– Vi har inte hittat något syskon uppåt i länet än, men jag tror att det även finns i Skelleftetrakten, säger Maria Sandström som nu har sju syskon via samma donator.
För drygt ett år sedan berättade VK att när Maria Sandström och hennes syskon, som alla har samma donator, blev till så fanns det bara omkring tre donatorer i Umeå. Nu har Maria, som bor i Vännäs, hittat sju halvsyskon via DNA-tester. Och hon tror att det finns fler, skriver Västerbottens-Kuriren.
När Maria Sandström föddes var det i snitt omkring 15 donatorbarn som kom till per år i Umeåtrakten. Samtidigt var det få donatorer så risken fanns att många av barnen hade samma donator.
Nu har det tillkommit ytterligare ett halvsyskon och totalt är de åtta syskon som har samma donator. Alla visste dock inte om att de tillkommit via spermadonationer.
– För många av de halvsyskon som vi har hittat har det kommit som en total chock att de är donatorbarn. De har inte alls vetat om att de blivit till så här, berättade Maria i den tidigare artikeln.
Synen på om man som förälder skulle berätta att ett barn blivit till via spermadonation eller inte har varierat över tid. Från början rekommenderades att inte berätta det. På senare år har det blivit vanligare att man talar om att man har en annan biologisk far. Sedan 2019 är det lag på detta och barn som är födda efter 1985 har dessutom rätt att få veta vem som var donator. Maria var dock född 1982 och hennes halvsyskon är födda mellan 1982 och 1985.
– Två av dem har jag växt upp med men fick veta för 13 år sedan att vi kommit till via donation av spermier. Och fem av mina halvsyskon har vi sedan funnit via DNA, berättar Maria.
– Något år senare skickade vi in vårt DNA för att testa det mot varandra för att se om nån av oss hade samma donator. Det visade sig att vi alla tre var helsyskon, alltså hade samma mamma och samma donator.
Maria tycker att det var omstörtande att få veta att hon var ett donatorbarn.
– Det var som om hela livet vändes upp och ned. Jag visste inte vem jag var längre. Jag hade tyckt att jag var lik min farmor till utseendet men då fick jag veta att hon inte var min farmor, biologiskt i varje fall.
Hennes farmor härstammar från Frostkåge. Maria har också tillbringat mycket tid i Klutmark, där familjen länge hade en stuga.
– Skellefteå har alltid känt som hemma och vi var där alla somrar, alla lov och umgicks med kusiner, säger hon.
Maria berättar att det är bra om informationen om donationer i Västerbotten sprids eftersom många inte vet att de blivit till via insemination. Rekommendationen var tidigare att inte berätta det för barnen.
– Vi har inte hittat något syskon uppåt i länet än, men jag tror att det även finns i Skelleftetrakten, säger hon.
Efter 1985 har det fötts drygt 6 000 donatorbarn i landet. Innan dess var kontrollen inte lika noggrann då det också fanns en sekretess kring vem donatorn var.
Numera blir DNA-tester allt vanligare. Över 40 miljoner personer i hela världen har låtit DNA-testa sig och intresset ökar kraftigt. Nu går det alltså inte längre att dölja att man kanske inte har det ursprung som man trodde.
Maria säger att hon fick omvärdera allting och sedan insåg hon att hon inte hade några rättigheter eftersom hon var född innan 1985.
– Jag var besviken och arg och kunde inte förstå varför jag inte hade några som helst rättigheter till mitt ursprung.
Nu är dock Maria glad över att hon har hittat sina nya halvsyskon och genom DNA-testning har hon fått veta att hon har fem halvsyskon förutom de två helsyskonen som hon vuxit upp tillsammans med.
Syskonen håller kontakten via en messengergrupp där de hör av varandra ganska regelbundet.
– Och i somras träffades vi alla utom två på en lägergård som vi hade hyrt. Vi umgicks med våra respektive och barn i tre dagar och det var fantastiskt trevligt, säger Maria.
Syskonen har dock inte lyckats få kontakt med donatorn som kom från Umeåtrakten. De har fått hjälp av en DNA-släktforskare, som har kommit fram till att de med största sannolikhet är en av två bröder som är donatorn.
– Vi har kontaktat båda via brev. Den ena brodern har svarat att det inte är han, den andra brodern har inte svarat. Vi vill respektera att donatorn gjorde detta under förutsättningen att få vara anonym men samtidigt så har ju förutsättningarna ändras i och med möjligheten med DNA-testning, berättade Maria i en tidigare artikel.
Maria vill dock poängtera att varken hon eller hennes syskon söker efter en pappa.
– Det har vi redan. Jag och mina syskon vill få ett avslut och det vi söker är våra rötter och vårt genetiska arv. Men det hade varit fantastiskt att någon dag få ett foto på honom eller få veta om det finns några genetiska sjukdomar i släkten.
Under de här åren då Maria blev till föddes det ett 50-tal barn via kvinnokliniken i Umeå. Samtidigt var det få donatorer så risken fanns att barnen skulle komma i kontakt med varandra.
Maria menar att chansen är stor att det finns ännu fler syskon som ännu inte har DNA-testat sig.
– En tanke som jag har fått nu är att herregud, jag hade kunnat gifta mig med min halvbror, säger Maria.
Donatorer i Umeå
Numera är reglerna att spermadonatorer får ge sperma till max sex olika familjer.
Att det fanns så få donatorer visar statistik från läkarna i Umeå som togs fram i samband med en artikel i Läkartidningen 1998. Den visar att mellan åren 1981–1986 fanns det 3–5 donatorer. Det är svårt att veta exakt hur många på grund av anonymitetsskyddet. Fram till 1984 förstördes också de uppgifter som fanns om donatorerna på grund av det anonymitetsskydd som då fanns.
1985 till 1991 varierade det mellan tre och fyra donatorer. 1992 ökade antalet till sex donatorer och från 1994 ökade antalet rejält. 1997 fanns det 21 donatorer.
Under 1970-talet var alltså tillgången till spermadonatorer låg. Majoriteten var värnpliktiga eller universitetsstuderande. Efter 1981 har dock inte så unga donatorer använts utan rekryteringen har i stället skett via annonsering på blodcentralen eller i massmedier.
Trots att andelen spermadonatorer var låg, alltså bara 3–4 donatorer så föddes det under dessa år, 1981-1991, totalt 157 barn som blivit behandlade efter givarinseminationer vid kvinnokliniken i Umeå. Det handlar om i snitt nästan 15 barn per år vilket gör att man kan anta att dessa givare har väldigt många biologiska barn.
VK har varit i kontakt med ansvariga för kvinnokliniken men de vet inte hur det fungerade vid kliniken för över 40 år sedan.
Antal födda
I tabellen redovisas antalet spermadonatorer vid kvinnokliniken i Umeå i förhållande till antalet födda barn som behandlats vid kliniken.
År Antal donatorer Antal födda
1981 3-5* donatorer 15 födda
1982 3-5* donatorer 16 födda
1983 3-5* donatorer 25 födda
1984 3-5* donatorer 30 födda
1985 4 donatorer 7 födda
1986 4 donatorer 16 födda
1987 4 donatorer 14 födda
1988 3 donatorer 18 födda
1989 3 donatorer 6 födda
1990 4 donatorer 2 födda
1991 3 donatorer 8 födda
1992 6 donatorer 5 födda
1993 6 donatorer 7 födda
1994 13 donatorer 10 födda
1995 17 donatorer 8 födda
1996 18 donatorer 18 födda
1997 21 donatorer 24 födda
* Exakta uppgifter saknas eftersom anonymitetsskyddet hindrade registrering.
Källa: VK