Familjens katt Bönan av rasen sphynx och Ida har en nära relation.
– Vid första fläcken tänkte jag "Ja ja, det har varit mycket, då kanske det kan bli så här". Men sedan när jag hittade en till blev jag livrädd och förstod jag att jag behövde gå och kolla upp det.
Ida har märkt av mycket okunskap om sjukdomen inom vården och tycker inte att hon har fått den bästa hjälpen.
– Det tog ett tag innan jag fick veta vad det var, och jag har fått läsa mig till väldigt mycket på egen hand, så när jag väl fick diagnosen var jag ganska beredd, konstaterar hon.
Ida berättar för VK att hon älskar att styla sig och har alltid tyckt om att sätta upp håret i olika frisyrer, det långa tjocka håret har varit en viktig del av henne och hennes identitet.
Inledningsvis blev håravfallet en sorg.
– Jag tappade så otroligt mycket hår! Det låg överallt och vår robotdammsugare tjorvade in sig i det. Men när jag hade fått veta att det inte var sköldkörteln eller vitaminbrist tänkte jag att det ju faktiskt inte är farligt att tappa håret.
Hon är glad att hon lever och är frisk.
– Jag accepterade läget ganska snabbt ”Nu är det så här, det är bara att göra det bästa av det”.
När det blev dags att köpa peruk provade Ida flera och föll för "den riktigt drömmiga". ”Man kan ju faktiskt styla en peruk också, locka, sätta upp håret och fixa – så den biten finns kvar”, säger Ida Jerrevik som gillar att styla sig.
Sagt och gjort. Ida bad sin bästa vän, Stina Hägglund, om hjälp att raka bort allt och gå och prova ut en peruk.
– För en vecka sedan rakade jag bort allt hår och det var en otrolig befrielse att ta bort allt! Jag har gått i flera veckor och använt olika mössor, försökt dölja fläckarna på olika sätt, bland annat med färgad spray direkt på fläckarna – inte ens hemma kände jag mig bekväm.
Hon blev remitterad till hudkliniken på Nus, men fick ingen information om peruker, så det har hon letat sig fram till på egen hand via nätet.
– Det finns en frisör på sjukhuset och så Headline, så jag ringde dit och beställde tid. Och det var jättekul att prova peruker! Jag fick testa många olika, sju eller åtta stycken. Först hade jag tänkt ta en med lite kortare hår eftersom jag klippt av mitt eget hår allteftersom i och med fläckarna, men när jag provade den här var den perfekt på en gång. Och jag tänkte ”ska jag ha en peruk så ska jag ha en riktigt drömmig!”, säger hon och visar det nya långa mörka håret.
Samma dag hon rakade av sig allt hår kom maken Samuel hem med en bukett som fortfarande blommar vackert på vardagsrumsbordet. ”Det var en otrolig befrielse att ta bort allt!”, säger Ida Jerrevik som drabbades av alopecia areata (fläckvis håravfall) för ungefär ett halvår sedan.
Något perukbidrag fick hon inte vid första försöket, men Ida beskriver sig som en ganska tjurig person och sökte igen.
– Jag tänkte inte ge mig och nu har jag fått veta att jag ska få bidrag, hur mycket vet jag inte, men det är i varje fall bra att jag får det.
Den drömmiga peruken gick loss på 7000 kronor – då är det inte äkta hår.
– En med riktigt hår kostar 16000 kronor, berättar Ida.
”Vissa dagar när man inte vill att folk ska titta eller prata eller fundera "Vad har hänt med henne?", är det väldigt skönt att ha en peruk”, säger Ida Jerrevik.
På förskolejobbet har Ida både haft peruken men också varit utan den.
– Barnen frågade bara "Har du inget hår?"
– Näe, sa jag.
– "Varför har du inget hår?"
– Jag har tappat det, svarade jag. Sen var det inget mer med det.
Leopardgeckooödlan, Neo, är en av familjemedlemmarna. ”Reptiler är som hemma för mig, min pappa har haft ormar och ödlor och jag drömmer om att ha ormar och ödlor när barnen inte bor hemma längre”, berättar Ida och gosar med Neo.
I dag är Ida med i en Facebookgrupp med knappt 3000 medlemmar som har alopecia i olika varianter, där hon fått stöd, tips och hjälp. Hon vet inte om hon kommer att få tillbaka sitt hår.
– Det är det ingen som vet, inte ens en läkare, antingen tappar jag allt hår eller så kommer det tillbaka. Det finns olika typer av alopecia, jag har areata – fläckvis håravfall.
Hon är tajt med familjens katt, Bönan, en nakenkatt eller sphynx som rasen heter.
– Vi bestämde i somras, innan jag fick min diagnos, att vi skulle köpa en sphynx. Vi fick henne i december och det blev ju perfekt, vi är som gjorda för varandra skrattar Ida och fortsätter:
– Nästan alla i vår familj är pälsdjursallergiker så därför skaffade vi en sphynx och det har gått bra med allergierna.
”Jag tappade så otroligt mycket hår”, berättar Ida.
Utmattningen tror hon har varit på gång länge, med husrenovering av en hel övervåning, tre barn, jobb och ett intensivt liv kan det lätt bli lite för mycket.
– Först var jag heltidssjukskriven, sedan jobbade jag 25 procent och nu har jag gått upp till 50 procent. Jag ska få börja på Stressrehab på Nus och det känns jättebra, jag har bara hört positiva kommentarer från folk som har gått där. Jag har försökt få till bra rutiner, vara ute och promenera och göra det jag får energi av – men också sett till att vila förstås.
Ida säger att hon är trygg i sig själv och glad att hon är en vuxen kvinna med man och barn.
– Det här blev min lott i livet och det är som sagt bara hår. Jag är frisk och jag lever.