Anders Johansson är överläkare vid vårdhygien.
Han ger också en känga till Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen för att de inte begärt mer hjälp av experter utifrån och tror att dödstalen i Sverige hade varit lägre om fler hade följt Västerbotten, skriver VK.
Det är inte lätt att förstå hur han hinner med. Förutom att Anders Johansson är överläkare i Vårdhygien, forskningsledare och universitetslektor i infektionssjukdomar och ansvarig för infektionsdelen på läkarprogrammet samt forsknings- och utbildningsansvarig på infektionskliniken, är han också ordförande i Svenska hygienläkarföreningen, med i styrelsen för en nordisk infektionsförening samt med i en europeisk styrgrupp som arrangerar utbildningar i vårdhygien på en europeisk nivå.
Lägg därtill på en pandemi och det låter som en ekvation som inte riktigt går ihop.
– Jag har lite väl många järn i elden kan man säga. Men samtidigt kan man se det som en styrka också – eftersom jag har erfarenhet av många olika delar som behöver samarbeta. Men jag jobbar väldigt mycket helt enkelt, och är kanske för lite ledig om man ska vara krass. Samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt, säger Anders Johansson.
Han beskriver det senaste året som yrkesmässigt enormt intressant.
– Det är det viktigaste jag har varit med om i hela mitt yrkesliv skulle jag säga. Jag är väldigt intresserad av både infektioner och hur människor fungerar tillsammans i grupp och jag har nu haft en möjlighet att arbeta med det jag brinner för. Jag har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjort sedan pandemin startade, särskilt i början – då gick jag och la mig tidigast klockan ett och steg upp innan klockan sex, sju dagar i veckan.
Västerbotten har under året som gått lyfts fram som föregångare. Regionen har tagit många vägledande beslut – oftast långt före besluten har tagits på den nationella nivån. En viktig insikt som man var tidig med här var att man är smittsam längre tid än vad man trodde i början, både innan och efter symptomen börjar.
– Vi sa redan från den 16 mars att man ska vara hemma sju dagar vid symtom, medan de nationella riktlinjerna var två dagar symtomfri. Det tog två månader sedan innan de nationella riktlinjerna tog efter oss.
VK skriver också att andra delar där Västerbotten gick före de nationella råden var bland annat att hushållskontakter, i de fall de jobbar inom vården, också ska stanna hemma. Man införde också karantän för region- och kommunanställda som varit utomlands och lade till en högre skyddsnivå med munskydd och visir före de nationella riktlinjerna kom.
– Vi använde mycket av det som WHO sa redan från början, medan Sverige hade en mer restriktiv hållning. Så vi har varit lite snabbare med att omsätta ny kunskap till praktisk handling för allt möjligt, och kanske haft ett lite tydligare ledarskap.
Men det som varit allra mest avgörande för Västerbottens del säger Anders Johansson är att de snabbt förstod att det är inom äldreomsorgen som man måste lägga krutet – samt att smittspårning är A och O.
– Vi lade oerhört fokus på äldrevården redan i början, vi insåg tidigt att den är helt avgörande för hur många som dör, säger Anders Johansson och menar att det faktum att Vårdhygien redan är vana att jobba med kommunerna har gjort att samarbetet dem emellan fungerat väldigt bra under året.
Abebe Asres
Anders Johansson är överläkare vid Vårdhygien.
Smittspårningen är en annan avgörande del i Västerbottens strategi. På Vårdhygien, som just nu har fyra läkare, sju sjuksköterskor och tre biomedicinska analytiker knutet till sig, är man van att smittspåra. I Västerbotten har det varit tradition att det är just Vårdhygien som smittspårar vid exempelvis tarminfektioner, något som gjorde att kunskapen och organisationen redan fanns vid pandemins start.
– Så det fanns sju hygiensjuksköterskor som redan var proffs. Sedan start har vi smittspårat sju dagar i veckan och vi har fortsatt smittspåra hela tiden, trots att Folkhälsomyndigheten tidigt i våras sa att samhällsspridningen nu var i fasen där det inte längre lönade sig, säger Anders Johansson och berättar att efter sommaren har antalet som smittspårare på Vårdhygien och Smittskydd utökats med över 50 personer, säger han till VK.
Han är kritisk till att Folkhälsomyndigheten tidigt drog alla regioner över en kam – att då det blev övermäktigt för Stockholm att smittspåra så förutsattes att det var så i hela Sverige.
