Vaccinationssamordnaren Ronny Lestander började meka med bilar redan som barn och det är fortfarande ett av hans stora intressen.
Ronny Lestander säger att det inte behövdes många minuter för att han skulle tacka ja till att bli vaccinationssamordnare. Det skriver Västerbottens-Kuriren.
– Det kändes som en utmaning och jag trivs med utmaningar. Sedan hade jag inte kunnat föreställa mig att det skulle vara så här mycket jobb. Man kan inte jobba så här mycket i flera år, men under en begränsad tid kan man lägga ned ganska mycket tid på ett jobb. Jag tror inte att det kommer att vara lika belastande efter sommaren.
När han fick frågan trodde man att det skulle vara ett halvtidsjobb som skulle vara slutfört efter tre månader. Ett halvår senare är vaccinationerna långt ifrån klara. Och Ronny Lestander jobbar mer än en heltid, snarare en heltid plus en halvtid.
– Den stora utmaningen har varit att förutsättningarna har ändrats. Speciellt i februari och mars ändrades förutsättningarna varje dag, vi fick snabbt lära oss att vad som är en sanning i dag är inte en sanning i morgon, både när det gäller leveransplaner och hur man skulle hantera olika saker, säger han.
Hur hinner du koppla av?
– Jag hinner inte så mycket, men jag är en praktisk person i botten, så när jag får tid över snickrar jag, antingen hemma, eller skruvar. Jag har ett antal veteranbilar och båtar. Så det är mitt sätt att koppla av, att ta på mig öronkåporna och snickra eller skruva i mina gamla bilar.
Ronny Lestander började skruva i bilar tidigt hemma i Arjeplog. Pappa hade åkeri och Ronny säger att han bokstavligen växte upp i en lastbil.
– Svetsa kunde jag väldigt tidigt. Alla sådana grejer fanns hemma, jag hade tillgång till både garage och verkstad och verktyg, så jag lärde mig snabbt.
Han utbildade sig till fordonsmekaniker och jobbade som mekaniker i gruvan i Laisvall i väntan på att han skulle bli tillräckligt gammal för att ta lastbilskörkort.
– Jag hade trott att jag skulle gå vidare och bli åkare och ta över åkeriet av farsan. Jag körde timmerbil ett par år innan jag flyttade till Umeå på grund av kärleken.
I Umeå jobbade han som lastbilselektriker på Umeå Bilkompani, men drömde om att utbilda sig till industridesigner på Designhögskolan i Umeå.
– Jag brukade fara dit och se vad de gjorde. Jag blev väldigt intresserad av att gå den utbildningen. Jag gjorde några försök att komma in, men gav upp.
Ronny Lestander på bryggan hemma i Villanäs.
I stället valde han en annan väg.
– Jag har alltid hållit på med träning och jag har spelat fotboll och åkt skidor. Utifrån mitt idrottsintresse kändes sjukgymnast som ett spännande yrke, så jag utbildade mig till det och trivdes jättebra.
Han jobbade som sjukgymnast i Sollefteå när han blev övertalad att söka tjänsten som chef för rehabkliniken.
– Jag blev mer eller mindre handplockad till det och jag har faktiskt trivts jättebra med att vara chef. Utmaningen är att få verksamheter att funka, att folk ska trivas och göra ett bra jobb så att man på det viset får till en verksamhet som är så effektiv och bra som möjligt. Det är det som driver mig.
Ronny Lestander utbildade sig till fordonsmekaniker på gymnasiet.
Ronny Lestander längtade tillbaka till Umeå och en dag ringde telefonen. Den fanns en ledig tjänst som chef för hudkliniken på Norrlands universitetssjukhus. Han blev uppmanad att söka - och fick jobbet.
– Då var det extrem ovanligt. Jag var den ende icke-läkaren som var chef på en hudklinik i hela Sverige. Nu har det blivit vanligare att man ser till ledaregenskaper i stället för till grundprofessionen, men jag var en lite udda fågel just då på en specialistklinik på ett universitetssjukhus.
Hur funkade det?
