Natten mellan den 18 och 19 mars vaknade Åke Bäckman vid 03-tiden. Genom fönstret såg han lågor.
– Jag gick ut på den lilla terassen framför bron och såg att det var mitt hus som brann.
Han ringde 112 och fick höra att det redan fanns en brandstyrka på plats i närheten.
– Vad skönt tänkte jag. Då kommer den hit om någon minut.
Medan Åke pratade bröts strömmen i huset.
– Då började jag fatta vidden av det som höll på att ske. Jag fick på mig ett par vinterkängor, ett par slitna jeans och en jacka i mörkret.
När han öppnade ytterdörren igen såg han hur det slog ut eldslågor och svart rök från den slutna glasverandan, och att elden var på väg mot bron. Han tvingades fly hals över huvud ut på gatan.
– Min rusning genom den svarta plaströken hade hedrat en stuntman i Hollywood. Ett andetag då hade nog blivit det sista.
Branden började i den sex meter breda carporten och spred sig därefter till huset.
– Jag såg hur elden for snabbt uppåt och det gör den inte av naturen. Så någon måste ha kastat upp eldfängd vätska på väggen.
När brandstyrkan kom fram efter ungefär en halvtimme var det meningslöst att försöka släcka. Hela huset stod i lågor. Åke fick se allt därinne förintas av eld. Även bilen, som stod i carporten, brann ut helt och hållet. Den kraftiga hettan gjorde att stålbalkarna som höll upp carportens platta tak böjdes som bananer.
Det mesta tyder på att branden var anlagd. Till polisens bedömning om mordbrand hör att en liknande brand pågick bara en kilometer bort. Det var den som brandstyrkan i Ursviken var upptagen med att släcka vid samma tidpunkt. Men utredningen lades ner, då det inte fanns några ytterligare spår att följa. Men Åke struntar i det, säger han. Ingenting kommer tillbaka även om någon döms för branden.
Åke fick se huset och allt därinne förintas av eld den natten.
– Det var naturligtvis en total chock att se huset brinna ned.
Allt, från körkort och mobil till kläder och möbler samt foton och datorer, försvann i lågorna.
– Utan id-handlingar är man ju nästan hjälplös. En anonym främling i samhället.
Trots att han förlorade allt han ägde vill han inte att någon ska tycka synd om honom.
– Jag lever billigt, har sparat pengar och all egendom var ordentligt försäkrad.
I dag kan han gå obehindrat omkring i askan och leta efter saker.
– Det är inte för att jag väntar att där finns något av värde. Utan det är mest av nyfikenhet för att se vad eld kan åstadkomma.
En pingvin i lera, som hans syster gjorde i skolan, har han i hittat oförstörd i bråten. Alla handlingar i samband med husköpet fanns också, rökskadade och lite svarta i kanterna, i ett brandsäkert dokumentskåp.
– Där borde jag också ha haft en kopia av id-kortet, säger Åke.