Johan fick spendera tre nätter på sjukhus innan han kunde åka hem till Sandviken igen.
Kompisgänget är vana att köra skoter i området kring Saxnäs då de har spenderat en hel del tid där, trots att de i dag bor i Sandviken. Denna januaridag, som dessutom var säsongens första skotertur för Johans del, var i princip som vilken vinterdag som helst. Johan hade dessutom hämtat ut en helt ny skoter som han såg fram emot att testa.
– Men jag kom väl bara ungefär fem kilometer, berättar han för VK.
Morgonen hade dock inte börjat vidare bra. Redan på hemmaplan hade en skoter gått sönder och de fick dessutom veta att en annan kompis hade kört fast på isen.
– Så vi skulle åka dit och hjälpa honom att bogsera den, förklarar Johan.
Efter att de tankat skotrarna på bensinmacken började färden mot vännen som behövde deras hjälp.
– Vi skulle ta den närmaste vägen bort till sjön, så vi åkte i ett dike och när jag ska korsa vägen genom att köra över plogvallen låg ett vägräcke dolt under snön, berättar Johan.
Sedan blev det svart.
Skidan tog stopp på en stolpe och skoterns spindelled gick omedelbart av.
– Mattan fick fart för det var ganska mycket lössnö. Hastigheten framåt var inte speciellt stor men hastigheten på mattan var ganska hög. När den fick fäste på vägräcket skickade den iväg både mig och skotern rakt upp i luften, berättar han och fortsätter:
– Jag landade på skallen, antingen på räcket eller i backen. Det är lite oklart för jag minns inte själva kraschen.
En röntgenbild som togs efter olyckan visar skadorna. Skoterhjälmen som gick sönder under kraschen.
Johans skoterhjälm spräcktes och när han vaknade till kunde han konstatera att allt inte stod rätt till.
– Jag ställde mig upp och märkte att det var något som inte var bra i ansiktet.
Sex tänder hade slagits ut i kraschen, varav två av dem hade vikts upp i gommen. Vad han inte visste där och då var att han även hade fått två olika frakturer i nedre käken och att delar av den övre tandraden hade separerats från benet som den sitter fast i.
– Hade jag haft en sämre hjälm på mig hade jag inte suttit här i dag, säger han.
Johan fick spendera tre nätter på sjukhus innan han kunde åka hem till Sandviken igen.
Strax bakom honom kom Johans sambo och en kompis, som bara hade sett ett stort snömoln lite längre fram.
– Jag bad min kompis att hjälpa mig av med hjälmen, vilket man oftast inte ska göra då den kan hjälpa till om man har fått en hjärnblödning. Men jag ville få av mig den och då forsade det bara blod.
– Överläppen hade spräckts och hoppat isär så man såg rakt in. Det var nog en otäck syn.
De ringde omedelbart till SOS Alarm som skickade ut en ambulans från Vilhelmina, men bilen hade en framkörningstid på en timme och Johan blödde en hel del från ansiktet.
– Jag är så glad att vi hade ett första förband med oss. Jag tror att det var en avgörande faktor att det gick så bra som det gjorde, att vi hade grejer med oss som kunde stoppa blödningen tills ambulanspersonalen kom.
Johan blev sjukskriven i sex veckor efter olyckan. ”Det har nog varit mer psykiskt jobbigt än fysiskt för jag är inte en sån som ligger hemma på soffan”, berättar han.
När sjukvårdspersonal anlände till olycksplatsen konstaterade de att läget var så illa att en helikopter behövde tillkallas. Då började ytterligare en väntan. Egentligen skulle en ambulanshelikopter från Lycksele transportera Johan till sjukhus, men den kunde inte korsa fjället på grund av oväder. I stället fick en helikopter från Östersund styra mot olycksplatsen i Saxnäs.
– Så det tog en stund innan de kunde komma och hämta en. Orken började att försvinna. Ett tag kändes det som att ”nä nu skiter jag i det här”, men de tjatade på mig att hålla mig vaken.
När Johan anlände till Östersunds sjukhus ansågs hans skador vara så pass allvarliga att han fick spendera natten på IVA.
– Jag fick en svullnad nere på halsen så de var rädd att den skulle bli värre och att de då skulle behövde picka hål på halsen. Så det var lite halvkritiskt där ett tag, men det gick mer eller mindre bra hela vägen.
Två dagar senare opererades Johan för sina skador i mun och käke och i maj ska han genomgå ytterligare en operation.
I dag väntar Johan fortfarande på delar till sin skoter så den ska gå att köra igen.
Men trots den dramatiska olyckan är Johan tacksam att det gick så pass bra som det gjorde.
– Jag har haft änglavakt. Jag fick inga komplikationer alls i rygg eller nacke, det är bara ansiktet som har tagit skada. Så det var lite tur i oturen. Sen är jag glad att det hände mig och inte någon av mina kompisar eller min sambo.
Han vill även skicka med vikten av att ha rätt skyddsutrustning.
– Jag har aldrig tummat på säkerheten, det är alltid full mundering med skydd. I det här fallet tror jag att det var otur kontra smällen att jag lyckades få hela tyngden rätt ner i ansiktet. Det var en oförutsägbar olycka som jag inte trodde skulle hända.