Emmanuelle Charpentier var på sitt kontor på Max Planck-institutet i Berlin på onsdagsförmiddagen när hon fick telefon från Göran K Hansson, Kungliga vetenskapsakademiens ständiga sekreterare.
– Jag har träffat honom tidigare och jag förstod att han inte bara ringde för att höra hur jag mår, även om det var det första han frågade. Sedan berättade han att jag tilldelats Nobelpriset tillsammans med Jennifer Doudna, säger hon till VK.
Hur reagerade du?
– Jag blev mycket glad och kände mig mycket ärad. Det här är det förnämsta priset man kan få inom vetenskap.
Vilken betydelse har Umeå och Umeå universitet haft för din framgång?
– Umeå har varit viktigt, för forskarsamhället där välkomnade mig vid en tid när jag behövde en förändring. Umeå universitet erbjöd mig en möjlighet att fokusera på min forskning och tid att göra vad jag behövde göra. Umeå universitet gav mig tillit och förståelse för att forskning tar tid.
– Ta covid-19. Folk förväntar sig ett vaccin. Det kommer att komma ett vaccin men det krävs tid att utveckla. Forskning tar tid och forskare behöver stöd, både finansiellt och på andra sätt. Det fick jag i Umeå.
Det blir ingen traditionell prisceremoni i år. Kommer du att sakna det, att få åka till Stockholm för att ta emot Nobelpriset?
Bra digital jobbmiljö - en utmaning för företagare
– Det är oftast inte så att vi forskare har den personligheten att vi tycker om att stå i rampljuset, så jag kan inte säga att jag saknar just det. Jag har för övrigt redan tagit emot tre priser från kungen. Jag har redan ett foto av mig tillsammans med kungen, men jag skulle inte bli ledsen om jag fick ytterligare ett. Det är också sagt att årets pristagare blir hedersgäster vid nästa års ceremoni.
När kommer du till Umeå nästa gång?
– Så fort det är möjligt med hänsyn till restriktionerna på grund av covid-19. Då kommer jag till Umeå för att fira.
Hur har du firat i dag?
– I dag har jag fullt upp med alla journalister. Jag har också fått 500 meddelanden från forskarkollegor, journalister och alla möjliga andra.
Emmanuelle Charpentier kom första gången till Umeå mitt i ett snöoväder i januari 2008.
Umeå universitet hade året före vunnit kampen om att bli den svenska noden i ett nytt nordiskt samarbete inom molekylärmedicinsk forskning tillsammans med Europeiska molekylärbiologiska laboratoriet, EMBL.
Det nya laboratoriet för molekylär infektionsmedicin i Umeå, MIMS, annonserade nu internationellt efter unga forskare. Emmanuelle Charpentier var en av dem som sökte. Hon var en av de utvalda som kom till en intervju.
Emmanuelle Charpentier hade redan en forskargrupp i Wien. Hon forskade om bakteriers immunsystem och förklarade att hon ville fortsätta med den forskningen i Umeå och blev erbjuden att bli ledare för en forskargrupp med mycket stor frihet.
– Umeå var för mig en möjlighet att gå vidare i min forskning inom infektionsbiologi.
Hon hyllar MIMS-modellen som ger unga forskare möjlighet att stödja forskningsprojekt, även sådana projekt som kanske riskerar att misslyckas eller som inte verkar så attraktiva från början.
Det var i Umeå hon gjorde forskningsgenombrottet kring ”den genetiska saxen”.
Emmanuelle Charpentier hade redan gjort de grundläggande upptäckterna när hon besökte en forskningskonferens tidigt 2011. Där sökte hon upp Jennifer Doudna, professor vid University of California, Berkeley, och expert på molekyler.
Hon frågade Jennifer Doudna om hon var intresserad av att samarbeta.
Det blev mycket fruktbart. Tillsammans lyckades forskarna i Kalifornien och Umeå visa att CRISPR-Cas9 kan användas för att effektivt redigera DNA-sekvenser.
Emmanuelle Charpentiers och Jennifer Doudnas artikel som beskriver den revolutionerande tekniken publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science i juni 2012.
Artikeln fick snabbt ett enormt genomslag. Forskare runt om i världen började använda metoden.
Redan 2013 fanns de två med i spekulationerna om Nobelpriset.
Samarbetar du fortfarande med forskare i Umeå?
– Jag har väldigt starka band till kollegor vid Umeå universitet i forskning.
Du har belönats med många priser de senaste åren. Vilken betydelse har priserna för dig och hur rankar du Nobelpriset jämför med andra priser du fått?
– Alla priser är viktiga för mig. Jag trodde aldrig att jag skulle få några. Priserna är viktiga eftersom de som utser pristagarna är kommittéer med vetenskapsmän och de som fonderar pengar till utmärkelserna är sådana som verkligen tror på forskningen och som vill främja forskningen. Genom åren har jag blivit imponerad över det stora antal stiftelser och organisationer som delar ut priser. Jag visste inte att det fanns så många priser.
– Naturligtvis är Nobelpriset det slutgiltiga erkännandet, så för mig är det rörande och väldigt känslomässigt att få ta emot priset från Nobelkommittén.
Från 2013 delade Emmanuelle Charpentier sin tid mellan Braunschweig i Tyskland och Umeå. Här hade hon en gästprofessur 2014-2017.
Sedan 2015 har hon en professur vid Max Planck-institutet I Berlin och har flyttat sitt laboratorium dit.
Emmanuelle Charpentier blev hedersdoktor vid Umeå universitet 2017.