Johan fick spendera tre nÀtter pÄ sjukhus innan han kunde Äka hem till Sandviken igen.
KompisgÀnget Àr vana att köra skoter i omrÄdet kring SaxnÀs dÄ de har spenderat en hel del tid dÀr, trots att de i dag bor i Sandviken. Denna januaridag, som dessutom var sÀsongens första skotertur för Johans del, var i princip som vilken vinterdag som helst. Johan hade dessutom hÀmtat ut en helt ny skoter som han sÄg fram emot att testa.
â Men jag kom vĂ€l bara ungefĂ€r fem kilometer, berĂ€ttar han för VK.
Morgonen hade dock inte börjat vidare bra. Redan pÄ hemmaplan hade en skoter gÄtt sönder och de fick dessutom veta att en annan kompis hade kört fast pÄ isen.
â SĂ„ vi skulle Ă„ka dit och hjĂ€lpa honom att bogsera den, förklarar Johan.
Efter att de tankat skotrarna pÄ bensinmacken började fÀrden mot vÀnnen som behövde deras hjÀlp.
â Vi skulle ta den nĂ€rmaste vĂ€gen bort till sjön, sĂ„ vi Ă„kte i ett dike och nĂ€r jag ska korsa vĂ€gen genom att köra över plogvallen lĂ„g ett vĂ€grĂ€cke dolt under snön, berĂ€ttar Johan.
Sedan blev det svart.
Skidan tog stopp pÄ en stolpe och skoterns spindelled gick omedelbart av.
â Mattan fick fart för det var ganska mycket lössnö. Hastigheten framĂ„t var inte speciellt stor men hastigheten pĂ„ mattan var ganska hög. NĂ€r den fick fĂ€ste pĂ„ vĂ€grĂ€cket skickade den ivĂ€g bĂ„de mig och skotern rakt upp i luften, berĂ€ttar han och fortsĂ€tter:
â Jag landade pĂ„ skallen, antingen pĂ„ rĂ€cket eller i backen. Det Ă€r lite oklart för jag minns inte sjĂ€lva kraschen.
En röntgenbild som togs efter olyckan visar skadorna. SkoterhjÀlmen som gick sönder under kraschen.
Johans skoterhjÀlm sprÀcktes och nÀr han vaknade till kunde han konstatera att allt inte stod rÀtt till.
â Jag stĂ€llde mig upp och mĂ€rkte att det var nĂ„got som inte var bra i ansiktet.
Sex tÀnder hade slagits ut i kraschen, varav tvÄ av dem hade vikts upp i gommen. Vad han inte visste dÀr och dÄ var att han Àven hade fÄtt tvÄ olika frakturer i nedre kÀken och att delar av den övre tandraden hade separerats frÄn benet som den sitter fast i.
â Hade jag haft en sĂ€mre hjĂ€lm pĂ„ mig hade jag inte suttit hĂ€r i dag, sĂ€ger han.
Johan fick spendera tre nÀtter pÄ sjukhus innan han kunde Äka hem till Sandviken igen.
Strax bakom honom kom Johans sambo och en kompis, som bara hade sett ett stort snömoln lite lÀngre fram.
â Jag bad min kompis att hjĂ€lpa mig av med hjĂ€lmen, vilket man oftast inte ska göra dĂ„ den kan hjĂ€lpa till om man har fĂ„tt en hjĂ€rnblödning. Men jag ville fĂ„ av mig den och dĂ„ forsade det bara blod.
â ĂverlĂ€ppen hade sprĂ€ckts och hoppat isĂ€r sĂ„ man sĂ„g rakt in. Det var nog en otĂ€ck syn.
De ringde omedelbart till SOS Alarm som skickade ut en ambulans frÄn Vilhelmina, men bilen hade en framkörningstid pÄ en timme och Johan blödde en hel del frÄn ansiktet.
â Jag Ă€r sĂ„ glad att vi hade ett första förband med oss. Jag tror att det var en avgörande faktor att det gick sĂ„ bra som det gjorde, att vi hade grejer med oss som kunde stoppa blödningen tills ambulanspersonalen kom.
Johan blev sjukskriven i sex veckor efter olyckan. âDet har nog varit mer psykiskt jobbigt Ă€n fysiskt för jag Ă€r inte en sĂ„n som ligger hemma pĂ„ soffanâ, berĂ€ttar han.
NĂ€r sjukvĂ„rdspersonal anlĂ€nde till olycksplatsen konstaterade de att lĂ€get var sĂ„ illa att en helikopter behövde tillkallas. DĂ„ började ytterligare en vĂ€ntan. Egentligen skulle en ambulanshelikopter frĂ„n Lycksele transportera Johan till sjukhus, men den kunde inte korsa fjĂ€llet pĂ„ grund av ovĂ€der. I stĂ€llet fick en helikopter frĂ„n Ăstersund styra mot olycksplatsen i SaxnĂ€s.
â SĂ„ det tog en stund innan de kunde komma och hĂ€mta en. Orken började att försvinna. Ett tag kĂ€ndes det som att ânĂ€ nu skiter jag i det hĂ€râ, men de tjatade pĂ„ mig att hĂ„lla mig vaken.
NĂ€r Johan anlĂ€nde till Ăstersunds sjukhus ansĂ„gs hans skador vara sĂ„ pass allvarliga att han fick spendera natten pĂ„ IVA.
â Jag fick en svullnad nere pĂ„ halsen sĂ„ de var rĂ€dd att den skulle bli vĂ€rre och att de dĂ„ skulle behövde picka hĂ„l pĂ„ halsen. SĂ„ det var lite halvkritiskt dĂ€r ett tag, men det gick mer eller mindre bra hela vĂ€gen.
TvÄ dagar senare opererades Johan för sina skador i mun och kÀke och i maj ska han genomgÄ ytterligare en operation.
I dag vÀntar Johan fortfarande pÄ delar till sin skoter sÄ den ska gÄ att köra igen.
Men trots den dramatiska olyckan Àr Johan tacksam att det gick sÄ pass bra som det gjorde.
â Jag har haft Ă€nglavakt. Jag fick inga komplikationer alls i rygg eller nacke, det Ă€r bara ansiktet som har tagit skada. SĂ„ det var lite tur i oturen. Sen Ă€r jag glad att det hĂ€nde mig och inte nĂ„gon av mina kompisar eller min sambo.
Han vill Àven skicka med vikten av att ha rÀtt skyddsutrustning.
â Jag har aldrig tummat pĂ„ sĂ€kerheten, det Ă€r alltid full mundering med skydd. I det hĂ€r fallet tror jag att det var otur kontra smĂ€llen att jag lyckades fĂ„ hela tyngden rĂ€tt ner i ansiktet. Det var en oförutsĂ€gbar olycka som jag inte trodde skulle hĂ€nda.