Men även om förändringarna går snabbt ur ett historiskt perspektiv går de långsamt för oss människor. Och om man då bor i ett kallt och stabilt område är det inte ens säkert att man lägger märke till dem.
Om man inte blir påmind om saken, vill säga. Vilket jag blev två gånger i somras.
Den första gången var i en intervju i Norran med den avgående vd:n för Arvidsjaur flygplats. Då berättade han bland annat om den allra första flygningen därifrån den 22 oktober 1990:
”Ute var det 32 grader kallt. Det var ett helt annat klimat på den tiden”, sa han.
Kort därefter pratade jag med en granne i 70-årsåldern som berättade om hur han och hans kompisar brukade åka skridskor på isarna i slutet på oktober när han var barn.
”Vintrarna var en månad längre då”, sa han.
Deras ord väckte både mitt eget bedrägliga minne och idén att kolla upp hur det egentligen förhåller sig.
För att få fram fakta bad Norran SMHI ta fram lokala väderdata över Skellefteå, Norsjö, Malå, Arvidsjaur och Arjeplogs kommuner från början av 1960-talet och till idag.
Resultatet visar att den årliga medeltemperaturen i kommunerna har ökat med mellan 1,2 och 2,7 grader. Med något undantag är det framförallt vintermånaderna som blivit mildare.
Statistiken visar också att det har blivit alltmer ovanligt med riktigt kalla dagar – under minus 25 – och att de sammanhängande perioderna med sträng kyla blivit mycket sällsynta.
Det går även att utläsa att höstarna har förskjutits och att vintrarna i flera fall har blivit kortare.
Resultatet är inget som förvånar Erik Engström, klimatolog på SMHI. Han berättar att han och hans kollegor tydligt ser att temperaturen stiger i Sverige. Och ju längre norrut man kommer, desto starkare är ökningen:
– Vi brukar säga att det globalt har ökat med ungefär en grad, i Sverige med cirka två grader och i norra Sverige lite mer. Vi har också sett att den största uppvärmningen sker på vintern.
Det hindrar inte att vi, precis som i år, även fortsättningsvis kommer att ha kalla vintrar. Eller för den delen svala somrar. Det är skillnad mellan klimat och väder.
Men den stora bilden är, som FN:s klimatpanel slagit fast, entydig och obönhörlig: det blir varmare och det beror på människans aktiviteter.
Erik Engström betonar att det är utvecklingsländer som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det handlar om väldigt torra eller översvämningsdrabbade områden där torrperioderna och översvämningarna blir ännu mer extrema, samtidigt som länderna ofta saknar resurser att klimatanpassa samhället:
– Men vi märker också att extremvädren blir allvarligare och vanligare på norra halvklotet. Till exempel Gävleregnet och skyfallen över Tyskland, Österrike och Belgien, säger han.
Ofta krävs det också extremväder eller andra dramatiska händelser för att vi ska upptäcka att något har hänt. Men många som lever och verkar nära naturen ser det redan i sin vardag.
Det är just sådana människor som Norran kommer att träffa i en serie artiklar under vinjetten ”Den stora omställningen”. Människor som kan berätta om vad de upplever, vad de tror om framtiden och vilka val de har gjort för att bidra till en förändring.
Som renskötaren Jörgen Stenberg säger: Vi ser det som forskarna beskriver. Om det ska vi berätta.