Föräldrar bör vara bättre insatta i vilka sociala medier barnen använder, och känna till fakta som hur man exempelvis begränsar kontor, menar polisen Jonas Edin.
Jonas Edin har ett tungt jobb. Som en del av gruppen Isöb (Internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn) är han en av tolv personer i Region Nord som jobbar med barns utsatthet på internet. I Umeå är de två poliser. VK har träffat honom.
På frågan om hur många ärenden de har att arbeta med är han lyckligt ovetande.
– Vi har en förundersökningsledare i Sundsvall och jag vill egentligen inte veta hur mycket hon sitter på. För min egen hälsa.
Jonas Edin studerade till polis i Umeå men började jobba i Hudiksvall 2014. När han återvände till Umeå 2018 fick han jobba med ungdomsgruppen där de utreder brott av och mot ungdomar.
– Då fick jag ett ärende där en person hotade en tjej för att hon skulle skicka nakenbilder och filmer. Då lärde jag mig hur man spårar IP-nummer, hur man kontaktar sociala medier och fick ta del av känslan av utsatthet som de här offren känner, vilket gjorde mig motiverad att lösa det här. Vilket vi också gjorde.
Jonas kände att det var ett viktigt jobb och att han ville jobba med brott mot barn. Nu är han i Isöb-gruppen som uteslutande jobbar med brott mot barn på internet. Det handlar om sexuella ofredanden, utnyttjanden av barn, sexuell posering, barnpornografibrott och våldtäkter – som numera även kan ske på internet.
En virtuell våldtäkt är att någon till exempel uppmanar ett barn att utföra sexuella handlingar på sig själv. Juridiskt är det lika allvarligt som en våldtäkt utanför nätet och de psykiska följderna för barnen med bland annat PTSD är på samma nivåer som de våldtäkter som sker utanför nätet.
Varför ville du jobba med det här?
– Jag tror att det är den speciella utsattheten barnen har på nätet. Brotten sker ofta i skymundan, och barn har svårt att föra sin talan och få upprättelse. De här barnen kan gå med självmordstankar och självskadebeteende men jag menar att samhället i stället säger ”du får skylla dig själv”, ”varför skickar du bilder?” ”det är bara att säga nej”. Så enkelt är det inte för barnen. Det här är en speciell utsatthet. Bilder kan sparas och barn kan vara rädda för att bli uppsökta utan att det ens finns något uttalat hot. Det gör att om man kan dra upp ett barn från det här helvetet känns det värt att jobba för.
Jonas Edin berättar att 48 procent av tjejerna i årskurs 9 har blivit kontaktade i sexuellt syfte av någon de tror är en vuxen person. Ett problem i sammanhanget är att det för unga i dag har blivit normalt att skicka bilder till varandra.
– Man ser att väldigt många har skickat nakenbilder till någon, och det behöver inte vara en vuxen utan kan vara en kompis eller pojkvän. Man tänker kanske inte på vad som kan hända med bilderna.
Det är här Jonas kommer in på vikten av det förebyggande arbetet. Polisen utreder brott, men för att förhindra brott krävs det insatser från betydligt fler håll, inte minst föräldrarna.
Engagemanget för barn gjorde att han har varit engagerad i Rädda barnen, och varit styrelsemedlem i Rädda Barnen här i Umeå. Han slutade i våras, men orsaken var att familjelivet med två barn tar så mycket tid.
Hur ska föräldrarna göra?
– Först måste de vara medvetna om de risker som finns i sociala medier. Det är viktigt att vara med barnen i tidig ålder då de använder sina mobiler. Var med när de spelar spel och var intresserad av vad de gör. Vad vi kan se är att det inte är bra att ha ett förbjudande klimat där man förbjuder telefoner och sociala medier. Dels för att det är där barn umgås nuförtiden, dels kommer barnen i så fall inte berätta om det händer något. Man måste ge barn förutsättningar att våga berätta.
Som vuxen är det viktigt att inte vara dömande, utan vara lugn och lyssna. I sådana här fall är det barnens känslor som är viktiga, som vuxen måste du avlasta den skam och rädsla som kan finnas.
– Prata med barnen om vad som kan hända. Förmedla att om något händer kommer jag inte bli arg, då pratar vi om det.
Men hur vet en vuxen när man ska prata med barnen om den här sortens frågor? Jonas menar att om en förälder är delaktig från början blir det lättare att ha en diskussion, och då faller det sig mer naturligt.
– Jag träffar många föräldrar som inte vet hur Snapchat fungerar. De borde veta vilka funktioner som finns, hur man kan begränsa konton. Det barnen gör bör man ha kunskap om, men prata med dem på ett nyfiket sätt och inte ett dömande. Tyvärr tror jag att vuxna kan förminska det som sker, och tänker ”det är bara på internet, inte på riktigt”.
Det är viktigt att öka kunskapen i samhället, och då inkluderar det polisen. Jonas säger att han nyligen läste om ett ärende som lades ner eftersom man inte visste vem som dolde sig bakom ett namn på Snapchat, men det går att hitta IP-nummer.
– Att vi måste öka kunskapen är ingen kritik, det bara är så.
Vad betyder det för brottsoffer om förövaren fälls?
– Jag kan tänka mig att det blir en stor upprättelse för de här tjejerna och pojkarna då de ofta känner att det är deras eget fel. De lägger mycket skuld på sig själva, men vi som jobbar med det här lägger aldrig skulden på barnen. Det är aldrig barnens fel.
– Som polis kan vi egentligen bara utreda och skicka det till åklagaren som går till tingsrätt och förhoppningsvis blir det en dom. Jag hoppas att systemet fungerar för det kan vara trauman som ligger kvar länge.
Jonas Edin tycker att det är ett viktigt att jobba med barn som utsatts för sexualbrott på nätet.
Är det ett tungt jobb?
– Ja det är det. Man jobbar med brottsoffer som mår dåligt, och många gånger mår även de misstänkta dåligt. Att jobba med människor som mår dåligt är tungt. Vi kan få prata psykolog om det behövs.
Mår de barn som blir utsatta dåligt redan före brottet?
– Det finns inget barn som går säkert, men det är en förhöjd risk med barn som redan mår dåligt. För den är det lättare att gå i fällan då man är i ett större behov av uppmärksamhet.
Och gärningsmännen?
– Många mår dåligt. Många vet om att de gör fel. De som utför barnpornografibrott har ofta familjer med barn och sambo och när vi kommer dit förstörs hela deras värld, och då mår hela familjen dåligt. Det är ett mörker men det är bra att vi gör det.
Jonas Edin vill inte heller att det ska framstå som att han lider alltför mycket.
– Det är ju inte synd om oss poliser. Vad vi känner är en bråkdel av vad barnen utsätts för. Vi gör gärna det här, vi vill göra det här. Vi tror att vi kan göra skillnad för de här barnen som mår dåligt.