Fredrik Widemo säger att slaktvikten på kalv har minskat i södra Sverige, men man ser ännu inte den tendensen i norr. Däremot har variationen i vikter ökat.
Länsstyrelsen menar också att när man nu börjar nå målnivån kommer älgstammens kvalitet få en allt större betydelse för hur framtidens avskjutning kan bli, skriver Västerbottens-Kuriren.
– Riskerar man att kvaliteten blir sämre kan vi behöva se över avskjutningen. Vi ska ha en balans mellan målen, säger Peter Näslund, vilthandläggare vid länsstyrelsen i Västerbotten.
Med kvalitet menar man att älgstammen ska vara livskraftig, det vill säga ha en god åldersstruktur och reproduktion, samt att den är frisk och har god hälsa. Älgstammen i de fyra nordligaste länen har, enligt SLU:s beräkningar, i genomsnitt minskat med en tredjedel, och på vissa ställen har den halverats sedan den nya älgförvaltningen infördes 2012. Det har till och med talats om att älgen kan rödlistas för att stammen har minskat så mycket på så kort tid.
För att få en bättre översikt hur älgstammen mår har ett nytt projekt startat vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Projektet kommer att pågå 2023–2027 och är ett samarbete mellan SLU, länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrlands län, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund och de stora skogsbolagen i länen.
Det nya projektet har initierats av länsstyrelsen och går ut på att den forskning som redan finns ska kompletteras med studier av älgstammens ålderssammansättning, reproduktion, storlek, vikt, och man ska även undersöka energiresurser och stresshormoner hos älgarna. Det kommer bland annat att genomföras mer detaljerade studier av vad älgarna ätit där lokala jaktlag lämnar in prover från fällda älgar till SLU.
– Vi har studerat hur klövviltet påverkar landskapet och här skulle man kunna säga att vi vänder på det för att se hur landskapet påverkar klövviltet och därmed få en helhetsbild, säger Fredrik Widemo, universitetslektor på SLU vid institutionen för vilt, fisk och miljö.
När det gäller landskapet handlar det bland annat om hur markanvändandet har förändrats, som hur mycket gran och tall det finns, men även hur dessa odlas, om det sker genom självföryngring eller genom att plantera eller så.
– Det kommer att bli förändringar i landskapet, framför allt i södra Sverige gällande val av trädslag. Tallen växer jämfört med granen bättre under torra varma förhållande, säger han.
Vart tredje år upprättar älgförvaltningsgrupperna i länet nya älgförvaltningsplaner. Planen föreslår jakt och viltvårdande åtgärder och ska baseras på hur mycket älg det finns, hur fodertillgången ser ut och skadenivåer på skogen.
2022 sattes målet att Västerbottens län skulle ha 3,7 älgar per 1000 hektar, vilket blir ungefär 20 000 individer. Efter årets älgjakt kan den siffran vara nådd och då måste man även minska avskjutningen.
– Vi följer kvaliteten på älgstammen och kommer att lägga mycket större fokus och krut på det så att vi inte ska få en älgstam med för låg medelålder och låg reproduktion. Börjar man se att det sviktar i kvaliteten måste man naturligtvis se över avskjutningen. När man i delar av länet har tagit ner älgstammen så mycket som man har gjort, och inte ser kopplingar till älgskadorna på skogen, måste vi ha is i magen och avvakta för att se vad som händer med betesskadorna och även jobba med andra åtgärder. Ju mindre älgstammen är, ju mindre ska man skruva. Det är de riktlinjer vi har gått ut med till älgförvaltningsgrupperna, säger Peter Näslund vid länsstyrelsen.
2025 är det dags för älgförvaltningsgrupperna att sätta ett nytt treårsmål och vad nivån sätts på då är det ingen som vet i dagsläget. Men planen måste också godkännas av länsstyrelsen. Om det är så att skogsskadorna fortsatt inte har gått ner, och älgförvaltningsgrupperna skulle vilja sänka stammen ytterligare, kan det bli ett problem om kvaliteten för älgstammen börjar svikta.
– Målet är att kvaliteten på älgstammen ska vara oförändrad eller av högre kvalitet än när de övergripande målen togs 2014 av viltförvaltningsdelegationen som tar de övergripande riktlinjerna för viltförvaltningen i länet. Man kan inte ta ner älgstammen hur mycket som helst utan att samtidigt ta hänsyn till kvaliteten. Det är något vi håller koll på, säger Peter Näslund.
När det gäller det forskningsprojekt som nu är initierat finns det också en del utmaningar med att undersöka kvaliteten då älgstammen är mindre än förr. Fredrik Widemo på SLU förklarar att där varg och björn är vanligt förekommande börjar det på sina håll vara en situation där jaktlag ställer in för att det är så lite älg.
– Då får vi inte in information från ett av de viktigaste mätverktygen vi har, nämligen Älgobs, där jägarna räknar hur mycket älg man ser första veckan. Om jägarna inte samlar in det och det inte skjuts någon älg får vi inte in någon information.
Fredrik Widemo hoppas därför att så många som möjligt hjälps åt i projektet.
– Ju glesare älgstammen blir desto viktigare blir det att ha rätt djur kvar. Har man många finns det alltid några som är gamla och produktiva. Dessutom krävs mer inventeringstimmar och insatser för att följa en mindre tät stam än en tät stam. Så det finns lite utmaningar inventeringsmässigt och förvaltningsmässigt när stammen är mindre tät, det blir också viktigare att göra rätt.