”Första gången vi gick in i det, när huset fortfarande stod på plats i centrala Vindeln, kände vi att det hade en själ – det var därför vi ville rädda det”, berättar Sebastian Ulonska Viklands med sambon Annelie Lagesson och hunden Vilda.
– Vi tror fortfarande på principen att bo tillsammans, dela på saker, hjälpas åt och stötta varandra på olika sätt för att få livspusslet att flyta på lättare, men planerna ligger lite på is just nu då vi har fullt upp med vårt husbygge, berättar Sebastian till VK och tillägger:
– Numera säger vi ekogård – by låter så stort.
En mulen och varm junidag hälsar vi på paret som för närvarande bor i ett litet hus på hjul, så kallat tiny house. Ett stenkast bort på den generösa tomten ståtar jättebygget, ett hus med anor från 1890 som tidigare varit färgeri och garnhandel i Vindeln.
– Vi var så klart naiva när vi kastade oss in i detta och det har varit mycket svårare och jobbigare än vad vi hade kunnat tänka oss. Vi visste inte hur arbetsamt det skulle vara med byråkratin och hur mycket det kostar både i tid och pengar, konstaterar Annelie.
Trots att huset är gammalt klassas det nämligen som nybygge när det återuppförs och behöver därmed uppfylla dagens alla krav på ett modernt boende.
Givetvis hoppas paret att det ska vara värt allt slit, men att bygga upp ett hus och en gård på tre hektar från grunden med vägbygge, el, vatten, avlopp och så vidare på två personer, kräver stora arbetsinsatser.
– Det är kanske inget vi skulle göra om i dag om någon frågade oss, men samtidigt är huset så himla fint och unikt och skapat för den plats där vi nu bygger upp det, säger Annelie.
Att odla och lagra mat, bygga upp skogsträdgården, hänga med vännerna samt att få lite mer tid till alla kreativa projekt på gården, är något Sebastian Ulonska Viklands och Annelie Lagesson längtar efter. ”Det är sånt som ger oss lite energi och en liten försmak av vad denna gård kan komma att bli i framtiden, berättar de mitt i bygget.”
Under en period för några år sedan, när de spanade runt efter hus och gårdar utan att hitta något passande, blev de så opeppade att de funderade på att lämna Sverige, men så dök Vindelnhuset upp.
Sebastian har många strängar på sin lyra, en av dem är skrotentreprenör, och en hel del av det material han samlat på sig genom åren används i bygget.
– Vår grej är återbruk. Vi bygger upp huset och hela gården med saker som vi räddat från soptippen eller köpt second hand. Det är endast giftfria material som inte skadar naturen, säger Sebastian och berättar att det blivit något av en sport att se hur långt de kan komma med återbruk.
– Även om det är tidsödande och blir stökigt längs vägen när man ska hantera alla material och jämka dem med dagens byggnormer, inflikar Annelie.
Återbruk är grejen för paret som bygger upp det gamla huset från Vindeln stock för stock. Metallbalkarna i taket är gamla militärbrobalkar.
Än så länge är det endast takkonstruktionen och vissa delar av grunden som de varit tvungna att köpa nytt.
Kanske allra gladast över Weekends besök på gården är hunden Vilda, en fyraårig parson russell terrier, som hälsar medelst svansvift och höga hopp. Hon hänger med in i det minst sagt rymliga timmerhuset, runt 150 kvadrat per våning, när vi får en visning.
– Det där är militärbrobalkar som jag köpte när Tegs bilskrot lade ned, det är för att förstärka bjälklaget och de kommer att bli synliga, konstaterar Sebastian inte helt utan stolthet i rösten.
– Sebastian är en sån visionär och huset kommer att bli ett konstverk i sig. Allt vi gör är lite special, och vi tar inte de enkla vägarna utan bygger ekologiskt helt utan exempelvis plastmaterial, berättar Annelie.
Vilda uppskattar VK:s besök och vill gärna leka.
Estetiskt blir huset en mix av allt från rostiga gamla brobalkar i stål, tegelsten, synligt timmer och lera.
– Vi kommer använda ett kompost-toa-system för att minska vattenförbrukningen och ta till vara näringen till våra odlingar. Vi gör en integrerad jordkällare för att kunna förvara stora mängder mat utan el samt ett kallskafferi, berättar Sebastian.
Målet under sommaren är att färdigställa tak och fasad samtidigt som de ska anlägga stora delar av skogsträdgården, bygga en jordkällare och odla grönsaker.
En kik på nedervåningen.
Längs södersidan på huset bygger de ett rejält växthus, ett orangeri, tänkt både för umgänge och för att förlänga odlingssäsongen.
