Calle Franklin, ordförande för Jägareförbundet i Västerbotten tycker sig se att intresset för älgjakt minskar när det börjar vara färre älgar.
Inte mer än 5 procents viltskador per år på ungtallar, det är det nationella mål som sattes av Naturvårdsverket 2018. I dagsläget är det runt 11 procent skador i Västerbotten och siffran har legat ungefär på den nivån de senaste tio åren.
Samtidigt som skogsskadorna enligt statistiken för länet inte gått ner alls, beräknas älgstammen i länet ha minskat med 40 procent på 7 år, något som borde visa sig i statistiken över skogsskador, då älgen pekas ut som det klövvilt som äter mest tallplantor.
– Jag tror ingen nu levande har upplevt den här situationen med en så drastisk förändring av älgstammen, säger Calle Franklin, ordförande för Jägareförbundet Västerbotten.
Han upplever att intresset för älgjakten sjunker då det på vissa håll är så lite älg.
– När slutar det vara roligt att jaga älg? Finns det inga älgar så gör man något annat. Det är inte roligt att sätta sig i en skog där det inte finns älg. Där jag jagar har vi sett så otroligt få älgar. Och Äbin är ju pudelns kärna, allt utgår från det, säger Calle Franklin.
Mikael Holmlund som jagar i Siksele och även är ordförande för det viltvårdsområdet upplever att det har blivit en svårare jakt då det är färre älgar.
– Samtidigt ska man försöka förvalta den spillra som är kvar och det är inte så lätt. Ska du både fylla målen som sätts och förvalta, det går inte riktigt ihop, säger han.
Det är också många jaktlag i länet som inte lyckas nå målet på avskjutning. Vilket jägareförbundet menar tyder på att tilldelningen inte minskat tillräckligt i takt med älgstammen.
– Det beror inte på att man slutat jaga. I takt med att älgstammen minskat har man inte sänkt avskjutningsmålen med motsvarande. När man medvetet minskar en stam måste avskjutningsmålen minska proportionerligt för att inte råka ta ut större och större andel, säger William Sidenbom, jaktvårdskonsulent på Jägareförbundet.
Den här skogen utanför Vindeln är enligt Holmen 31 år gammal. Här borde det egentligen ha gått att gallra nu om det inte vore för det hårda betestrycket från älg. Den här skogen är dock enligt Holmen ett extremfall.
Han tror också att den krympande älgstammen kan bli ett problem framöver.
– Om fler upplever att det inte längre är meningsfullt att jaga på grund av en allt lägre älgstam och avskjutningsmålen på sina håll fortsätter att vara orealistiskt höga så blir det problematiskt för hela förvaltningen. Tilldelningen riskerar att bara bli en siffra på ett papper och det är inte en bra utveckling för någon part, säger William Sidenbom.
Att betesskadorna inte har gått ner är bekymmersamt för både skogsbolag och Skogsstyrelsen som är den myndighet som tagit fram mätsystemet Äbin, Älgbetesinventering, vilket används för att mäta skador på planteringar. Skogsstyrelsen menar att det krävs några år för att se trender då Äbin baseras på medelvärde för de tre senaste inventeringarna. Att älgen väljer tallplantor kan också påverkas från år till år av en rad olika faktorer, som senare snösmältning, då älgen kanske väljer tallplantor i stället för att beta på marken.
Men det har även börjat höjas röster om att mätverktyget Äbin inte ger en korrekt bild av betesskadorna. Ett helt jämförbart material över tid kan vara svårt att uppnå då talltätheten i ungskogarna kan variera mycket, det vill säga att en ungskog med färre tallar i beteshöjd för älgarna kan få en stor andel betesskador, jämfört med där det finns fler.
– Den stora variationen mellan år i inventeringsresultaten antyder att osäkerheten kan vara större bland de siffrorna än vad Skogsstyrelsen räknat fram. Det kan handla om ett mätfel, men SLU håller nu på att granska metoden för att se om det går att komma tillrätta med problemet, säger Kjell Leonardsson, forskare vid SLU och en av författarna till rapporten Samförvaltning av älg och skog – analyser av den nya älgförvaltningen under perioden 2012–2021, som skrevs på uppdrag av Naturvårdsverket.
