Efter pandemin är det många regioner som inte klarar av att behandla alla patienter som de har kompetens för. Sjukhusen i Region Västerbotten är inget undantag där det främst handlar om operationer berättar VK.
Det är framför allt bristen på personal, särskilt sjuksköterskor, till såväl vårdavdelningar som till operationsteamen som gör att vårdköerna växer. Antalet patienter som får vård utanför regionen ökar, vilket ifjol kostade närmare 266 miljoner kronor.
– Den personal som finns i dag räcker bara till akuta operationer, canceroperationer och andra högt medicinskt prioriterade grupper som exempelvis avancerad kärlkirurgi, säger Lena Svensson, tillgänglighetsstrateg på Region Västerbotten.
Om en patient efter en läkarbedömning har lovats en insats så ska den, enligt vårdgarantin, utföras inom tre månader. Om det inte är möjligt har Region Västerbotten ansvar att hänvisa patienten till en annan vårdinrättning. I Västerbotten är det till den klinik där patienten står i kö som de ska vända sig för att starta processen.
Detta tar tid och resurser så för att avlasta klinikerna har Region Västerbotten anställt en handläggare som arbetar med vårdgarantifrågor. Claudia Kerttu har jobbat sedan januari i år med att leta efter möjlighet till vård i andra regioner eller hos privata vårdgivare om klinikerna ber om hjälp. Hon har även till uppgift att vara allmänheten behjälplig med hur patienten ska gå tillväga för att kunna utnyttja sin vårdgaranti.
– Det är viktigt att patienterna känner till vårdgarantin och att ansvaret ligger hos kliniken där de står i kö. Jag guidar dem vidare med vilka kontakter de ska ta och vart de ska vända sig, säger Claudia Kerttu.
Det är verksamhetscheferna på de olika kliniken som har det yttersta ansvaret, och klinikerna som framför allt berörs och skickar iväg flest patienter utanför regionen är ortopedkliniken, kirurgcentrum och kvinnokliniken.
– Läget är allvarligt, men att skicka vidare patienter är det enda sättet för att på något vis utföra det uppdrag vi har. Men att behöva skicka iväg patienter är dåligt för alla, för Nus, Norrland och inte minst för skattebetalarna, säger Urban Arnelo, verksamhetschef kirurgcentrum.
Som läget ser ut i dag har kirurgcentrum i princip bara möjlighet att operera patienter med cancerdiagnos och avancerade kärlkirurgiska operationer. Det som skickas vidare är i huvudsak behandling av cancer och cancerutredningar.
– Andra patienter kan också vara väldigt sjuka men får vänta medan cancerdiagnoser och avancerade kärlkirurgiska åtgärder inte kan skjutas på, säger Elsie Strömmer, biträdande verksamhetschef Kirurgcentrum.
Alla patienter kan nämligen inte skickas vidare. De får inte vara för sjuka eller ha andra bakomliggande sjukdomar eftersom många vårdgivare inte har vårdplatser, eller tillgång till någon Intensivvård eller postoperativ vårdavdelning.
Vid ortopedkliniken är köerna som längst, och där utförs i princip inga planerade operationer längre. Bara fram till den sista maj i år har de skickat 241 patienter vidare vilket är mycket mer än tidigare år.
– Förra sommaren började vi tydligt märka av att bristen på vårdplatser och operationssalar förhindrade mer än någonsin möjligheterna att operera och sedan har det fortsatt så hela året. I vår har vi haft tillgång till något fler operationssalar igen, men fortfarande brist på vårdplatser och då blir det svårstyrt, säger Lisbeth Brax Olofsson, verksamhetschef ortopedklinikerna Umeå och Skellefteå, Rörelseorganens centrum.
Kliniken på Nus avlastas en hel del genom att sjukhusen i Lycksele och Skellefteå utför standardoperationer. Ortopederna i Umeå gör en hel del av dessa operationer, i synnerhet i Lycksele. Dessutom har de tillgång till operationssalar på Capio Sports medicin och Specialistkliniken i Umeå.
– Där rullar det på och väntetiden är på väg mot tre månader, men på Nus är det jättebesvärligt när vi fastnar med svårt sjuka patienter i kö som under väntetiden kan få svåra komplikationer som gör att vi måste operera dem akut. Då blir operationerna dessutom mycket besvärligare och på grund av det måste vi då tyvärr säga nej till remisser från de omkringliggande regionerna i Norrland; akuta såväl som planerade ingrepp, säger Lisbeth Brax Olofsson.
Eftersom Nus är ett regionsjukhus ska de även ta patienter från Norrbotten, Jämtland och Västernorrland, vilka tillsammans med Västerbotten utgör den Norra sjukvårdsregionen.
– Vi försöker ta hand om dem i högsta möjliga mån, men om vi inte klarar det inom vårdgarantin så hänvisar vi dem vidare. Problemet är att de andra region/universitetssjukhusen i landet står i ungefär samma situation, säger Lena Svensson.
Den rådande situationen kräver allt hårdare prioriteringar och skapar stor frustration, enligt Urban Arnelo, vilket bland annat kan påverka stämningen mellan olika personalgrupper.
– Våra sjuksköterskor och undersköterskor sliter så mycket de kan samtidigt som läkarna försöker få patienterna opererade, och det pusslet går inte ihop, säger han.
De jobbar ihärdigt med att hitta personal och han föreslår till exempel att de kanske ska börja utbilda egna undersköterskor och vårdbiträden och söka personal utomlands.
– Sen behöver alla inom den offentliga vården ett gammaldags sommarlov. Nu när det är kris betalar man samma personer som jobbar att även jobba under semestern, men alla behöver vila, säger Urban Arnelo.
Lisbeth Brax Olofsson ser lite ljusare på framtiden. Samarbetet med sjukhusen i Lycksele och Skellefteå fungerar och just nu pågår rekryteringen av personal till en egen ortopedenhet, som planeras att starta till hösten. Förhoppningen är att få två operationssal dedikerad för planerade operationer på Nus.
– Vi vill vårda våra patienter här i Umeå, och forskningen visar att patienterna återhämtar sig snabbare om hela vårdkedjan finns på samma ställe. Mycket behöver göras här på vårt fina universitetssjukhus och vi jobbar hårt för det tillsammans, säger hon.