– Vi ska bo på övervåningen och behöver egentligen inte så mycket yta. Hela nedervåningen kommer att vara en kreativ plats för skapande, till exempel keramik med en ugn där man kan bränna lera, och det ska finnas möjligheter att måla. Tanken är att det ska bli en samlingsplats för likasinnade, berättar Annelie.
En stor massugn/bakugn för uppvärmning och brödbak ska muras, de gör energieffektiva lösningar och siktar på ett välisolerat hus med jordvärme och en ventilationsanläggning med värmeåtervinning.
– Det blir en mix av nytt och gammalt och tanken är att det ska kosta väldigt lite i underhåll och drift samt kunna stå i många generationer, säger Sebastian.
Sebastian Ulonska Viklands.
Veckan efter Weekendsbesök tar han examen i skogsträdgårdsodling, en utbildning han gått i Dalarna.
– Det är ett gammalt beprövat sätt att odla som glömts bort lite men kommer tillbaka mer och mer, det bygger på perenna och ätbara grödor, berättar han och visar odlingsbäddarna på tomten varav en är färdig för att börja etablera träd på och är belagd med halm.
Berätta mer om skogsträdgården, vad ska finnas där?
– Systemet med skogsträdgårdsodling liknar skogens ekosystem och bygger på fleråriga ätbara växter i flera skikt. En skog är ett väldigt robust system som klarar störningar som torka och sjukdomar bra. När allt är etablerat så växer växterna upp år efter år och man behöver inte göra så mycket mer än att skörda. På engelska kallas det ”food forest” eller ”agroforestry”. Vi planerar en ganska ambitiös och stor skogsträdgård där allt från de minsta små marktäckande blad till skörden från träden ska vara ätbara. Vi testar oss fram med att skapa mikroklimat i skyddade lägen så att vi kanske kan odla nötträd eller lite roligare fruktträd i framtiden, berättar Sebastian.
Annelie Lagesson.
Inspirationen hittar de mycket på nätet, de följer både Instagram- och Youtubekonton, många från andra länder.
– Annelie har exempelvis lärt sig i princip allt hon nu vet grönsaksodling och hönshållning från olika diskussionsforum på sociala medier, berättar Sebastian.
Intresset för ekogården är stort, många har hört av sig sedan artikeln i VK Weekend för fyra år sedan.
– Den här typen av boende lockar väldigt många och vi märker att människor längtar ut från stan och till något annat än det konventionella levernet. Sen är det många som hoppas att vi ska kunna erbjuda nyckelfärdiga hus och kanske inte riktigt är beredda på att hugga i själva – det är inte alla som förstår hur mycket arbete det är med att bygga upp en gård, berättar paret.
I nuläget bor Annelie och Sebastian i ett så kallat tiny house på 21 kvadratmeter med alla bekvämligheter.
I dagsläget lutar det alltmer åt att det blir mindre så kallade tiny houses på hjul.
– Vi bor superbra i vårt hus på 21 kvadrat i dag och det känns som en bra modell värd att utforska mer. Nu är vi mer inne på att göra plats för flera tiny houses och småhus. Fördelen med just tiny houses är att man kan dra nytta av community-delen men att de är mobila så de kan flyttas om man känner för nya äventyr eller om man blir less på varandra.
Hur ska ni nå de intresserade?
– Det vi kommit fram till är att vi inte ska stressa fram detta. Ska man dela gård och bo så pass nära varandra så är det oerhört viktigt att synka i värdegrunden och att kemin är rätt. Vi tror att rätt personer kommer att dyka upp och vi har ett nätverk med vänner och vänners vänner som skulle passa in fint i någon form här på gården när tiden är rätt.
Har planerna förändrats mycket sedan vi gjorde den förra intervjun våren 2019?
– Grundtanken är i densamma i stort, men man kan väl kanske säga att det har blivit ännu fler planer och projekt – på gott och ont.
Ett av parets växthus, till höger tomatodling.
Kräver marken ni har köpt stort underhåll och rejäla insatser från ert håll eller står den mest och ”väntar”?
– Ja, vi har lagt ner enormt många timmar och stora summor pengar på att bland annat göra en väg, grävt in el, internet, vatten- och avlopp. Vi har förberett delar av marken med anslutningar för fler hushåll. Stora delar av marken är blöt och mjuk, inte idealisk att bygga hus på – men väldigt bra för odling, säger de.
Utmaningen är ekonomin och tiden, två faktorer som förstås hänger ihop.
– Hade vi haft massor med pengar att trycka in i projektet så hade vi kunnat ta in hjälp och blivit klara snabbare, men nu gör vi nästan allt själva.
Vad längtar ni mest efter?
– Att sitta uppe på köksbalkongen inuti växthuset och äta en egenodlad persika, att hänga i det kreativa utrymmet på nedre plan och skapa konst med våra vänner.