälningar, liksom i de tre fall där länsstyrelsen har beslutat om föreläggande, handlar om bitattacker så förefaller bitskador inte konsekvent leda till något föreläggande från länsstyrelsens sida.
Exempelvis, i en av de 54 anmälningar som inte har lett till någon åtgärd, så bet en kamphund en man i benet när han passerade i en korridor. Mannen fick ett hål i huden.
I ett annat fall så blev ett barn attackerat av en okopplad kamphund på väg hem från skolan. Hunden bet barnen i benet, vilket ledde till en rispa.
I ett tredje fall, som inte heller ledde till någon åtgärd från länsstyrelsens sida, så ska en tysk spets oprovocerat ha huggit en veterinär i benet, vilket ledde till sårskada.
VK:s genomgång av de 58 anmälda hundattackerna visar ingen entydig bild av vilken typ av hund som attackerar. Några raser förekommer dock mer än andra. Kamphund nämns i tre anmälningar och amstaff/american bully/pitbull nämns i sex av anmälningarna. Schäfer återfinns i sju av anmälningarna och jämthund/gråhund i fyra. Även huskey nämns i fyra anmälningar.
Att endast fyra av 58 fall lett till någon åtgärd säger Fredrik Nilsson, djurskyddssamordnare vid Länsstyrelsen Västerbotten, är ungefär som det brukar se ut. Han ser det inte som att det är få fall som lett till någon ingripande åtgärd.
– Nej, inte sett till över tid hos oss. Vi tog över det här från polisen 2018, och sen dess så har vi nog legat där någonstans i antal förelägganden.
Av de fall som VK gått igenom så omhändertogs två hundar och två hundar fick föreläggande om koppel och munkorg. En del av de övriga fall vi gått igenom liknar dessa fall, men har ändå inte lett till någon åtgärd. Att utfallen varierar säger Fredrik Nilsson beror på att de har många parametrar som de måste väga in före de tar ett beslut och att det inte finns något facit som går att applicera på alla fall.
– Vi gör en utredning kring vad det är som har inträffat, och om vi exempelvis ska omhänderta en hund så kan det krävas ganska mycket för det. Olyckor kan hända, så det beror helt enkelt på vad det är som har hänt, vad historian säger, vad hundägaren har gjort för någonting, vad hundägaren själv tänker sig göra för åtgärder. Det är massa parametrar man måste väga in.
– Det finns inget facit att när hunden gjort det eller det så omhändertas eller föreläggs det, det fungerar inte riktigt så. Man gör en helhetsbedömning och det är olika från fall till fall vad det landar i. Men det krävs en del för att vi ska kunna göra en ingripande åtgärd, lagstiftningen är uppbyggd på det sättet.
Vad ska krävas då?
– En allvarlig attack, det behöver inte vara på en människa utan kan också vara mot djur, då kan det mycket väl bli ett föreläggande eller att hunden omhändertas, det beror på vad det är som har hänt.
När man går igenom fallen kan det verka inkonsekvent, att det i vissa fall blir åtgärd och i vissa inte fast de liknar varandra.
– Det kan jag förstå att du tänker men från vår sida är det inte så. Det finns inget facit, utan det är en utredning i varje ärende och beroende på vad som framkommer där så kan slutsatsen bli olika helt enkelt. Alla myndigheter har den skyldigheten, att man inte får ingripa om det inte behövs, vi kan inte slentrianmässigt förelägga vid varje bitning av något slag.
– Det finns också något som heter proportionalitetsprincipen, vi kan inte ingripa om det inte finns skäl för det. Och gör vi en utredning där vi bedömer att det inte är tillräckligt, så ska vi inte ingripa.
Intrycket när man läser anmälningarna är att man ofta tar hundägarens sida, väger hundägarens ord tyngst?
–Nej, det kan man inte generellt säga, det som väger tyngst är ju vad vi bedömer har hänt och om det kommer hända igen. Det är utgångspunkten i tillsynslagen, den är till för att skydda från framtida händelser, och då är det inte givet att hundägarens ord väger tyngst. Det är olika från fall till fall. Ibland kan det vara så, att hundägaren har en bra förklaring, och kanske uppger att den tänker vidta åtgärder själv med exempelvis koppel, och det kan då räcka för oss. Men om något sen händer igen, så blir det en annan fråga, då är det repetitivt och då ligger det i farans riktning att det blir ett föreläggande eller omhändertagande, säger Fredrik Nilsson.
Fakta
Lagen om tillsyn över hundar och katter innebär att du som ägare ska ha den tillsyn som krävs för att undvika att ditt djur orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
Med avsevärd olägenhet menas olägenhet av allvarligare slag som kan påverka människors eller djurs liv, hälsa och säkerhet eller den allmänna ordningen. Ju mindre allvarligt ett problem är, desto oftare måste det förekomma för att anses vara en avsevärd olägenhet.
Om en hund orsakat skador, avsevärda olägenheter eller om du misstänker bristande tillsyn av hunden så kan du anmäla detta till länsstyrelsen.
Det går också att anmäla till polisen. Om du redan har polisanmält händelsen så behöver du inte också göra en anmälan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen och Polismyndigheten samarbetar så att när en polisanmälan görs angående lagen om tillsyn över hundar och katter så blir länsstyrelsen meddelad om den och tar vidare anmälan för utredning.
När länsstyrelsen tagit emot anmälan görs en bedömning om hundägaren brustit i tillsynen över sin hund. Om hundägaren brustit i tillsynen och inte självmant vidtar åtgärder för att förebygga framtida liknande händelser, har länsstyrelsen möjlighet att besluta om åtgärder som hundägaren är skyldig att följa. Exempel på åtgärder kan vara att hunden alltid måste vara kopplad eller bära munkorg. Länsstyrelsen kan även omhänderta hunden för att utreda den. Efter en sådan mental utredning beslutar länsstyrelsen om hunden ska komma tillbaka till ägaren, säljas, skänkas bort eller avlivas.
Det är även länsstyrelsen som beslutar att en person inte får ha hand om en hund, hundförbud.
Du behöver inte vänta med att anmäla en hundägare och hund tills dess att hunden gjort något, om du tror att en hund kommer att attackera eller bita människor eller djur ska du också kontakta länsstyrelsen.
Om det är ett pågående brott eller angrepp, där du ser ägaren misshandla hunden eller där hunden attackerar människor eller andra djur, ska du kontakta polisen via 112.
Källa: polisen.se och lansstyrelsen.se