Sorgen efter de nio personer som omkom i flygolyckan på ön Storsandskär den 14 juli 2019 är stor och många letar fortfarande efter svar på hur man kan förhindra liknande olyckor i framtiden.
Anhöriga till fem av passagerarna som omkom i olyckan anser att Umeå fallskärmsklubb bär ett ansvar i att olyckan kunde ske och vill nu utreda om klubben är skyldig att betala skadestånd. På årsdagen, två år efter olyckan, lämnade de därför in en stämningsansökan till Umeå tingsrätt, rapporterar VK.
Advokaten Oscar Tiberg representerar gruppen anhöriga och menar att stämningsansökans syfte till stor del är att stoppa fallet från att bli preskriberat, för att fortsätta diskutera frågan om ansvar. Umeå fallskärmsklubb gav inte sitt medgivande till en förlängning av preskriptionstiden och därför såg de ingen annan utväg, menar han.
– Det finns lagstiftning i Sverige som säger att om det har gått över två år från en sådan här olycka så ska det preskriberas, det vill säga att ett potentiellt ansvar upphör. Syftet med stämningsansökan är defensiv, vi vill ha en diskussion med klubben kring det här, säger han.
Fallskärmsklubben har ännu inte mottagit stämningsansökan som de anhöriga har lämnat in och menar att de i nuläget inte har någon kommentar i sak, men de säger i ett skriftligt uttalande till VK:
”Vi förstår att det är jobbigt för de anhöriga och vi är så klart ledsna över att delar av dem valt att stämma fallskärmsklubben. Om och när det kommer en stämning ska vi först gå igenom med våra advokater innan vi kan säga något mer”.
Flera anhöriga har tidigare drivit frågan om att införa hårdare regler bland annat för piloter som ska flyga plan med fallskärmshoppare, tydligare instruktioner kring hur planet ska lastas och hur fallskärmshopparna kan röra sig under färden för att uppnå en jämn viktfördelning.
Argumenten bottnar i Haverikommissionens slutrapport som konstaterade att olyckan beror på ett antal olyckliga omständigheter, till exempel att flygplanet var baktungt och att planet till följd av låg fart kan ha tappat lyftkraften, i kombination med dåliga väderförhållanden.
Själva stämningsansökan grundar sig i frågan kring vem som bär det så kallade transportöransvaret vid tillfället för olyckan. En grupp av anhöriga menar att eftersom fallskärmsklubben arrangerat flygningen och tagit betalt av passagerarna är de transportörsansvariga enligt lagen om lufttransporter, och därmed skadeståndsskyldiga gentemot de anhöriga.
– Såvitt jag kan bedöma gäller transportöransvaret för lufttransporter mot ersättning, säger advokat Oscar Tiberg.
– Vi vill utreda klubbens roll och eventuella ansvar i det här. Vi vill föra den dialogen med dem, och skulle det inte gå att lösa kan det gå till domstol.
Staffan Söderberg är tillförordnad enhetschef på sjö- och luftfartsavdelningen på Transportstyrelsen och försöker förklara begreppet transportöransvar så som den används i dag när det gäller just flygningar i samband fallskärmshoppning:
– Termen transportöransvar hör ihop med kommersiella flygningar. Det finns utpekat i EU:s regelverk att den typen av situation, med fallskärmshoppning, räknas som icke-kommersiell, enligt EU:s regler för flyg, säger han.
I en kommersiell flygning, vilket kan handla om till exempel större passagerarplan eller godstransporter, ingår mycket hårdare krav på flera olika punkter. Enligt Staffan Söderberg handlar transportöransvaret ofta om migrationsfrågor och ansvaret att tillhandahålla rätt dokument vid flygningar som korsar gränser.
– Det går däremot att prata om transportörens ansvar. När det gäller en icke-kommersiell flygning så är det piloten som har det huvudsakliga ansvaret, säger han.