Stockholms novemberrusk utgör en vÀlkommen paus. Inne pÄ hotellet i Gamla stan Àr det varmt och tryggt, hemma i lÀgenheten i Kiev har Oleksandra Matvijtjuk varken haft ljus eller vÀrme pÄ tre dygn.
ââPutin har avsiktligt förstört Ukrainas ekonomi och nu förstör han vĂ„r civila infrastruktur. Och det blir bara kallare, sĂ€ger hon.
Sedan Ryssland invaderade Ukraina i februari har den organisation Oleksandra Matvijtjuk leder, Center for Civil Liberties, dokumenterat över 24 000 krigsbrott. Ănda Ă€r det bara toppen av isberget. VĂ„ldet och krigsbrotten har blivit en del av den ryska krigskulturen, sĂ€ger hon.
ââDet Ă€r en avsiktlig strategi som sanktioneras av den högsta politiska ledningen. NĂ€r ryska styrkor drog sig tillbaka frĂ„n Kievregionen och vi hittade döda kroppar spridda över gatorna, döda mĂ€nniskor liggande i sina egna trĂ€dgĂ„rdar, vad gjorde Putin? Han gav en medalj till den militĂ€ra enhet som var stationerad i Butja.
à tta Är av ostört krig
Arbetet Àr tungt, ibland pÄ grÀnsen till outhÀrdligt. Sedan 2014 har Oleksandra Matvijtjuk personligen intervjuat hundratals mÀnniskor som överlevt fÄngenskap. Oftast förbjuder hon sig sjÀlv att kÀnna efter för att inte bryta ihop. De första sju Ären kÀndes det hopplöst, som att ingen nÄgonsin skulle stÀllas inför rÀtta för de övergrepp hon dokumenterade.
ââDe berĂ€ttar hur de misshandlats, vĂ„ldtagits, fĂ„tt sina fingrar avkapade ... En kvinna berĂ€ttade hur de gröpte ur hennes ögon med en sked. Det Ă€r helt fruktansvĂ€rda berĂ€ttelser och det har pĂ„gĂ„tt i Ă„ratal. Vi skickade in otaliga rapporter â till FN, till EuroparĂ„det, till EU. Inget hĂ€nde, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââI Ă„tta Ă„r fick det hĂ€r kriget pĂ„gĂ„ ostört â bara efter en storskalig invasion förstod den civiliserade vĂ€rlden till slut.
Skyldiga mÄste straffas
Vladimir Putins folkrĂ€ttsvidriga annektering av Krimhalvön 2014 var "ett prov som omvĂ€rlden inte klarade", sĂ€ger Matvijtjuk. VĂ€rldens demokratier fortsatte att göra affĂ€rer med Putin â köpa olja och gas, bygga Nord Stream 2, blunda för krigets grymheter.
ââPassiviteten innebĂ€r att ryssarna har börjat tro att de kan göra vad de vill. Vi kommer aldrig att fĂ„ en varaktig fred i vĂ„r region om vi inte bryter cirkeln av straffrihet. De som begĂ„tt de hĂ€r brotten med sina egna hĂ€nder mĂ„ste â liksom politiker och militĂ€ra befĂ€lhavare â hĂ„llas ansvariga.
39-Äriga Oleksandra Matjivtjuk, i grunden jurist, sÀger att kriget tydligt visat att det internationella systemet för fred och sÀkerhet inte fungerar. I slutÀndan beror en stats överlevnad enbart pÄ dess militÀra kapacitet eller huruvida den tillhör en militÀr allians, menar hon.
ââDet Ă€r en illusion att vi har nĂ„gon sorts internationell arkitektur som skyddar oss. Vi behöver omstrukturera hela det internationella systemet, skapa ett system som kan stoppa och straffa krigsförbrytare.
SvÄrt med familj
Sedan den storskaliga invasionen i februari har rapporter pekat pÄ att Àven den ukrainska sidan gjort sig skyldig till krigsbrott. Center for Civil Liberties dokumenterar Àven ukrainska övergrepp, men den övervÀgande majoriteten Àr enligt organisationen begÄngna av ryska soldater.
Aldrig nÄgonsin hade Oleksandra Matvijtjuk förestÀllt sig att hon skulle arbeta med att dokumentera krigsbrott. Kriget har förÀndrat henne i grunden, sÀger hon, och inneburit bittra personliga uppoffringar.
ââJag och min make har inga barn Ă€n. NĂ€r du arbetat med tortyrfall i Ă„tta Ă„r Ă€r det uppriktigt sagt svĂ„rt, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââNĂ€r Ryssland invaderade tĂ€nkte jag att det Ă€r okej att jag inte fĂ„tt barn Ă€n, att jag vĂ€ntat, för att cirkeln av mĂ€nniskor som jag behöver oroa mig för dĂ€rmed Ă€r mindre. Men i framtiden. NĂ€r ett barn föds i Ukraina Ă€r det en viktig symbolisk handling â livets seger över döden.