"Nationalparker och naturreservat en ganska dålig utvecklingsstrategi för Norrlands inland," menar Joakim Byström.
I sin avhandling visar Joakim Byström, doktorand i kulturgeografi, att lokaliseringen av turistdestinationer i Norrlands inland i stor utsträckning regleras av infrastruktur finansierad och motiverad av naturresursexploatering. Detta innebär att gruvetableringar, vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk ofta är en förutsättning för turismen då dessa industrier skapar tillträde till den turistiska vildmarken.
– Turistindustrin motiverar inte själv finansieringen av den infrastruktur som är central för den mobilitet som är turismens kärna. På så sätt åker turistindustrin i Norrland snålskjuts på befintliga vägar och järnvägar som ofta finansierats av naturresursindustrin, för att kunna expandera till nya platser. Därför blir det också problematiskt att beskriva dessa intressen som varandras motsatser, då de utgör en sorts utvecklingssymbios, säger Joakim Byström i ett pressmeddelande.
En typ av markanvändning som ofta framhålls som motsatsen till det industriella landskap som producerats av naturresursindustrin är naturskyddsområden.
– Naturskydd har givetvis ett egenvärde i att det skyddar biologiskt mångfald och naturliga miljöer. Men genom att analysera sysselsättningsdata över tid så står det klart att det inte bidrar till ökad sysselsättning inom turism. Därför är nationalparker och naturreservat en ganska dålig utvecklingsstrategi för Norrlands inland, menar Joakim Byström.
Joakim Byström konstaterar att naturresursexploatering ofta är en grundförutsättning för turismutveckling, inte enbart en konkurrent i markanvändningsfrågor.
– Därför bör också planerare och beslutsfattare överväga att inkludera turismaspekter i framtida naturresursprojekt, då dessa intressen överlappar i geografin, sammanfogas på arbetsmarknaden, och därmed utgör en positiv ekonomisk samverkan, avslutar han