Matchen blåstes av.
Mitt under första halvlek i EM-kvalmatchen mellan Belgien och Sverige på måndagskvällen nåddes Christine Bohlin av nyheten. Strax före avspark hade två svenskar med Sverigetröja skjutits ihjäl på Bryssels gator, några kilometer från arenan.
– Då kom de första nyheterna om det. Men då var det oklart om det var svenskar som hade skjutits. Det var dock obehagligt nog att det var två skjutna i Bryssel, berättar hon för Västerbottens-kuriren.
Allt eftersom nåddes Christine Bohlin av mer information om händelsen – däribland att det rörde sig om två svenskar iförda blågula landslagskläder.
Hur gick snacket på läktaren då?
– Alla försökte greppa vad som hade hänt. Samtidigt visste vi väldigt lite. När vi förstod att det rubricerades som ett terrorbrott blev det läskigt på riktigt.
Efter första halvlek avbröts matchen sedan de svenska spelarna inte velat spela vidare. En stund senare fick de svenska supportrarna gå in i ett rum på arenan. Någon timme därpå fick de information om vad som hade hänt av belgisk polis.
– Bland annat fick vi instruktioner om att vi inte fick ha Sverigekläder eller -symboler på oss. Det var jobbigt, för vi hade inga andra kläder. Men man fick lösa det på bästa sätt.
Först tömdes arenan på belgiska fans. Sedan blev det svenskarnas tur. Då hade klockan hunnit bli omkring halv två på natten lokal tid.
Christine Bohlin hade bokat resan genom en eventbyrå via jobbet som advokatsekreterare i Umeå. I bokningen ingick busstransfer från arenan till hotellet.
– Jag har aldrig sett så mycket poliser någonsin som när vi gick ut från arenan. Och polisen eskorterade bussen till hotellet.
Stämningen på bussen beskriver hon som skärrad.
– Man var orolig, inte minst för att gärningsmannen då fortsatt var på fri fot. Vi visste ingenting – är det en ensam galning eller är de flera? Kommer det att hända något mer? Det var obehagligt.
Hur var det att försöka sova?
– Jag och min man har sovit en, kanske två, timmar. När vi kom till hotellet var det som att allt kom över en: ”Vad fan är det som har hänt?” Men vi låg och följde nyhetsflödet och pratade om det som hade hänt.
Ett tiotal Umeåbor fanns med på den gemensamma resan, däribland hennes man Fredrik. Tillsammans laddade de upp med en öl på en restaurang i Bryssel. Knappt tre timmar före avspark samlades senare de och ett hundratal andra svenska supportar i Bryssel för en gemensam marsch till arenan.
– Så här i efterhand kan man känna att han lika gärna kunnat slå till där. Där hade alla matchkläder.
Svenska supportrar fick instruktioner av polisen på plats vid arenan i Bryssel.
När VK pratar med Christine Bohlin vid 08.30-tiden på tisdagsmorgonen är hon och kollegorna på väg hem till Umeå.
– Det känns jätteskönt. Vi vill bara komma hem. Det här känns inte som en säker plats att vara på. Vi har varit jätterädda och nu känns det bra att sitta vid gaten och veta att vi snart är hemma.
Hur mår du nu?
– Jag vet inte. Man är otroligt glad och tacksam för att man är oskadd. Men det är fruktansvärt tragiskt. Man lider så otroligt med de anhöriga till offren. Men jag har inte förstått riktigt än vad som har hänt. Det kommer ta ett tag innan man får perspektiv på det här.