Kjell Leonardsson menar att det blir problematiskt om slutsatser dras utifrån ett system som inte är helt tillförlitligt.
Sveaskog och Holmen uppger båda att de har sett en minskning av betesskador i många områden – vilket de menar är en effekt av en minskad älgstam.
I en undersökning som Jägareförbundet nyligen gjorde bland medlemmarna svarade bara ungefär 10 procent av 15 000 jägare att de var nöjda med Äbin som inventeringsmetod. Även i Naturvårdsverkets rapport ifrågasätts Äbin. Eftersom mellanårsvariationen i Äbin är mycket stor anses det inte lämpligt att förvalta älgpopulationens storlek enbart baserat på andelen skador. När bedömningen för avskjutning görs vägs även andra aspekter in, som fodertillgången för älgen och antalet viltolyckor, men andelen betesskador väger tungt.
Äbin är utvecklad av Skogsstyrelsen tillsammans med SLU, och skogsbruket bekostar inventeringen genom en ekonomisk förening. Skogsstyrelsen kvalitetssäkrar datat och presenterar resultatet.
Skogsstyrelsen menar att verktyget visar hur mycket skador det finns, inte hur många älgar det finns, men det har ändå en avgörande betydelse för synen på älgstammen.
– Oftast är det en älg som orsakat skadan, men däremot finns jättemånga anledningar till att älgen biter av talltoppen. Det kan vara snömängd, andra klövdjur som äter bärriset, hur skogsägaren skött sin skog, om man exempelvis sparar andra träd som älgen äter. Det finns jättemånga orsaker till att älgen äter just talltoppar, säger Ebba Henning Planck, viltexpert på Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen tycker inte att det är fel i systemet, men de ser just nu över hur mätningarna kan förbättras.
– Det är en statistiskt säkerställd metod som mäter skador och inte hur stor älgstammen är. Sedan går det alltid att utveckla och det pågår ett ständigt utvecklingsarbete av metoden. Det är otroligt komplicerat. Vi tycker så klart att det är väldigt bekymmersamt att vi inte ser tydligare minskning av skadorna. Men det tar också tid innan man ser resultat, säger Ebba Henning Planck.
Michael Burström, chef för skog och mark i Västerbotten för Holmen, förklarar att skogen inte har haft någon möjlighet att återhämta sig från hårt betestryck under en lång tid. Därför har statistiken inte heller hängt med den minskade älgstammen.
VK har varit i kontakt med några av de större skogsbolagen som är verksamma i länet. Sveaskog och Holmen uppger båda att de har sett en minskning av betesskador i många områden – vilket de menar är en effekt av en minskad älgstam. När det gäller övriga platser där de inte sett en minskning finns många olika förklaringar, som exempelvis hur vintern har varit. Ingen av dem tror dock att mätverktyget Äbin inte skulle vara tillförlitligt, att resultatet av den minskade älgstammen kommer att visa sig även gällande skogsskadorna, men att man måste ge det tid.
– Det är ett trögt system, men vi måste ha tillförsikt till att de åtgärder vi satt in fungerar. Jakten och regleringen av älgstammens storlek är det viktigaste verktyget i det här, det finns andra påverkansfaktorer, som snödjup, men det kan vi inte kontrollera, säger Michael Burström, chef för skog och mark i Västerbotten för Holmen.
Michael Burström säger att Holmen inte har någon slags nollvision varken för tallskador eller älgen.
– Vi ska ha en jaktbar stam med bra kvalitet, men vad det innebär är nog en definitionsfråga. Vi accepterar att vi tappar 3 av 10 tallar vi odlar och det är få näringar som är beredda att släppa så mycket av vad de producerar. Vi utgår alltid från att vi ska ha rimligt med älg. Det måste finnas en balans, det handlar inte om det ena eller det andra, säger han.
