I Västerbotten har det införts nya rutiner, nya utbildningar och en ny slags mottagning bestående av team specialiserade på förlossningsskador. Det rapporterar VK.
– Kvinnornas röster blev hörda och de blev tagna på allvar, vården svarade upp. Det är inte tabubelagt längre, det är den största vinsten, säger Maria Lindqvist, barnmorska, vårdutvecklare och forskare vid Umeå universitet och Region Västerbotten.
Sommaren 2016 publicerade VK en serie om förlossningsskador. Vi kunde berätta om kvinnor som drabbats av allvarliga komplikationer efter att ha fått bristningar under förlossningen, men även om att forskningen kring förlossningsskador låg efter och att det fanns ett tabu om man drabbats.
Debatten gjorde att frågan uppmärksammades högt upp i politiken och inom vården. Efter det har en rad saker skett.
– Att det kom ut för allmänheten gjorde att kvinnorna själva blev medvetna om att det inte är något man ska gå och skämmas för, det gjorde också att det blev lite press på kvinnoklinikerna i hela landet och man började se över sina rutiner, säger Hanna Nyström, samordningsbarnmorska och vårdutvecklare vid Kompetenscentrum för mödra- och barnhälsovård vid Region Västerbotten.
Hon säger att det också blev ett annat fokus på undersökningar efter förlossningen. Läkare och barnmorskor fick utökad utbildning och man började titta med ultraljud på ett helt annat sätt.
– Man vill göra det bästa för kvinnorna och mycket av det som rapporterades var ganska ledsamma artiklar och inslag. Vi kände också att vi måste få tala om hur vi egentligen jobbade, det gjorde att vi tittade över våra rutiner och sedan kom stora satsningar på utbildningar om förlossningsbristningar – både för förlossningspersonalen och för primärvårdens barnmorskor, säger Hanna Nyström.
Barnmorskorna har alltid jobbat för att kvinnan inte ska brista. Det som hänt efter 2016 handlar främst om att kunskapen generellt har breddats inom vården och det har blivit tydligare rutiner och riktlinjer som kommit ut i alla led. Det har också blivit ett mer öppet klimat inom vården hur man pratar om förlossningsskador.
– Det här är något man pratar dagligen om, lyfter och diskuterar. Man tar hjälp av varandra och det är fler händer och fler ögon. Vi vill kvinnans bästa allihop och är väldigt fokuserade på det, säger Maria Andersson, barnmorska i Umeå som intresserat sig för bäckenbottenrelaterade förlossningsskador.
Det finns flera konkreta exempel på vad som hänt sedan 2016. Nu är det i största möjliga mån två barnmorskor som medverkar vid förlossningens slutskede för att kunna hjälpas åt att motverka bristningar. Ambitionen är också att två barnmorskor ska sy bristningen för att kunna ta hjälp av varandra. Vid större bristningar, så kallade grad 3 och 4, sys alltid kvinnan på operationsavdelning. Under 2017 genomfördes även en större utbildningsinsats för alla inom förlossningsvården, efter den utbildningen gjordes också en uppföljande utbildning året efter.
Arbetet med att motverka förlossningsskador har gett konkreta resultat. I länet har antalet allvarliga bristningar minskat från 3,5 procent 2018 till 2,8 procent 2019.
En av de större satsningarna som gjorts är att en ny mottagning bildats. Den kallas bäckenbottenmottagningen. Där kan kvinnor som fått en komplicerad bristning eller en grad 3- eller 4-bristning få hjälp av ett speciellt team med barnmorska, uroterapeut och specialistläkare.
– Om en kvinna ringer till gynmottagningen eller om barnmorskan upptäcker problem vid efterkontrollen så vet de hur de kontaktar bäckenbottenmottagningen för uppföljning, det blir enklare för kvinnan att få hjälp, säger Maria Smedberg, överläkare och medicinsk chef vid obstetrik på Norrlands universitetssjukhus.
Bakgrunden till att bäckenmottagningen startade handlar delvis om forskning. 2014 upprättades Bristningsregistret där det dokumenterades vilka typer av bristningar som kvinnor fått och även hur de själva upplevt vården och besvären. Efter 2016 började forskarnätverk SWE-TEAR, där bland annat Maria Lindqvist är inblandad, göra studier på bristningsregistret.
