Under hösten har ett företag i Norrans bevakningsområde beviljats tillstånd att föda upp 660 försöksdjur. Det innebär att man får föda upp djur, men inte utföra egna djurförsök. Enligt Anna Bäckvall, länsveterinär vid länsstyrelsen Västerbotten, är det ovanligt att nya företag söker tillstånd.
– Det är den här anläggningen som sökt, men annars är det oftast samma företag som redan haft tillstånd ansöker om nya, säger hon.
I dagsläget finns cirka 200 olika företag och gårdar i Sverige, som tillsammans har tillstånd för ungefär 450 anläggningar med djurförsök och uppfödning av försöksdjur.
I Västerbotten finns ett tiotal aktörer, bland annat SLU och Umeå universitet, som har ungefär 30 anläggningar. Jämfört med resten av Sverige har Västerbotten en stor andel anläggningar för djurförsök, menar Bäckvall.
– Västerbotten är ett av de län som har många tillstånd. De stora universitetsstäderna är ofta de som har de stora anläggningarna. Så även om det är inte är så många aktörer så har universitetet en stor, betydande medicinsk forskning, förklarar hon.
Johannes Van Den Weghe, handläggare vid Jordbruksverkets försöksdjursenhet, håller med om att det är sällsynt att nya aktörer söker tillstånd.
Har vi en högre andel djurförsök i Sverige än i andra länder?
– Det är svårt att jämföra med andra länder, då Sverige har en mer långtgående definition av vad djurförsök är, förklarar Van Den Weghe.
I svenska djurförsök används främst fiskar, och gnagare som möss och råttor. Enligt Anna Bäckvall är de medicinska försöken vanligast i Västerbotten.
– Jag skulle säga att det vanligaste är universitetets försök, då de fortskar på neurologiska sjukdomar och ämnesomsättningssjukdomar, förklarar hon.
Både länsstyrelsen och Jordbruksverket är tydliga med att flera krav och bestämmelser måste uppfyllas för att ett tillstånd ska beviljas.
– Vi ställer krav på bland annat tillräcklig kompetens, att anläggningen är godkänd, att det ska finnas en veterinär kopplad till verksamheten. Därefter gör vi en helhetsbedömning om verksamheten är lämplig, berättar Johannes Van Den Weghe.
Försöksdjur omfattas också av särskilda regler.
– Det är mycket hårdare krav för försöksdjur än för vanliga sällskapsdjur. Förutom de krav som finns i djurskyddslagen och förordningen finns det en egen föreskrift som är skriven för försöksdjur, förklarar Anna Bäckvall.
Därefter kontrolleras verksamheten löpande. Anna Bäckvall berättar att länsstyrelsen ska kontrollera en tredjedel av anläggningarna varje år, något som brukar förflyta smärtfritt.
– De brukar ha väldigt bra koll på sin verksamhet och är väldigt måna om att djuren ska ha det bra. De vill att djuren ska vara friska så de kan få tillförlitliga resultat, fortsätter hon.
Har du varit med om att det funnits brister?
– Nej, inte under tiden jag har jobbat. Men då har jag bara jobbat i två år.
Jordbruksverket märker att de brister som är vanligast inte handlar om själva djurhållningen.
– De vanligaste bristerna som hittas är administrativa. Det är ovanligt med direkta brister i djurskötseln, säger Van Den Weghe.
Skulle du säga att den svenska djurförsöksverksamheten är säker?
– Djurförsöksverksamhet i Sverige omfattas av långtgående regler. Att det finns så många regler är för att säkerställa djurskyddet, avslutar Johannes Van Den Weghe.