Det strålar om Moa Isaksson när vi ses över en kopp kaffe på Barista bar i centrala Lycksele. Hon är inte klar med sin resa, säger hon, men hon mår mycket bättre nu.
Det var förra året som hon bestämde sig för att söka till Biggest loser, ett program där deltagarna tävlar i viktminskning. Hon hade då kämpat med att gå ner i vikt, testat olika dieter utan att lyckas.
Kroppen började göra ont, och det var för tungt att gå på promenader.
– I efterhand har jag insett att något skavde. Jag tyckte inte om hur jag såg ut, jag tyckte inte om mig själv, säger hon.
Moa tog sig vidare till slutaudition och kom med som en av tolv deltagare i programmet.
– Att det här innebar att jag skulle visa upp mig för hela svenska folket i tv, den lilla detaljen tänkte jag av någon anledning inte på (skratt) Då hade jag nog inte vågat.
Det är ju ett väldigt utlämnande program. Hur kände du inför det?
– Jag bestämde mig för att vara ”rå” och ärlig. Att våga vara sårbar. Det var den pusselbiten som saknades för mig. Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket som på Biggest, för jag var så nära till känslorna.
Moa Isaksson hade som mål att gå ner 25 kilo i programmet. Hon tappade 26,8 kilo i vikt. Men det var inte det som var viktigast, menar hon. Det viktiga var att hon fick verktygen för att göra en livsstilsförändring.
Som litet barn var hon en teaterapa, som tog plats och var framåt.
Men redan i tidig ålder började hon utsättas för elakheter och taskiga kommentarer om sin vikt. Mobbningen var ett ständigt problem under hela grundskoletiden, berättar hon.
Att hon som barn gick sin egen väg, spelade dataspel, och inte brydde sig om att vara med de coola kidsen, tror hon triggade i gång en del.
– Det landade väl inte så bra med dem som skulle vara populära. De såg mig som en person att vara taskig mot för att höja sig själva.
Det var först på gymnasiet, när hon kom i ett nytt sammanhang, som det avtog, berättar hon. Men vid det laget hade de negativa kommentarerna blivit en sanning och självkänslan fått sig en rejäl törn.
– Jag trodde det absolut sämsta om mig själv. Om någon sa något positivt tänkte jag: ”Nämen sluta skämta”.
Maten var en tröst, ett slags skydd mot känslorna.
– Det var min snuttefilt. Jag har kommit till insikt att mat är min drog, mitt missbruk, jag har dövat mina känslor med mat. Så det är en lång resa jag är på, till och med efter Biggest loser.
Tv-programmet spelades in under sex veckor på Ekolsunds slott utanför Enköping. Moa Isaksson åkte ur tävlingen veckan innan finalveckan. Visst var det rejält surt så nära inpå finalen, säger hon, men ändå inte hela världen eftersom hon var så nöjd med sin prestation.
Moa säger att programmet förändrat hennes liv till det bättre. Hon har inte bara insett att hon är en fysiskt stark person som orkar riktigt tuffa pass. Hon har även fått redskap och nya tankesätt för att lättare hålla fast vid hälsosamma vanor.
– När jag haft en svacka tidigare, så har jag gett upp och inte tyckt att det varit lönt att fara iväg och träna. Men jag har lärt mig att inte sätta upp så höga spärrar. Som min tränare sa: ”Om du är på gymmet fem minuter – jättebra.”
Moa fick även rådet att inte utsätta sig för taskiga människor. Hon behöver inte stanna och lyssna på dem, och försöka hantera det de säger. Hon kan i stället vända dem ryggen.
– Det har verkligen fastnat hos mig, säger Moa.
Nya och bra vänner har hon däremot fått bland deltagarna i programmet. De har hållit kontakten och i mitten av juni åkte de i väg på en gemensam kryssning.
– Jag är så glad att jag fått lära känna de här människorna. De är inspirerande och starka allihop.
Moa Isaksson har fått fin respons och glada tillrop av många Lyckselebor efter programmet. Hon är redan sedan tidigare ett känt ansikte i stan, eftersom hon jobbar på Systembolaget. På gymnasiet läste hon restaurang- och livsmedelsprogrammet, och gick något år därefter en utbildning till sommelier i Stockholm.
Men nu är det nya drömmar som hägrar.
– Sedan barnsben har jag alltid älskat dataspel och teknik, men inte trott på mig själv tillräckligt för att våga satsa på det. Men nu har jag sökt en utbildning till dataspelsprogrammerare och hoppas att jag tar mig in på den.