Regionens revisorer pekar på brister i alltifrån styrning, överenskommelser och arbetsformer. Det kan exempelvis handla om att rutiner mellan olika vårdnivåer gör att samarbete om barnen försvåras. Revisorerna ser också en stor oro bland personalen över att ”vårdkedjor inte fungerar och att barn som är i behov av vård inte får tillräcklig hjälp.” Kritiken rör även väntetider.
Men trots problemen som lyfts, både nu och tidigare, så har politikerna inte agerat, hävdar revisorerna: ”Varken regionstyrelsen eller hälso- och sjukvårdsnämnden har hållit sig tillräckligt informerade eller agerat tillräckligt för att lösa de problem som pågått under flera år.”
Nu måste åtgärder vidtas skyndsamt anser revisorerna, som bland annat rekommenderar att styrning och kontroll av BUP skärpts samt att uppdraget förtydligas.
Regionstyrelsen har enats om ett svar på revisorernas kritik. Här beskrivs det utökade ansvar primärvården fått gällande psykisk ohälsa, att regionen därför har fler psykologer i primärvården än vad andra regioner har.
Peter Olofsson (S) är ordförande i regionstyrelsen.
– Vi anser att det är det förebyggande arbetet som måste ligga i fokus om vi ska komma tillrätta med den psykiska ohälsan hos unga, annars spelar det ingen roll om vi kommer tillrätta med köerna. Om lika många fylls på.
– Den psykiska ohälsan är ett samhällsproblem. Vi är inte ensam aktör, även kommunerna har ansvar.
Är kritiken orättvis, tycker du?
– Nej, vi har det yttersta ansvaret här. Vi tar till oss av kritiken och vidtar åtgärderna som föreslås.
Att det skulle råda brist på samverkan på ledningsnivå mellan regionen och kommunerna, håller politikerna dock inte med om. Här blir svaret att det rör sig om ett byte mellan två samverkansstrukturer, som kan ha bidragit till ett glapp.
Angående väntetider svarar politikerna att många hälsocentraler inte rapporterat tillgänglighet som de ska. Ett problem man varit medvetna om, men inte lyckas komma tillrätta med.
Kan inte det ha med arbetsbelastning att göra – att personalen inte hinner?
– Jo, och vi strävar alltid efter att det administrativa arbetet ska minska, och det kan vara svårt att få vårdpersonal att förstå vikten av att prioritera rapportering då vi behöver underlaget. Det är en avvägning, säger Peter Olofsson.