Det var en sen eftermiddag för någon vecka sedan när Erik precis skulle avsluta en runda i Gammliaspåret. På väg in på mot stadion och vallabacken kom plötsligt en hund springande mot honom i full fart.
– Jag är inte hundrädd och är van vid att hundar ofta reagerar starkt när man åker skidor eller rullskidor i närheten av dem. Därför reagerade jag inte så mycket och oftast räcker det att man ryter till så brukar de lugna ned sig.
Den här gången var det dock annorlunda. Hunden gjorde utfall mot Erik och bet honom hårt i låret. Erik behöll balansen och hunden släppte taget bara för att på nytt göra utfall. Inte en utan två gånger försökte hunden bita honom. Då fick han nog.
– Jag blev förbannad och röt till ordentligt. Till slut gav den upp men för säkerhets skull stannade jag inte till nere vid stadion utan åkte direkt till bilen. Det var först när jag satt i bilen som jag märkte att jag blödde kraftigt, säger han.
Uppsökte läkare
Bettet hade gått igenom kläderna och in i låret. Såret, uppskattar han, var drygt tre centimeter och djupt och runt sårkanterna började ett rejält blåmärke torna upp. I stället för duschen blev det läkarvård och en stelkrampsspruta.
Han är tydlig med att han inte vill smutskasta hundar eller hundägare. Men något koppel eller halsband såg han inte. Inte heller såg han någon ägare men han tror sig hört någon ropa till hunden samtidigt som den gjorde utfall mot honom.
– Jag är som sagt inte hundrädd men tycker någonstans att det vore rimligt att hundar, oavsett om ägaren tycker sig ha kontroll eller inte över dem, borde vara kopplade. För de som är hundrädda spelar det ingen roll. Man tycker att det är otäckt med lösa hundar oavsett hur “snälla” de sägs vara, säger han.
Trots attacken är han inte rädd. När VK når honom är han på plats i samma spår igen.
– Jag gillar skidåkning för mycket för att det här ska avskräcka mig. Jag kommer fortsätta åka oavsett om det är hundar lösa eller inte, säger han.
Erik heter egentligen något annat.
Mattias Åkerlund//Västerbottens-Kuriren