– Vi har analyserat kvinnornas fritextsvar. Kvinnor beskrev hur de upplevde vården och att leva med förlossningsbristning. Studierna visade att kvinnor med grad 3- till 4-bristningar hade stora utmaningar med smärta samt i relationen med sexualitet, men vi såg också att det var svårt att nå fram till rätt vårdgivare, säger Maria Lindqvist.
Både utifrån forskningsnätverkets olika studier samt vårdpersonalens erfarenheter av att det fanns en efterfrågan och ett behov hos kvinnorna, gjorde att bäckenbottenmottagningar startade på flera ställen i Sverige. I Västerbottens län finns tre mottagningar, i Umeå, Skellefteå och Lycksele. Maria Andersson ingår i gruppen som jobbar på bäckenbottenmottagningen i Umeå. Hon jobbar bland annat med att kontakta alla kvinnor som fått en grad 3-4-bristning för att höra hur det går och även boka in besök på mottagningen.
– Den som fått en sfinkterruptur (skada på ändtarmens ringmuskel) har alltid fått komma på ett återbesök till specialistmödravården efter förlossningen, men nu är det mycket mer fokus. Vi har 45 minuter till varje kvinna och då får hon träffa specialist, barnmorska, och uroterapeut. Det blir färre besök för kvinnan, det blir mer ett samlat koncept, säger Maria Andersson.
Hon säger att det enda de saknar är en sjukgymnast som är knuten till Kvinnokliniken. Efter att den sjukgymnast de hade gick i pension har det inte anställts någon ny.
Det har skett mycket sedan 2016 och arbetet med att motverka och behandla förlossningsskador fortsätter. Barnmorskeutbildningen har anpassats för att hela tiden följa upp vad som är det senaste råden och rönen samt att alla som jobbar med kvinnor som genomgått en förlossning har möjlighet att hela tiden hålla sig uppdaterad med en speciell webbutbildning som startades efter 2016. Den utvecklas också i takt med ny kunskap.
– Det har hänt jättemycket i Sverige och vården gör många insatser för att svara upp mot kvinnornas behov, säger Maria Lindqvist.
Elin Stormare/Västerbottens-Kuriren
Fakta
DETTA HAR HÄNT SEDAN 2016 INOM FÖRLOSSNINGSVÅRDEN I LÄNET
Tydligare rutiner och riktlinjer för alla som jobbar inom förlossnings- och mödrahälsovård
Öppnare klimat inom vården
Fler utbildningsinsatser inom förlossningsvården och primärvården – större utbildningar och även webbutbildningar
Riskbedömningar innan förlossningen – vid ronden går barnmorskor igenom riskfaktorer för bristningar. Riskfaktorer kan exempelvis vara förstföderskor, tidigare allvarliga bristningar eller övervikt.
Två barnmorskor medverkar nästan alltid vid förlossningens slutskede
Bäckenbottenmottagningar – en mottagning som specialiserat sig på förlossningsskador.
Nya rutiner för efterkontroller. Detta bokas in redan under graviditeten i stället för att kvinnan ska boka tid själv. Det har gjort att fler kommer på eftervården som är viktig för att följa och fånga upp både fysiska och psykiska besvär. I Västerbotten har andelen besök ökat från 80,5 procent till 86 procent under 2019.
En checklista har upprättats för bedömning av bäckenbottenmuskulaturen.
Barnmorskeutbildningen har anpassat sina utbildningar för att hela tiden följa med i nya rutiner och riktlinjer gällande förlossningsbristningar.
Undersökning av bristningen gör både barnmorskor på förlossningen och på mödrahälsovården för att bedöma att bristningen läkt optimalt och för att hjälpa kvinnan att hitta sin knipförmåga inför bäckenbottenträning.
Informationsblad delas ut till alla som fött barn med bland annat tydlig information om bristningar och vart kvinnan kan vända sig vid besvär.
Tydligare och utförligare journalanteckningar och diagnoser rörande förlossningsbristningar och bäckenbotten för både förlossning och eftervård (mödrahälsovården)