– Det funkade jättebra. Som chef behöver man inte vara den bästa kirurgen eller den bästa sjuksköterskan, den kunskapen finns i verksamheten. Som chef ska jag se till att alla kan bidra med det som de är riktigt duktiga på. Med rätt huvud på rätt plats så får man en bra verksamhet.
Han var chef på hudkliniken i knappt tio år och var därefter chef för hälsocentralerna i Holmsund och Sävar i närmare tio år. Under några år drev han samtidigt butiken Xcellent Home and fashion tillsammans med sin sambo Lena Herbertsson.
– Det var jättespännande och lärorikt. Hon fick sköta butiken. Jag hade kvar mitt vanliga jobb och hjälpte till på kvällar och helger. Det var väldigt roligt, men det var extremt svårt att få ekonomin att gå ihop.
Ronny Lestander.
Huset i Villanäs köpte han redan 2002, när han flyttade från Sollefteå till Umeå.
– Det fanns ganska mycket att göra på det och jag är långtifrån klar. Det är ett pågående projekt. Det kommer jag antagligen på med ända tills de ska lura in mig på hemmet.
– Jag är extremt nöjd med mitt boende och med läget. Jag har egen brygga på tomten, så jag behöver inte fara någonstans när jag ska ut med båten. Jag har den nära, det är en fördel, en enorm lyx faktiskt.
Men nu har han fullt upp med annat.
– Det måste vara lite jobbigt för att jag ska trivas. Därför passar det här jobbet som vaccinationssamordnare bra, som är ett väldigt krävande jobb där man både ska kunna vara tillgänglig medialt, men där man också måste lösa saker hela tiden för att det ska funka.
Ronny Lestander gillar bilar, båtar och maskiner.
Viljan att vaccinera sig har varit stor, men nu närmar sig vaccineringarna åldersgrupper där risken är liten för att bli allvarligt sjuk i covid.
Hur ska ni motivera dem i 20- och 30-årsåldern att vaccinera sig?
– En stor motivator kommer att vara att flera länder kommer att kräva ett covidbevis för att man ska få resa dit. I den här gruppen är det många som vill röra på sig. Det tror jag blir en motiverande faktor för de yngsta.
När är vaccinationerna klara?
– Den stora pandemivaccinationen slutar någon gång under hösten. Det kommer säker att läggas till några grupper under hösten som inte har vaccinerats hittills, och sedan ska det planeras för en uppföljningsvaccination. Alla tror att vi kommer att måsta vaccinera oss ungefär som mot influensan, att det blir en dos per år eller vartannat år. Det beror på, vi vet ju inte än hur långt skydd vi har med de vacciner vi har i dag. Sedan skulle det rent teoretiskt kunna komma en mutation som gör att vi måste planera för att vaccinera en stor del av befolkningen en gång till. Arbetet med att kartlägga och planera för fortsättningen av det här har påbörjats och jag sitter med där också, så mitt uppdrag kommer nog att finnas kvar en bit in på hösten.
Ronny Lestander.
Vad längtar du efter att få göra?
– Jag har inte haft någon ledig dag på evigheter, men jag längtar efter att kunna vara ledig ett par dagar och skruva och snickra lite mer effektivt. Och framför allt få båten i ordning och ta en tur på älven eller fara och sova en natt i Simphamn. Då får man en möjlighet att slappna av ordentligt. Natten i båten i Simphamn är kanske min stora längtan.
Ronny Lestander
Ålder: 54
Familj: Lena Herbertsson, min bättre hälft och hennes dotter, som blir min bonusdotter, Natalie Herbertsson.
Bor: Villanäs.
Intressen: Förutom bilar, båtar, maskiner och att snickra på huset, är det någon form av träning, för att hålla sig i fysisk form. Jag har brukat gå på gym, men det har jag lagt ned under hela pandemin. Och speciellt som vaccinationssamordnare har man fått vara extra försiktig med hur man rör sig i samhället. Jag får försöka jobba ikapp det jag har tappat under det här året.
Anders Wynne/Västerbottens-Kuriren