Larmet om branden inkom vid klockan 20 på torsdagskvällen, varpå både räddningstjänst och ambulans ryckte ut Kolksele i Vännäs kommun.
– När första styrkan kom på plats brann redan stora delar av ladugården. Sedan gick det egentligen bara några minuter så brann det ut genom alla öppningar på byggnaden. Så det var en fullt utvecklad brand i ett tidigt skede, säger Lars Kinnunen till VK.
Personalen som då hade anlänt började snabbt bygga upp slangsystem för att skydda det närliggande bostadshuset, förklarar han. Gällande själva ladugården fanns det inte mycket att göra.
– Det såg man tidigt. Vi fick inrikta oss på att inte få någon spridning till boningshuset och till två silos som stod i närheten, säger Lars Kinnunen.
Efter hand började det strömma till fler resurser från räddningstjänsten, som mest var på plats med åtta enheter från Vännäs, Bjurholm och Umeå. Även flera bybor sökte sig till gården för att hjälpa till.
Exakt hur många djur som brann inne är för närvarande oklart.
– Då påbörjade vi ett räddningsförsök för att få ut några av djuren. Vi lyckades få ut cirka fyra stycken, men hur det gick för dem sedan vet jag inte, säger Lars Kinnunen.
I ladugården fanns enligt uppgift både tjurar, kor och kalvar. Hur många som brann inne kan Kinnunen inte svara på.
– Vissa av djuren gick redan ute och jag vet inte hur många totalt som befann sig inne i ladugården, säger han.
Ingen person ska ha kommit till skada i branden, och vid 22-tiden kunde räddningstjänsten börja avveckla insatsen efter att man försäkrat sig om att det inte fanns någon spridningsrisk till de omkringliggande byggnaderna.
På fredagsmorgonen var Lars Kinnunen på väg tillbaka till Kolksele för att se hur det gått med nattens efterbevakning.
– Vi har haft en tankbil och två ur personalen på plats hela natten. Mest troligt avslutar vi efterbevakningen nu under förmiddagen, säger han.
Vad som orsakade ladugårdsbranden är svårt att säga, menar han.
– Vi har ingen teori, men jag gissar att polisen kommer att göra en utredning. Sådant här är alltid jättetrist. För lantbrukare är det inte bara en arbetsplats som försvinner, utan även ett livsverk.