Under dagen var det allsång med Matts Barbroz.
Helene Johansson sitter i styrelsen i Västanträskbygdens byaförening som arrangerade dagen.
– Det var välbesökt trots regn och rusk. Det var många barnfamiljer och det fanns hoppborg för barnen. Matts Barbroz som de skämtsamt kallade sig höll i allsången.
Två av besökarna var Eskil Edström och Gunnar Johansson, födda i Västanträsk 1933. De är de sista kvar från sin skolklass. Eskil har tills nyligen bott kvar i Västanträsk men Gunnar flyttade till Sandviken när han var 19.
– Jag hade ett jobb men en kille frågade om jag ville följa med till Sandviken. Han sa att det bara var att säga upp sig eftersom det fanns så mycket jobb på den tiden. Det gjorde jag och där blev jag kvar.
Han har hälsat på varje sommar fram tills han fyllde 75 men nu är det tio år sedan han var hemma sist, då för att fira sin 80-årsdag.
– Det brukar alltid vara varmt och fint väder på min födelsedag 1 augusti. Enda gången jag minns att det regnade var när jag fyllde 50. Det är trevligt att komma tillbaka, det har ändrats lite med nya träd. Kanske något nytt hus också men det är mest bara träden som har ändrats.
Gunnar Johansson med dottern Jeanette och barnbarnet Lukas. Alla har födelsedag den 1 augusti.
Även fast han fortfarande kör själv så har han blivit omkringkörd i bygden av släktingar.
– Jag har just förnyat körkortet så nu räcker det nästan tills jag blir hundra.
Helene Johansson är väldigt nöjd med hur sommarfesten blev.
– Det regnade och kändes lite burrigt men det var två damer, båda över 80 år som kom och var redo tjugo minuter innan festen skulle börja. Bagarstugan har Eskil Edström timrat upp för cirka tio år sen och där gjordes baket inför sommarfesten. Det blev filbruttun och fikabröd. Sidfläsket är rökt av en kille som bor här i Västanträsk.
Berith Johansson, som har hus i Kvarnbyn, njuter av filbruttun med hemrökt fläsk på sommarfesten.
Göran Lundmark visade upp lite kuriosa under dagen. Han fick en dag en bild på en leksakslastbil men hade ingen aning om var den kom från.
– Jag kände inte igen den men den är tillverkad på mitt hemställe. Då blev jag ju nyfiken och började fråga runt. Ingen kände till något. Sedan var det en man i grannbyn som visste exakt var den kom från och tydligen var det min pappa som tillverkat den på 50-talet. Han snickrade och höll på med allt möjligt. Det står Erlands åkeri på men det är inget som funnits utan det var en pojke som hette Erland som var sex år som fått den.
Alla proportioner stämmer med en riktig Ford som de såg ut på den tiden. Lastbilen är i mycket gott skick även fast den blivit lekt med.
– När jag såg trähjulen kändes de bekanta, ger mig den på att jag sett de här hjulen. När jag grävde runt i hyllorna i snickarstugan så hittade jag tre likadana hjul där. Då fick jag ett bevis på att den är gjord hemma hos mig. Man blir mer och mer intresserad av det gamla ju äldre man blir, säger Göran.
Någon som känner igen grävmaskinen på tavlan?
Angående tavlan föreställer den en gammal grävmaskin som Göran har hemma hos sig.
– Det var konstutställning i Kvarnbyn och jag är ju inte intresserad av konst men tänkte att jag far dit för de har gott fika. Jag pratade med konstnären Pär-Erik Wikström och undrade om han målat direkt ur huvudet eller tagit en bild. Då visade det sig att han tagit en bild för mer än 30 år sedan. Han fick till den så bra med alla detaljer. Jag bestämde mig för att köpa den och berättade det för min sambo som sa att du ska inte köpa nån tavla. Jag sa att jag verkligen ville ha den men då visade det sig att hon redan köpt den till mig och tyckte att jag förstört överraskningen.