I Västerbotten har Länsstyrelsen satt upp som mål att det ska finnas 350 björnar, och varje år beslutas hur många björnar som ska jagas och avlivas för att komma så nära den siffran som möjligt.
I år menar Jägarnas riksförbund (JRF) i Västerbotten att antalet är för lågt, och redan under förra året ansökte de om att utöka antalet björnar som fick skjutas under höstens jakt. Då fick de avslag.
– Vi gick på den information som vi fick och skapade oss en bild för hur läget egentligen var, och även fast vi fick avslag visade det sig att vi hade rätt, säger Solveig Larsson.
JRF menade att det fanns fler björnar i Västerbotten än vad Länsstyrelsen kände till, och under hösten 2019 genomfördes tester på avföring som visade hur många björnar som rörde sig i skogarna.
– De testerna visade att det fanns över 500 björnar, som är långt ifrån målet på 350. Om man gör som vi föreslagit hamnar antalet björnar just över målet, och då har vi räknat med de 43 som avlivades under vårens skyddsjakt, säger Solveig Larsson.
Hon menar att skyddsjakten skulle gå att minimera om man ändrar nivåerna för hur många björnar som får skjutas under den licensierade jakten, och att det finns flera fördelar med det alternativet.
– När man avlivar ett djur genom skyddsjakt kostar det både mycket tid och pengar. Först ska någon ansöka om det, sedan tas ärendet upp och läggs hos en tjänsteman som kostar pengar. Sedan ska också själva avlivningsprocessen bekostas. Dessutom försakas också ofta djuret, det bränns eller liknande, istället för att någon tar hand om köttet och pälsen.
– Man får inte heller glömma att det kommer jägare från hela landet under jakten. Och de handlar, bor och lever lokalt under den tid som jakten pågår.
Att antalet björnar ska hållas nere beror på flera olika saker, bland annat att hjälpa rennäringen.
– De har länge larmat om att det är problem, och att björnarna tar kalvarna. I år syns det också i statistiken eftersom att många björnar avlivats just därför. Men vi märker även att många är rädda för björnarna och undviker att röra sig i naturen av rädsla, och det försämrar deras livskvalitet, säger Solveig Larsson.
Norran har sökt Länsstyrelsen för en kommentar.