Frederick Ivansson, Ursviken, fick tidigt veta att homosexuella skulle brinna i helvetet samtidigt som han själv förstod att han var homosexuell.
Han sitter avslappnad och till synes helt trygg i soffan, längst bak i Ursvikens pingstkyrka. Frederic Ivansson, 48 år, har tillbringat en stor del av sin barndom och uppväxt i olika pingstkyrkor, men det var något som skavde och gjorde att han inte riktigt hörde hemma i den miljön. Redan i tidig ålder anade Frederic att han var homosexuell, ingen enkel sak när när hans pappa var pingstpastor samt att hela familjen var involverade i kyrkan och dess arbete.
– Jag skulle brinna i helvetet eftersom jag var homosexuell, det förstod jag tidigt, säger Frederic Ivansson.
I större delen av sitt liv har Frederic levt med den övertygelsen, men nu vet han bättre. För något år sedan fick han ett tydligt tecken på att Gud står vid hans sida.
– Jag hade gett upp Gud, men han hade aldrig gett upp mig. Det är storheten med Gud, att han ger aldrig upp människor.
Den här händelsen återkommer vi till.
Frederic är född i Borås och har sedan bott på många olika ställen i Sverige innan familjen flyttade till Ursviken.
– Vi pastorsbarn flyttar väldigt mycket.
Studierna tog honom till Lycksele och Umeå innan han sedan blev handplockad till modebranschen i Stockholm. Där blev han kvar i drygt 15 år innan han hamnade i London.
– Jag bodde i en gammal kakfabrik på Hackney Road. London är fantastiskt, om man har mycket pengar, säger han och skrattar.
Tron har alltid funnits med i Frederics liv, men först på senare år har tilliten till Guds stärkts.
I Stockholm och London sålde han modekläder. Han hade kontakt med alla ”rätta” människor i branschen. Frederic menar att han var duktig på det han gjorde och kunde ”lura” de flesta att köpa det mesta.
Det tog lång tid innan Frederic vågade vara öppen med sin homosexualitet. Ett besked som var jobbigt för familjen, men ändå mottogs på ett bra sätt menar han.
– Det blev givetvis en hel del gråt, men vi hade ett bra samtal. Mina föräldrar är otroligt kärleksfulla.
Åren i storstäderna var en bra tid i livet där han fick tillträde till alla kändisställen.
– Jag florerade mig med toppeliten av folk och var tjena-hej med alla. Det kan jag sakna än i dag.
Efter tiden i London började Frederic tveka om meningen med tillvaron. Han blev både deprimerad och trött.
– Jag fick inte ihop någonting i mitt liv, jag gav upp helt enkelt.
Frederic sökte trygghet, tröst och avskildhet i barndomshemmet.
– Mamma har alltid ställt upp och skulle offra sin högra arm om det skulle hjälpa mig.
I Skellefteå tog han sig an pingstkyrkans second hand-butik.
– Sedan dess har butiken bara ökat sin försäljning.
Sju dagar i veckan tillbringade Frederic i kyrkan under sin uppväxt.
Kontrasten mellan second hand-butiken i Skellefteå och modebranschen i London och Stockholm är stor, men kanske inte så stor som man kan tro.
– Då sålde jag kläder för tiotusentals kronor och i dag säljer jag ett plagg för femtionio kronor, säger han och menar att kläderna ändå fyller samma funktion oavsett vad de kostar och vem som köper.
Förhållandet till pingstkyrkan och Gud har inte varit lätt för Frederic, men han har aldrig förlorat sin tro – om än att den har förändrats. Det var i second hand-butiken i Skellefteå som han för tre år sedan fick ett förebud som förändrade synen och tilliten till Gud.
– En okänd dam kom fram till mig och sa: ”Frederic det här känns märkligt att säga, men herren säger att alla dina organ i kroppen kommer att bli friska. Känn ingen oro.”
Frederic förstod ingenting, han var inte sjuk och mådde prima. Två dagar senare vaknar han med uppsvullna ben.
– Jag tog mig inte upp ur sängen, benen var som två stockar fulla med vatten.
Frederic övertalades att åka in till lasarettet där han togs om hand och blev inlagd.
– Jag hörde att personalen sa till mamma och pappa att de inte visste om de skulle kunna fixa det här.
Med dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning i båda benen blev han kvar på lasarettet i sex veckor. Personalen, eller ”änglarna” som Frederick kallar dem, tog hand om honom på bästa sätt.
– Alla värden var kaos och de kämpade hårt med mig.
Han blev underrättad att de inre organ hade farit så illa att han troligen skulle behöva transplantation av lever och njurar. Men Frederic började tänka på vad den okända damen hade sagt till honom och kände lugnet: han skulle bli frisk.
– Två gånger var jag nära att ”kola vippen”.
Något hände och så småningom förbättrades värdena. Till slut friskförklarades Frederic, utan att behöva transplantera några organ.
– Min övertygelse är att Gud hjälpte mig.
För Frederic var det här ett bevis för att Gud bryr sig och inte vill att han ska brinna i helvetet.
– Om han tyckte att homosexualitet var så avskyvärt och ville kasta mig i helvetet, då skulle han inte har varit med mig under hela den här resan. Guds omsorg är fantastisk och hans kärlek så stor.
Rädslan över vad som väntade efter döden, en rädsla som han känt i hela sitt liv, var som bortblåst. Gud ville inte straffa utan han visade sin stora kärlek och omsorg.
– Jag har öppnat upp och fyllt på med Gud igen.
Än i dag ifrågasätts hans kärlek och sexuella läggning då vissa i kyrkan fortfarande menar att homosexualitet är något syndfullt. Numera är hans tillit till Gud stark och därför kan han även hantera dessa kommentarer och åsikter.
– Jag kan hysa agg för dessa personer, men de är bara människor med fel och brister som alla andra. Guds kärlek är så stor att den övergår vårt förstånd, vilket innebär att ingen kan säga till någon annat att den inte får vara med. Vi är alla Guds avbilder och det ska vi har respekt för.
Frederic Ivansson jobbar just nu med en seriebok om sitt eget liv.