Michael Burström hade önskat att diskussionen kring älgstammens storlek skulle fokusera mer på kvalitet än kvantitet. Alltså hur stammen mår och inte hur många älgar det är.
Sveaskog uppger att de inte har som mål att minska älgstammen.
– Vi utgår från att få en balans mellan älgstammarna och den tillgängliga foderresursen som finns i skogslandskapet utifrån de nationella målen. Det är i förvaltningsgrupperna, där både markägare och jägare finns representerande, som man tillsammans skapar planer för avskjutningarna, som sedan länsstyrelsen godkänner. Vi kommer alltså fortsättningsvis tillsammans med jägare och markägare försöka få en balans i skogen, med minskande betesskador som följd, skriver Rickard Sandström, ansvarig för jakt på Sveaskog i ett mejl.
Skogsstyrelsen tillsammans med Naturvårdsverket och i nära dialog med länsstyrelsen har ett regeringsuppdrag som handlar om vilka åtgärder man kan vidta för att minska skador på skog. Den utredningen kommer att vara klar under oktober.
VK har ställt frågor om Äbin och älgstammen även till SCA som i ett mejl uppger att innan de kan ha någon bestämd uppfattning om situationen i Västerbotten vill de avvakta svaren från regeringsuppdraget.
Älgförvaltning
Innan 2012 var det Jägareförbundet tillsammans med markägare, andra intressenter och länsstyrelsen som såg över förvaltningen och tog fram förslag på tilldelning av älg.
2012 ändrades systemet och älgförvaltningsområden infördes. I Västerbotten finns fem älgförvaltningsområden, som består av tre representanter för markägare och tre representanter för jägarna. Dessa ska bland annat upprätta en älgförvaltningsplan och föreslå den årliga tilldelningen av älg. Målet med planen är att på lång sikt förvalta älgstammen på ett ekologiskt hållbart sätt.
Planen och tilldelningen av älg ska godkännas av länsstyrelsen.
På plussidan upplevs det nya systemet ha lett till en mer lokalt förankrad förvaltning, med en större möjlighet att fånga upp geografiska skillnader, förutsättningar och förändringar. Bland negativa röster finns åsikter om att skogsbolagen får styra mer då markägarna alltid har ordförandeposten och utslagsröst i grupperna. Det är dock sällan som någon reserverat sig mot förslag i grupperna.
Strukturen
Länsstyrelsen älgförvaltningsdelegation
Beslutar om indelning av länet i älgförvaltningsområden.
Förordnar ledamöter till älgförvaltningsgrupperna efter förslag från markägare och jägare.
Registrerar älgskötselområden och licensområden.
Faställer planer, mål, jakttider och avgifter.
Beslutar om arealgränser för licensområden.
Ansvar för rättssäkerhet och ekonomi.
Älgförvaltningsområde (ÄFO)
Älgförvaltningsgrupp med företrädare för jägare och markägare (3 st av varje)
Tar fram älgförvaltningsplan med råd och vägledning
Föreslå, inhämta, sammanställa och analysera inventeringen av älg
Beakta fodertillgång och skadenivåer på skog
Uppföljning och samordning
Samråd med älgskötselområden
Yttrar sig över älgskötselplaner
Föreslår krav på minsta areal för licensområde
Föreslår arealgränser för tilldelning av vuxen älg
Beakta predation från rovdjur
Älgskötselområde
Företrädare (styrelse eller motsvarande). Flera jaktlag
Tar fram älgskötselplan
Samråd med markägare och jägare
Licensområdet:
Ett eller flera jaktlag. Enskild jägare
Oregistrerad mark:
Ett jaktlag. Enskild jägare
Beräkningarna
Underlaget för beräkningarna utgörs av en mängd data från älgförvaltningen (som erhålls från Länsstyrelsernas Älgdata och Jägareförbundets Viltdata).
Data som ingår för varje älgförvaltningsområde är: arealer, antal fällda älgar, älgobs och trafikdödade älgar. Dessutom tillhandahåller Länsstyrelserna data från spillningsinventeringar och information om antal vargrevir i förekommande fall.