– Men vi läste i nya vetenskapliga publikationer från andra länder att det lönar sig att smittspåra vid covid-19, och att vi fortsatte med det och var som kobror på varje fall tror jag har gjort skillnad här.
Västerbotten har under hela pandemin legat relativt lågt i smittspridning och dödsfall. Under 2020 hade länet till och med en underdödlighet. Anders Johansson tror att det faktum att Västerbotten legat i framkant med sina åtgärder har spelat roll för det.
Att länet legat i framkant är så klart inte enbart, men till stor del, just Anders Johanssons förtjänst. Med sitt nätverk i många länder och sitt intresse för den allra senaste vetenskapen har Västerbotten kunnat tillgodogöra sig det senaste snabbt. Att regionen är liten, att man vet vilka alla nyckelpersoner är och att beslutsvägarna inte är så långa har också hjälpt till.
Men trots att Västerbotten klarat sig relativt bra har det också funnits stunder av rädsla.
– Jag har nog aldrig någonsin sett så många rädda kollegor som där i början. Det har varit många möten där min uppgift har varit att lugna. För egen del har jag inte varit rädd för att jag eller min familj ska bli svårt sjuka, det kanske man borde ha varit, men jag är ganska optimistiskt lagd och tror att allt ska gå bra.
Trots att det blivit oerhört mycket jobb det gångna året arbetar han inte bara. Och när han är ledig – då försöker han vara ledig.
– Jag har god sömn och lätt att koppla av, säger Anders Johansson och berättar att en sak som får honom att varva ned är att vara ute.
Varje lördagsförmiddag, så här i vintertid, tar han turskidorna ut på en tur i skoterspåren i skogen. Han gillar att springa också, och att vara ute med hela familjen.
– Vi gör upp en eld, grillar korv. Vi är ofta ute vid Bäcksjön, både sommar som vinter, berättar han.
När inte pandemin sätter stopp åker han också gärna upp till Luleå, där hans föräldrar bor och där familjen har ett gammalt timmerhus som han renoverar på en ö i Luleå skärgård.
– Det är ett gammalt hemman på ön där min farmor och farfar hade jordbruk. Tidigare generationer har varit fiskare och jordbrukare där sen 1500-talet. Det är fint därute. Jag brukar åka ut med båten, fiska med nät och en gång per år jagar jag älg där uppe. Jag gillar att vara där och umgås med alla olika sorters människor jag känner från förr.
Musik är en annan avkoppling, han säger att han gillar allt från hardcore till jazz. Det här året, när det inte direkt har varit läge för konserter, säger han att det går alldeles utmärkt att upptäcka ny musik hemifrån också. Men helt lätt att helt koppla bort även när han är hemma har han inte.
– Det är ju något spännande i det här med pandemin också när man har de intressena jag har, det ska jag inte sticka under stol med. Mitt forskningsområde är just spridning av infektionssjukdomar och då är ju det här det mest spännande man kan råka ut för. Så jag läser en hel del studier hemma på kvällarna, säger han.
Det blev många lästa studier, eller pre-prints som de kallas innan de publicerats, i början av pandemin. Kunskap han sedan tog med sig in i arbetet och som bidrog till att Västerbotten gjorde andra vägval. Han säger också till VK att han tycker att de varit lite tröga i det avseendet på den nationella nivån.
– Ja, det tycker jag att de var. Det var också tydligt att det saknades nationellt ledarskap inom Vårdhygien. För oss var det ju tydligt att det är inom äldreomsorgen folk kommer dö, och Folkhälsomyndigheten sa ju också att det är viktigt att skydda de äldre, men de sa inte hur. De förutsatte att alla regioner på något magiskt sätt skulle förstå det ändå, och det blev ju inte bra.
Han säger att det finns en styrka med oberoende myndigheter och att ansvaret hamnar närmast människorna. Svagheten då blir dock att kunskapen är utspridd i hela landet och att ingen har det nationella ansvaret.
– Folkhälsomyndigheten tog ju på sig det i krisen, men jag bedömer att de hade för lite kapacitet när det gäller Vårdhygien. Regeringen skulle ha gett dem ett nationellt uppdrag att samordna Vårdhygien och samla expertisen, men de fick aldrig något sådant uppdrag.
Tror du Sveriges dödstal hade varit lägre om de hade fått det?
– Ja, det tror jag. Bättre nationell samordning hade kunnat påverka dödstalen.
Elin Turbon/VK