Transportbidraget infördes 1971 för att kompensera för kostnadsnackdelar som drabbar företag i de fyra nordligaste länen, samt att stimulera till ”höjd förädlingsgrad”. Utbetalningarna har varit cirka 350–450 miljoner kronor per år.
Riksrevisionens granskning visar att det inte går att avgöra om pengarna leder till ökad förädlingsgrad hos de som tar emot dem och om de bidrar till utveckling av näringslivet i bidragsområdena.
Riksrevisionen konstaterar vidare att det är ungefär samma företag som får bidrag år efter år, och att en stor del av utbetalningarna går till transporter av relativt lågt förädlade varor.
– Mycket tyder på att bidraget endast har haft begränsad påverkan på såväl förädlingsgrad som utveckling av näringslivet i regionerna, säger Linda Sahlén Östman, projektledare för granskningen i ett pressmeddelande.
Granskningen visar också att det inte går att avgöra om pengarna som betalas ut faktiskt motsvarar företagens ökade transportkostnader på grund av det geografiska läget, och att Tillväxtverket behöver förbättra sina rutiner för att kontrollera att de företag som ansöker om bidraget lämnar korrekta uppgifter.
– Det har under årens lopp kommit ett antal signaler om att Transportbidraget är ineffektivt utformat och i värsta fall kontraproduktivt när det gäller klimatpolitiken. Regeringen borde ha skaffat sig bättre underlag, avslutar riksrevisor Helena Lindberg.