De senaste åren har Sveriges regioner arbetat med en omställning till vad som kallas för god och nära vård. Där ses primärvården som viktig, den blir ett nav för hela vårdkedjan. Ett av målen för primärvården är att befolkningen ska ha en fast läkarkontakt, och 2022 skulle det gälla minst 55 procent av Sveriges befolkning.
Så ser det inte ut idag.
Runt 30 procent av befolkningen uppger att de har en fast läkarkontakt, enligt myndigheten för vård- och omsorgsanalys uppföljning 2022.
För västerbottningarna låg siffran på 11 procent under 2022, enligt Socialstyrelsen.
Carolina Emdin, distriktsläkare i Umeå och vice ordförande för svenska distriktsläkarföreningen, är kritisk till läget i primärvården.
– Vi gör det inte tillräckligt bra, och siffrorna visar att det inte har blivit bättre.
Enligt distriktsläkarföreningens beräkningar arbetar 85 allmänläkare inom primärvården i Västerbotten, men det skulle behövas ungefär tre gånger så många, säger Carolina.
– Vi skulle behöva vara 250, om en heltidsanställd läkare ansvarar för 1100 invånare, som Socialstyrelsen rekommenderar.
För läkarna som faktiskt arbetar inom primärvården är jobbet tungt idag.
– Nu har vi ett system där vi släcker bränder. Man är redan fullbokad, och sen dyker det upp saker som ska lösas för dagen. Man vet inte vem man ska träffa, man har ingen kontroll över sin tidsbokning och det finns inget system för sjukfrånvaro. Är man sjuk får man jobba igen det eftersom det inte finns några vikarier att ta in.
Mötet med patienterna påverkas också av det pressade läget, menar hon.
– Det är tyvärr jättetråkigt att vara läkare åt invånare som inte får vård. Det är tråkigt när patienterna är missnöjda över att de inte kommer fram, och jag förstår det.
Att det finns få läkare inom primärvården beror inte på en generell läkarbrist, enligt Carolina Emdin. Läkarna arbetar i större utsträckning på sjukhusen och universitetet, och där är det lättare för blivande specialistläkare att få en ST-tjänst.
ST-tjänster fördelas av områdescheferna i regionen, och primärvården får inte tillräckligt mycket pengar att utbilda allmänläkare, säger hon.
– Det kommer pengar till god och nära vård, men de är inte riktade för att göra fasta läkare. Vi får färre ST-läkare när vi i stället borde öka takten.
Sveriges sjukvårdsminister, Acko Ankarberg Johansson (KD), tillhör ett parti som driver en linje om att helt eller delvis förstatliga vården, men hon anser inte att staten borde ta över ansvaret för ST-placeringarna.
– Vissa frågor passar bättre på nationell nivå, andra frågor behöver flytta ut i verksamheten där man bättre kan bedöma dem. Jag har hellre en bättre dialog med regionerna så man säkerställer att platserna hamnar på rätt ställe. Jag är just nu inte beredd att säga att staten skulle vara bättre på att ordna det där.
Hon känner igen bilden som Carolina Emdin målar upp av det pressade läget i primärvården.
– Det är skälet till att regeringen anslår tre miljarder årligen för att bygga ut den goda och nära vården. Men skälet till att vi inte har tillräckligt med allmänspecialister beror ibland på att man inte kan arbeta heltid för man har en för dålig arbetsmiljö. Om fler orkar arbeta heltid har vi fler medarbetare som kan bistå i primärvården i hela landet.
Om alla allmänläkare gick upp till heltid hade det inneburit 400 nya läkartjänster, säger hon.
– Det finns en jättekraft i att ändra arbetssituationen så fler orkar arbeta heltid. Det löser kanske inte hela krisen, och det går kanske inte så snabbt som man hade önskat, men det är det allra viktigaste att göra på kort sikt.
Fler regioner måste, enligt sjukvårdsministern, våga fatta djärva beslut. Hon lyfter fram region Jämtland-Härjedalen som ett gott exempel. Där beslutade man om ett tak för antalet patienter per läkare och började ta emot fler ST-läkare.
– Då blev det en attraktiv arbetsmiljö och fler sökte sig dit.
Ni tillsätter pengar, men kan regeringen göra mer för att det ska gå fortare för folk att få en fast läkarkontakt?
– Vi har redan lagen som anger att man har rätt till det, men vi kommer att återkomma i fler frågor som rör primärvården. Just nu tittar vi på var det är ändamålsenligt med mer lagstiftning eller om man kan komma åt det på annat sätt. Därför att det är så nödvändigt att man får sin fasta läkarkontakt och att man får en kontinuitet.