Arne Hellsten tycker nu som då att kärnkraften behövs.
Den 21 september 1997 var det en kommunal folkomröstning i Malå med frågan ”ska Svensk Kärnbränslehantering AB få fortsätta söka plats för djupförvar av använt kärnbränsle i Malå kommun?”
Folkomröstningen hade föregåtts av en förstudie. Men även en kampanj som engagerade många människor och gav eko långt utanför kommunens gränser.
Valdeltagandet blev högt, hela 87 procent, och resultatet blev att nej-sidan vann med 54 procent av rösterna, mot 44 procent för ja-sidan. Det blev alltså inga fortsatta undersökningar i kommunen, utan SKB packade ihop och lämnade Malå.
Lennart Gustavsson (V) var på den tiden vice ordförande i kommunstyrelsen och engagerad på nej-sidan. Han minns det som en tid med ett starkt och känslosamt engagemang.
– Det engagerade Malåborna. Det märktes också på att valdeltagandet var sensationellt högt, säger han.
Var det en infekterad stämning?
– Ja, det blir det utifrån att känslor är inblandade. Om någon känner sig orolig inför något kan ingen annan ta ifrån en den känslan. Jag upplever att båda sidor försökte ha en faktabaserad argumentation. Men det blev svårt när olika experter sa olika saker och det inte uppfattades som att det fanns tydliga fakta att enas om.
På den andra sidan återfanns Arne Hellsten. Då Moderaterna, nu Malålistan, även om han inför höstens val har bestämt sig för att lämna den politiska hetluften och partiets lista nu toppas av Börje Stenlund.
Han minns det som en tuff och spännande tid.
– Det var jobbigt, jag fick ta emot mycket aggression. Men jag ska inte gnälla, jag visste vad som gällde, säger han.
En sådan debatt kan riva upp så djupa sår att bygden splittras för en lång tid framöver. Men så blev det inte, enligt de båda politikerna:
– Jag upplever inte att det splittrade samhället för mycket, säger Lennart Gustavsson.
– Under en period var det splittrat. Men jag tycker att det fort gick över, menar Arne Hellsten.
Diskussionen i Malå var stundtals hätsk på den tiden det begav sig.
Varför tog de då den ställning de tog? Arne Hellsten säger att det tyngst vägande skälet för honom var pengarna som skulle gå till kommunen.
Han hänvisar då till det omstridda mervärdesavtalet mellan SKB och Östhammar och Oskarshamn, de kommuner som var med längst i diskussionerna.
Avtalet omfattar 1,5–2 miljarder, varav huvuddelen till den kommun som inte fick slutförvaret.
– Att det i slutändan skulle hamna i Malå var i princip uteslutet. Det visste vi redan från början. Man placerar inte ett djupförvar i ett mineralområde som Skelleftefältet, säger Arne Hellsten.
Mycket av debatten handlade om arbetstillfällen och för Lennart Gustavsson var huvudargumentet att slutförvaret inte var någon arbetsmarknadspolitisk fråga:
– Det handlar om säkerhet och miljö. Det ska göras på det säkraste och bästa stället. Sedan trodde jag kanske inte att kärnkraft är framtiden.
Hela 87 procent av Malåborna röstade i folkomröstningen.
Nu är energifrågan åter het. Inte minst utifrån det ökade energibehovet och de enorma investeringarna som sker i vår region.
Det har dock inte fått Lennart Gustavsson att byta fot i kärnkraftsfrågan. I stället förordar han en utbyggnad av framförallt havsbaserad vindkraft som det snabbaste sättet att få fram mer energi.
Inte heller Arne Hellsten har ändrat sig. Nu som då tycker han att kärnkraften behövs, då han inte anser vind- och solkraften tillräckligt stabil.
Däremot är han inte emot vindkraft:
– Nu kommer det företag till Norrland som vet att de får tag på energi. Vi hade inte haft den här ruschen om vi inte hade haft stabil vattenkraft och vindkraft ovanpå det.
Samtidigt är vindkraften omstridd. Runt om i landet har närboende protesterat och kommuner lagt in sitt veto mot planerade vindkraftsparker.
Så har det dock inte varit i Malå, som med sina 74 verk tillhör de vindkraftstätaste kommunerna.
Lennart Gustavsson tror att det beror på att folk i bygden känner att de har fått relativt mycket tillbaka, men menar samtidigt att både kommuner och byaföreningar måste kompenseras mer om det ska bli någon fart på utbyggnaden.
Finns det då några likheter mellan dagens debatt om vindkraft och den debatt om kärnbränsle som fördes i Malå för 25 år sedan? Nej, egentligen inte, tycker de båda Malåpolitikerna.
– Jag ser inte likheten. Här handlar det om möjligheten att producera el och att vindkraften stör utseendet, där handlade det om att lämna något efter sig efter att ha producerat el, något som uppfattades som en soptipp, säger Lennart Gustavsson.
– En väldig skillnad tycker jag är hur det speglas i massmedia. Idag är den speglingen oerhört vindkraftsvänlig, medan speglingen av kärnkraft då var precis den motsatta, säger Arne Hellsten.
Energi/klimat
Energi och klimat hör ihop. Vad vill då de lokala partierna göra för att Malå kommun ska dra sitt strå till stacken och minska klimatavtrycket?
Cecilia Festin Stenlund (L): Vi anser att man ska verkställa beslutet att bygga en ny återvinningscentral samt ha bättre öppettider, till exempel någon helgdag per månad. Kommunen bör också ta strid för en bättre kollektivtrafik.
Fler tjänstecyklar till anställda med tjänsteuppdrag inom Malå samhälle vore också ett bra sätt att bidra till en bättre miljö.
Mikael Abrahamsson (S): Kommunen jobbar med Agenda 2030 och de globala målen med sikte mot att Malå ska bli en levande och cirkulär plats. En laddinfrastrukturplan är på plats och det arbetas med återbruk i Galejans regi. Renovering av fastigheter minskar avtrycken. Att se över bilparken och byta till miljövänligare alternativ när fordonen ska ersättas. En ny sopbil med två fack kommer att påverka miljön då matavfall går till förbränning.
Lennart Gustavsson (V): Minska resandet, utveckla de digitala mötena, successivt byta till fossilfritt, uppmuntra till ökat nyttjande av kollektivtrafik, har skrivit en motion om gratis inomkommunal kollektivtrafik, ökad samverkan med näringslivet, energieffektivisering av bland annat fastigheter, utveckla befintlig funktion av energi-och klimatrådgivning, hitta sätt att stimulera närodlad livsmedelsproduktion.
Börje Stenlund (ML): Malå ska vara en cirkulär och levande plats som bidrar till omställningen. Hushållsavfallet ska minska, det mesta ska gå att återvinna eller återbruka. Andelen svenska, norrländska och lokalproducerade livsmedel som köps in av kommunen ska öka. De rika naturtillgångarna ska utvinnas ansvarsfullt och cirkulera i samhället istället för att förbrukas och bli avfall.