Enligt Tobias Karlsson, biträdande övningsledare, könsfördelningen ett stort problem inom Försvarsmakten.
– Det här är en stor omställning från för tre månader sedan, då de tog studenten, säger Tobias Karlsson, biträdande övningsledare, sergeant och specialistofficer på Totalförsvarets skyddscentrum.
För åtta veckor sedan påbörjade denna pluton lumpen i Umeå. De tränar till att bli så kallade CBRN-befäl, alltså rådgivare med koll på kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och risker. Men än så länge håller de på med grundutbildningen.
Under morgonen har plutonen övat på att kasta handgranater, och nu laddar de sina AK5:or inför att de ska försvara ett territorium från illavarslande pappfigurer som dyker upp i skogsbryn.
– Det här är en speciell pluton, säger Tobias Karlsson.
Med blotta ögat går det inte att avgöra vad som skiljer dem från andra, men bakom lager av granris, ansiktsfärg och annat kamouflage döljer sig en grupp som till majoriteten består av kvinnor. En ovanlig syn inom Försvarsmakten.
– Det är jättespännande, säger Frida Ahlin Öst som är en utav de blivande CBRN-befälen.
– Det blir ett annat klimat, säger hon.
Lucas Nylund som sitter lite längre bort håller med. Han har åtta och en halv minut på sig kvar att ladda sitt vapen innan han och andra ska krypa in i skogen.
– Vår grupp är mindre macho och mer öppen. Jag talar lite utifrån fördomar, men också utifrån det andra plutoner har sagt, säger Lucas Nylund.
Befälen laddar sina AK5:or inför att de ska försvara ett territorium från illavarslande pappfigurer som dyker upp i skogsbryn.
2017 tog regeringen beslutet att återinföra mönstring och allmän värnplikt, fast för både män och kvinnor. Förra året var det 5 873 personer som påbörjade lumpen, varav 21 procent var kvinnor och 79 procent var män.
Könsfördelningen bland värnpliktiga jämnas ut för varje år, om än marginellt. Att just denna pluton till majoriteten består av kvinnor är slumpmässigt, men de värnpliktiga ser flera fördelar.
– Klimatet är bättre. Men samtidigt har vi inte valts ut baserat på kön utan på vår kompetens. Vi alla har gemensamt att vi fick lite lägre resultat på den fysiska delen, men desto mer på det intellektuella, säger Emilia Berneheim.
Alla förutom två i plutonen har gemensamt att de gått ett naturvetenskapligt program på gymnasiet. Biträdande övningsledare Tobias Karlsson tror att antalet kvinnor kan ha att göra med de analytiska kraven som ställs på ett CBRN-förband.
– Men det är bara en gissning, säger han.
– Vi är typ ett gäng nördar, säger Emilia Berneheim och skrattar innan ljudet av skott som avfyras överröstar henne.
Framme vid vallen lossas säkringen. Plutonen i I20-skogens militära övningsområde turades om att skjuta på pappfigurer.
Men flera av de värnpliktiga upplever också att den ojämna könsfördelningen i deras pluton har sina nackdelar. Speciellt när det kommer till de fysiska prövningarna.
– Jag tror tyvärr att vi saknar muskelkrafter. Det hade nog varit bättre med en "fifty-fifty-fördelning", för såsom det är nu är det några som får bära ett tyngre lass än andra, främst killarna, säger Frida Ahlin Öst och Emilia Berneheim.
Grundutbildningen beskriver de som både fysiskt och psykiskt påfrestande. Men vad plutonen inte vet är att deras största prövning i stort sett bara har börjat när vi träffar dem. De fyra kommande dagarna väntar AGU:n som är kort för "Aldrig ge upp!". Då sätts de värnpliktigas nyfunna kunskap på prov samtidigt som deras gränser testas när de går en längre tid utan mat och sömn.
– De kommer att vara ordentligt trötta. Men man klarar mycket mer än man tror. Det är därför vi gör det, säger Tobias Karlsson.
Frida Ahlin Öst, Bälinge, tycker det är jättespännande att det är så många kvinnor i plutonen hon tillhör. Samtidigt upplever hon att det finns vissa nackdelar. – Jag tror tyvärr att vi saknar muskelkrafter.
Åtta och en halv minut har gått och nu byter befälen plats. De som skjutit ska ladda sina vapen och vice versa. Långsamt smyger de in i skogen och tar plats bakom en vall.
Säkringen på AK5:orna lossas och efter en stund dyker fienderna upp. Mellan skotten hörs någon säga "Tre skyttar nedkämpade". Flera utav skotten som avfyras lämnar ett rött ljusspår efter sig för att övningsledarna ska kunna observera de värnpliktigas sikte.
– Eld upphör! säger helt plötsligt Erik Springer Engdahl, övningsledare och kompaniförvaltare vid Totalförsvarets första CBRN-kompani i Umeå. Skyttarna slår till reträtt och hittar tillbaka till sin viloplats för en kort stunds utvärdering.
– Det var ett bra första försök, men ni har lite att förbättra. Ni behöver vara lägre i era ställningar, era rörelser gör er synliga. Men det ser lovande ut, säger Erik Springer Engdahl.
Liksom plutonen ser han fördelar med den annorlunda könsfördelningen i gruppen.
Från vänster: Frida Ahlin Öst från Bälinge, Emilia Berneheim från Solna, Erik Harr från Umeå och Märta Bratt från Sollentuna. Alla tränar de till att bli CBRN-befäl.
– Jag tycker det är givande och bra för gruppdynamiken. Men man får inte glömma att vi väljer ut de bästa, oavsett kön, säger han.
Flera i plutonen tycker att de, på grund av gruppuppsättningen, saknar fysiska krafter. Vad säger ni om det?
– Det tycker inte vi. Om något så biter de ihop, säger Tobias Karlsson.
– Med det sagt tycker vi att det är bättre med en representativ grupp som speglar den svenska befolkningen, säger Erik Springer Engdahl.
– Det här är en speciell pluton, säger Tobias Karlsson. Plutonen består av 12 kvinnor och 3 män.
Även om Försvarsmakten kämpar med könsfördelningen är det långt kvar tills myndigheten når sitt mål. Speciellt bland de högt uppsatta rollerna.
– Det är ett jättestort problem. Det tar lång tid att vända skutan, säger Tobias Karlsson.
– Jag önskar att det fanns fler kvinnliga förebilder och befäl. Jag tror att det skulle bidra till att fler tjejer vågade ta mer plats inom olika förband, säger Emilia Berneheim.
Men långsamt förändras saker och ting också på den fronten. Även det märks i denna speciella pluton, som består av två framtida kompanibefäl. En av dem är Melinda Halvardsson. Hon genomför grundutbildningen med CBRN-befälen men ska så småningom leda en annan pluton. Att bli kompanibefäl var inget hon förväntade sig när hon mönstrade.
– Det var lite chockerande. Men de såg väl något i mig. Det känns kul att få testa sina gränser, säger hon.
Under morgonen övade de på att kasta handgranater. Nu ska de öva på att försvara ett territorium från illavarslande pappfigurer som dyker upp ur skogsbryn.